Bättre flugkast – kastkurs är något för alla

Inför en drömresa vågade AoF:s medarbetare Andreas Länn inte lämna något åt slumpen. Trots 20 års flugfiskande bestämde han sig för att gå en kastkurs och finslipa precisionskasten med långa tafsar. Vilka blev lärdomarna?

Publicerad Senast uppdaterad


TEXT: ANDREAS LÄNN FOTO: ANDREAS LÄNN OCH TONY LINDBERG

– JAG VILL LÄRA mig kasta med långa tafsar och hög precision i hård vind. Kan du hjälpa mig med det?

Så löd mitt första meddelande till Tony Lindberg, som är en av Sveriges mest rutinerade kastinstruktörer. Det är hösten 2022 och några månader senare ska äntligen drömmen om Nya Zeeland bli sann. Visst har även jag fallit för marknadsföringens kraft och investerat i nya spön, linor och tillbehör som ska vara skräddarsydda för fisket där, men om jag inte kan placera mina flugor där jag vill är hela den investeringen lönlös.

– Självklart, det fixar vi. Jag har en plats ledig på lördag, svarar Tony avslappnat.

En vecka senare står jag på en gräsmatta i Stockholms utkanter och lägger plötsligt obehindrat den lilla garntussen inom de tallriksstora plastringarna, trots att novembervinden gör sitt bästa för att få mig att misslyckas.

Säkra investeringar

Jag brukar säga att investeringar i kunskap och hälsa är de enda investeringarna vi kan göra med en garanterad positiv avkastning. Kunskap är aldrig bortkastat och har man inte hälsan är inget annat något värt. För mig som flugfiskare är detta direkt applicerbart. Ju mer jag lär mig desto större är chanserna för framgång vid fiskevattnet och ju längre jag kan bibehålla en god hälsa desto fler turer till fiskevatten med besvärlig terräng kommer jag att kunna göra. Förhoppningsvis ligger en sliten kropp ännu långt i framtiden, men bättre utdelning vid fisketurerna vill jag ju åt redan idag. Kunskap kan till skillnad från materiella ting inte heller tappas bort eller gå sönder, bara bli utdaterad, bortglömd eller motbevisad.

Efter ett första besök med begränsad framgång i flugfiskets Shagri-La år 2017 var det nu äntligen dags för revansch, och med en gravid sambo hemma skulle inte chansen dyka upp igen på ett bra tag. Nu skulle Nya Zeeland-drömmen levas en gång för alla!

Många hundratals timmar lades på att studera kartor och läsa om fisketekniker, utrustning, flugor och insektsliv. Fisket bedrivs nästan uteslutande som sajtfiske och i de älvar som håller riktigt stor fisk är i gengäld fisktätheten ofta låg, ned mot en eller ett par fiskar per kilometer. Till råga på detta är de ofta extremt lättskrämda, speciellt i perioder av lågt och klart vatten. Konsensus bland landets guider gällande tafslängd och presentation verkade därför vara ungefär 17-20 fots tafs. Du får en, max två chanser att placera flugan rätt.

Två spölängder tafs, längs älvar i ett land där åtminstone den östra sidan är beryktad för sin “nor’wester” som viner genom dalgångarna och ofta når kulingstyrka runt lunchtid. Jag som är van med 12-14 fots tafs i skyddade skogsåar, hur ska det gå?

För alla nivåer

Höstmorgonen är mild men mulen när vi möts upp på en parkering strax utanför centrala Stockholm. Vi är fyra deltagare denna söndag, alla med olika mål för dagen och varierande erfarenhet av flugfiske. Någon har knappt hållit i ett flugspö tidigare och vill lära sig grunderna, en annan har fått ett läckert splitcanespö i present och vill anpassa sin kastteknik efter detta.

Trots våra varierande önskemål börjar Tony med en gemensam genomgång av grunderna i flugkastning och de fysiska lagar som styr. Kraftöverföring är centralt, liksom acceleration och inbromsning. Fördelar och nackdelar med olika grepp kring handtaget gås igenom och demonstreras.

Till min förvåning får jag flera aha-upplevelser redan här, trots att jag flugfiskat sedan barnsben. Jag inser att jag sannolikt lärt mig “fel” från början, fel som sedan följt med i 20 år av flugfiskande.

Tony förklarar pedagogiskt, upprepar och utvecklar om någon inte hängt med. Efter en halvtimme sprider vi ut oss på den stora gräsmattan och börjar de praktiska övningarna. Till mig har Tony tagit med hopfällbara ringar som används vid casting. Han placerar ut dem på tio, 13 och 16 meter. Längre än så behöver en flugfiskare sällan kasta i strömmande vatten. Då är det bättre att lära sig smyga in på fisken och bli “osynlig” genom att hålla låg profil och använda buskar och strandbankar som bakgrund för att kamouflera rörelser och inte skapa siluett mot himlen.

Utbränd genom fiske

Vi bryter för lunchpaus och Tony trollar fram magiskt goda mackor, starkt kaffe, och generöst med fikabröd. Vi diskuterar problem och lärdomar från förmiddagen, pratar fiskeminnen och framtida planer. Tony lever och andas verkligen flugfiske. Så till den grad att det var nära att ta hans liv. Under flera år var han egenföretagare och drev Stockholms Flugfiskecenter, en butik många av oss minns med värme. Tempot var högt, arbetsdagarna många och långa och till sist tog kroppen ut sin rätt. Hösten 2019 drabbades Tony av en stroke.

Mitt under en kastkurs började balansen svaja och han fick svårt att prata. Tack vare snabbt agerande överlevde han, men muskelfunktionerna i högra kroppshalvan försvann i princip helt och han drabbades av svår hjärntrötthet. Tack vare stenhårt fokus på aktiv rehab under de första månaderna är Tony idag nästan helt återställd, men det har varit en lång resa. Butiken har han lagt ned och idag arbetar han som ansvarig för flugfiskeavdelningen på Söder Sportfiske och anordnar där kast- och bindkurser på sin fritid. Han uppmanar alla att lära sig AKUT-testet. Det räddar liv!

Framsteg och vattenmeloner

Lika mycket som jag tränar mitt eget kastande tjuvlyssnar jag på Tony när han går runt till de andra deltagarna. Metodiskt rör han sig runt och ger oss tips och praktiska demonstrationer. Från splitcanemannen syns nu vackra, mjuka linbågar från det högklassiga hantverket som ser ut att jobba djupare än något kolfiberspö jag fiskat med och hos nybörjaren sätter sig tajmingen mer och mer för varje kast. Vinden tilltar med klockan, vilket är helt perfekt för mig. Att precisionskasta i stiltje är ingen större utmaning med lite träning, men sådana dagar är som bekant allt för sällsynta i bergen.

Tony påpekar att jag, precis som många andra, försöker kompensera med mer kraft när det blåser hård motvind. Men kraft är knappast flugfiskarens bästa vän. Kasta istället distinkt med tydliga stopp, jobba aktivt med dubbeldraget och skjut lina i bakkastet istället för framkastet. Vips, så sitter min “fluga” mer frekvent innanför ringarna igen.

Till min förvåning är det den närmsta som är svårast att pricka. På tio meters avstånd blir det bara ett par meter fluglina ute som behöver skapa tillräckligt med energi för att ladda spöet och vända över fem meter tafs. Kasttekniken blir närmast likt ett hammarslag. Mjukt upp och bestämt ned. Stanna högt upp och jobba djupt ned. Låt spötoppen vara ditt sikte och låt den “skära” mot ditt mål, som om spöet vore ett svärd och du ska klyva en vattenmelon på mitten, erinrar jag mig att jag läst någonstans.

Mer än bara kastande

Dagen går mot sitt slut men det är ingen som vill sluta kasta. Vi hänger kvar, snackar mer fiske och byter telefonnummer. När jag kommit hem och låtit dagens lärdomar sjunka in reflekterar jag över värdet av kunskap kontra prylar. För en summa avsevärt lägre än ett nytt spö har jag identifierat förbättringsmöjligheter i min grundteknik, blivit avsevärt bättre på att med regelbundenhet lyckas placera en fluga inom ett väldefinierat område, om inte alltid på en tallrik så åtminstone inom en mindre rockring.

Dessutom har jag getts möjlighet att kombinera olika linor och spön för att uppnå avsett resultat i olika förhållanden, och som bonus fått nya fiskekompisar.

Att låta en riktigt erfaren kastare utvärdera din utrustning utifrån ditt fiske, ditt spö och dina mål är guld värt. För mig blir därför beslutet enkelt om valet i framtiden står mellan att uppgradera min utrustning eller uppgradera mig själv och mina kunskaper. Tills jag växt ur min utrustnings fulla potential kommer jag investera i det sistnämnda.

Kastresultat?

Hur gick det då på Nya Zeeland? Jo tack, denna gång blev alla drömmar sanna. Åtskilliga öringar och regnbågar av rejäl storlek tog våra väl utplacerade flugor i såväl ginklara spring creeks som regnskogens smaragdgröna älvar. Men det ska ärligt erkännas att ännu fler skrämdes, så det får nog bli en repetitionskurs för artikelförfattaren redan inför nästa resa.

Tony Lindbergs 5 kasttips

» Vänta in pausen, låt linan sträckas ut mellan fram- och bakkast.

» Använd en mindre kaströrelse än du tror att du behöver.

» Använd mindre kraft än du tror d behöver.

» För nybörjare; kasta i en lodrät linje.

» Se till att du även kan följa ditt bakkast.