Skogsabborre med guldkant

Abborren har en förmåga att anpassa sig till olika miljöer. Trots att den gillar varmt vatten, äter och växer den sig ofta stor även i norr. Johan ”Dalarna” Lotthagen och Pär Lindberg beger sig norrut till svenska höglandet för att fiska efter stor abborre.

TEXT: PÄR LINDBERG FOTO: PÄR LINDBERG OCH JOHAN LOTTHAGEN

Roddbåten som vi hyrt ligger och väntar på oss nere vid sjön. För att enkelt ta oss mellan de tänkta platserna har vi dessutom tagit med oss en elmotor med ett tillhörande litiumjonbatteri. Batteriet väger endast 12,5 kilo men ger oss ändå en kämpig promenad på stigen från bilen. Vi räknar dock med att klara oss hela dagen med strömmen i batteriet som är på 100 ampere.Mitt sällskap Johan ”Dalarna” Lotthagen har fiskat i den här sjön flera gånger tidigare. Vid sjökanten ligger vattenytan blank och stilla, det är en vacker men sval morgon. Fiskepulsen är hög. Vi glider ljudlöst ut från bryggan och stannar bara några hundra meter ut.– Pär, här brukar det stå några abborrar! säger Johan.Jag kastar ut i riktningen han pekar. Efter några försök konstaterar vi snart att det inte verkar finnas några abborrar på plats. I alla fall inga som vill suga i sig våra NED-jiggar som står upp från botten tack vara sina saltimpregnerade kroppar och platta jiggskallar.Han berättar att det tydligen inte ska finnas någon bytesfisk i sjön utan abborrarna finner nästan all sin föda från botten. Det är gammarus som är huvudfödan men också husmask och andra bottenlevande djur. Några små snäckor som vi tror är mindre skogsglanssnäcka blir säkert också mat.

DARRANDE SKUTT

Vi känner oss besvikna över att det inte nappade på första fiskeplatsen, kanske är den spegelblanka vattenytan en förklaring? Abborrar brukar kunna skygga, speciellt när vattnet är så klart som här.Vi kör vidare och testa en större flad. Redan på långt håll ser vi hur vattenytan krusas av en svag bris över platsen. Kanske är krus mer lovande än stiltje, tänker jag.Elmotorn ger oss en fart på runt tre knop och det räcker gott i ett mindre vatten.Sjön är grund, sällan djupare än en meter.När vi passerar en håla med dubbla djupet måste vi bara pröva.Båten ankras upp och NED-jiggarna kastas ut. Vi stramar upp linan genom att höja spötopparna med 90 graders vinkel mot betena. Jiggarna fiskas hem med små korta, darrande skutt så att bottensediment rörs upp. Emellanåt görs en kort paus med sträckt lina.Jag fokuserar hela tiden på min spötopp och plötsligt darrar den till och jag krokar instinktivt. Några tunga gungningar i spötoppen avslöjar att det kan vara en fin abborre. Även Johan krokar en abborre som tagit hans jigg på andra sidan båten.– Är din abborre fin?– Jo, den är skaplig! svarar Johan och tittar mot spötoppen.

SAXA TILL STORLEKEN

Det är två guldskimrande abborrar på närmare kilot som glider in mot håven.Båda fiskarna tog på en Skip Worm från Gunki som faktiskt är anpassningsbar. När abborrarna är så här stora kan man använda hela jiggkroppen, men när det är tal om mindre fiskar kan det vara idé att klippa av jiggen med en sax. Tänk bara på att den rör sig bättre om den inte är allt för kort, så gå försiktigt fram med saxen.NED-skallar har ofta en mindre krok som är tunnare jämfört med vanliga jiggskallar. Detta för att jiggkroppen skall flyta upp bättre. Det finns även andra maskliknande jiggar som flyter och står mer rakt upp från botten. Ett exempel på en flytande jiggkropp är Z-Man Finesse. Skip Worm är en saltimpregnerad jigg som är mer neutral i vattnet. Båda har sina fördelar men just i den här sjön är Skip Worm perfekt. Den sticker upp lagom mycket ur bottengräset utan att se onaturlig ut.Visserligen finns det egentligen inget som direkt efterliknar dessa maskliknande jiggar i sjön men abborrarna verkar inte bry sig om det. Vi fortsätter att fiska och får en och annan abborre mitt på dagen. Det är få abborrar som väger mindre är sju hekto, men heller ingen över kilot.

DET HETTAR TILL

Efter en lunchpaus fortsätter vi att söka av sjön. Det nappar regelbundet men det är ingen direkt napprusch.Under sen eftermiddag glider vi in i ett sund med djupare vatten. Vi ser några abborrar dra iväg, skrämda av båten, och ankrar upp en bit därifrån. Jag kastar ut mot ett grundare parti och fiskar hem NED-jiggen i kanten mot den djupare delen av sundet. Snart har jag fisk på. Johan testar med ett dropshot-tackel med ett litet sänke i änden som släpar över botten medan hans lilla kräftliknande jigg svävar precis ovanför gräset. Det ger snart utdelning det också. Nu börjar en napprusch av det bättre slaget.– Nu har jag en bättre abborre på, ropar plötsligt Johan.– Jag ser det på spöet!Det visar sig vara en abborre på dryga kilot som kommer in mot båten. Abborrarna i sjön är vackert guldiga med fenor i klarröd färg tack vare deras huvudföda, gammarus, som innehåller karoten.Även jag krokar snart en bättre abborre på strax över kilot. Vi gör en kortare förflyttning i sundet och kastar ut. Det nappar direkt. Vi fångar flera abborrar över kilot med toppfiskar kring 1,3 kilo. Samtliga abborrar få simma tillbaka. De vi inte fotograferar mäter, väger och krokar vi av i vattnet. Dagen lider mot sitt slut och nästa dag ska vi testa i en annan sjö några kilometer bort, men med andra förutsättningar.

DEN DJUPA SJÖN

I den här sjön har varken Johan eller jag tidigare fiskat, men Johan har fått en del tips om att det simmar stora abborrar. Vi sjösätter Johans lilla båt som han använder i mindre vatten eller i sjöar där det inte finns någon ordentlig sjösättningsramp. På den här båten har Johan en frontmonterad elmotor med ankringsfunktion.Vi slänger ut ett par vobbler samtidigt som vi tar sikte mot sjöns andra sida. Strax får jag en öring på sju hekto – en trevlig överraskning. Johan berättar att han har hört att det ska finnas stor öring i sjön men som den abborrfiskare han är är det tydligt var hans fokus ligger.På vägen över sjön passerar vi en fjärd med djup på över tio meter.– Ser du på ekolodets ”side vision”, Johan?– Ja, vad fasiken är det där?– Det ser ut att kunna vara siklöja, sväng runt så vi får stimmet under båten, säger jag.– Ska vi ankra upp?– Absolut!Johan ankrar upp med hjälp av elmotorn. Här är det så djupt att vi byter ut våra spön med mjuka toppar avsedda för NED-fiske till styvare spön, tacklade med så kallade ”blade bait”, en slags vibrationsbeten byggda runt en plåtbit. Dessa beten sjunker djupare än många andra abborrbeten och deras ettriga vibrationer sträcker sig långt i vattnet.

GODA VIBBAR

Vattnet är ganska klart även i den här sjön men det större djupet gör att det upplevs som mörkare. Kring stimmen, som vi tror är siklöja, kretsar större fiskar. Johan och jag släpper ner betena till botten på 8–9 meters djup. Vi vevar upp, och släpper ner, upprepade gånger tills betena är uppe vid båten igen.Efter en stund stramar det till i Johans lina och det är en hygglig fisk men den släpper. Vi undrar naturligtvis vad det var för något, kanske en stor abborre? Jag känner också en stöt men inget mer. Vi letar upp stimmet med bytesfisk igen, som vid det här laget har rört sig en bit längre bort.– Nu har jag en! ropar Johan.– Snyggt, säger jag, som är nyfiken på vad det är som lurar i djupet.En grov abborre kommer upp. Den är mer långsmal och grå till färgen och skiljer sig rejält från gårdagens abborrar. Snart får även jag känna på en sjuhektosabborre. Det nappar inte hela tiden, vi måste allt eftersom förflytta oss i takt med att stimmet med bytesfisk rör sig. Plötsligt när Johans bete närmar sig båten skvallrar ekolodsskärmen om att en stor fisk följer efter.– Vad tusan är det där? frågar Johan.– Det ser ut som en rejäl abborre, säger jag i samma stund som ekot från fisken och Johans bete blir ett och samma eko.Fajten blir hård och oviss, vi börjar snart undra om det verkligen är en abborre. Men det är det. Och en riktig baddare dessutom. Jag sträcker fram håven och Johan pustar ut när den väl ligger i håvnätet. En halväten siklöja sticker upp ur munnen på en imponerande fisken. Vi mäter abborren till 49,5 centimeter och vågen visar på 1 565 gram. Johan är riktigt glad och abborren ger fina poäng i specimentävlingen som han deltar i. Under eftermiddagen och kvällen får vi ytterligare några abborrar men ingen i klass med den stora innan vi avslutar fiskedagen.

SISTA DAGEN MED ÖVERRASKNING

Funderingarna kring gårdagens stora abborrar höll oss båda vakna långt fram till småtimmarna.Vi vaknar tidigt och har en halvdags fiske att vänta. Vi åker ut mot samma ställe där siklöjestimmet fanns under gårdagen. Och visst är de på plats även i dag. Någon timma går utan att vi ser några större individer bland klumpen av siklöjor på skärmen.Plötsligt dyker de upp – några rejäla kroppar avtecknar sig kring stimmet. Då behöver vi inte vänta länge, snart har vi hugg båda två. Det är abborrar i 7–8 hekto som är i farten. Efter en stund hugger det hårt i min Kaiju Boost, ett plastbete med inbyggda rasselkulor som vibrerar på liknande sätt som ett blade bait. Abborren kämpar hårt men till slut kommer den upp till ytan. Det är en fin abborre på hyggliga 1,2 kilo.Därefter splittras löjstimmet och fisket blir trögt. När bytesfisken sprider ut sig betyder det oftast att de inte är utsatta för någon rovfisk, det är först när stimmet är jagat som de rör sig tätt ihop.

NY CHANS

– Ser du på ekolodet, Johan? Stimmet är kompakt igen.– Ja, det ser bra ut.Det dröjer bara sekunder.– Nu jäklar har jag en!– Är den skaplig tror du? undrar Johan.– Ja, den här känns riktigt fin! hojtar jag medan slirbromsen på min haspelrulle skriker.Rykten säger att det ska finnas tvåkilosabborrar i sjön och den här höjer förväntningarna. När abborren kommer upp från botten och till cirka fyra meters djup drar den plötslig rakt åt sidan i en tiometersrusning.– Fan, det är nog en gädda! utbrister jag.Fisken skjuter rakt upp i luften i ett tvåmetershopp.– Det är en öring, Pär! vrålar Johan.Fisken gör flera höga hopp i sin iver att bli av med betet men kroken sitter säkert förankrad i mungipan. Vetskapen om 0,11 millimeters flätlina på rullen gör mig rejält nervös. Efter tio minuters fajt kommer öringen in mot båten men blir skrämd och rusar i väg igen. Till slut så lyckas jag baxa tillbaka den och Johan gör en elegant håvning. Vi jublar över den guldfärgade och prickiga skönheten som är en av de vackraste vildöringar jag sett med en enorm skovel till stjärtfena. Vilken överraskning och vilket fiskeminne! Ett kvitto på att det alltid är värt att testa något nytt.Det är just sådana här stunder som gör att jag aldrig tröttnar på sportfiske. Inget kan hända, eller så kan allt hända – som just i dag!

9 tips för abborrfiske i nya vatten

■ Var beredd på olika förutsättningar och ta med olika spön och beten för såväl grunt som djupt fiske.■ Sök abborrarna aktivt tills du hittat dem. Först med välbeprövade beten, men testa andra om inget händer. Kanske hittar du en ny favorit?!■ Vid NED-fiske bör du ha spön med en hård ryggrad för snabba mothugg. Samtidigt bör spöet ha en mjuk topp som tydligt signalerar napp.■ För "blade bait" och andra vibrationsbeten är det fördel att använda ett spö med en styvare topp och som klarar betesvikter upp till 35 gram.■ Ett bra ekolod ökar chansen att hitta stim av bytesfisk och jagande abborre.■ Elmotor med ankringsfunktion underlättar när man vill hålla sig runt ett stim, i synnerhet på större djup. Och när du fiskar från båt – glöm inte flytvästen!■ Använd alltid flätlina. Bra diameter vid NED är 0,10 millimeter. Som allround till abborre är annars 0,12.Några vibrationsbeten som fungerar bra när man fiskar abborre på lite djupare vatten i stimmen av siklöja: Trigon, Astro Vibe, Kaiju och Kaiju Blade.■ Använd gärna en tafs av fluorocarbon. 0,30 millimeter är lagom i gäddfattiga vatten. Finns det mycket gädda, gå upp till 0,50 millimeter. Johan använder ofta extra lång fluorocarbontafs i klara vatten och i vatten där det är mycket sten och grenar på botten för att skydda flätlinan. Han knyter då ihop tafsen med huvudlinan i stället för att använda ett lekande. På så vis går det enklare att veva in skarven genom spöringarna.■ Fiska med vinden i ryggen och bottenstrukturen framför dig. Vinden trycker födan mot lovartsidan och då är abborren där också.