Zalt – vobblern med rekordvibbar

Zalt innehar en särställning bland svenska, tidlösa, gäddbeten. Det är ett bete som under snart 35 år levererat otroliga mängder storgäddor vid såväl trolling- som spinnfiske. Den 1 april 2016 kröns betets segertåg på vackrast tänkbara vis, Fredrik Johansson fångar den svenska rekordgäddan på mäktiga 21,07 kilo.

TEXT: ROGER THURING FOTO: ROGER THURING OCH ANDERS HOLM

MIN RELATION TILL ZALT sträcker sig tillbaka till 1980-talet. Liksom många andra Stockholms-fiskare lade jag beslag på mitt första exemplar på PUB vid Hötorget. Det tog inte lång tid innan Zalt hade fiskat till sig en självklar plats i förstafemman och mer ofta än sällan var det Zalt som gav mig mest fisk. Allra bäst, i min låda, var en sjunkande 14-centimeters i blåchrome.

Vid 1990-talets början fiskade jag en del tillsammans med en kamrat som jag lärde känna på universitetet. Han pluggade biologi. Under en fältvecka på någon av universitetets fältstationer skulle han undersöka fiskpopulationen i en mindre insjö. Han hade tagit med sig spöet och landade ganska omgående en gädda på 6,5 kilo. Vid testfisket kom ytterligare ett par gäddor i den kalibern. Vi bestämde oss därför för att besöka sjön för att göra en rejäl satsning.

Jag minns att det började lite avvaktande, men att vi ändå fick någon fisk här och där. Min chrome-Zalt var det bete som gav mig fisk. Fiskens huggvilja ökade i takt med att den orangefärgade höstsolen värmde upp det svarta vattnet. Helt plötsligt blev det fråga om dubbeldrillningar och gäddor flera kast i rad. Båtarna vi hade tillgång till var egentligen knappt båtar, snarare jollar av samma storlek som Trygg Hansas räddningsflottar. Vi saknade ankare, varför det stundtals blev ganska rörigt. Vid en grupp halvt nedvissnade näckrosor får jag slutligen en ordentlig gädda. Hon drar runt oss och vi har svårt att få in henne för landning. Till sist går det dock vägen, vi får in henne och hon vägs till 7,5 kilo. Så fortsätter det. Det hugger, båtar far runt, vågen åker fram, det skrattas och skakas på huvuden. En sådan dag när det susar i öronen när man lägger sig på kvällen. Där och då sken Zalt och gjorde så under lång tid framöver.

STÖRSTA JAG SETT

Vi förflyttar oss till 2011, i början av december, jag och betesbyggarnestorn Kjelle Lundberg nöter i Gamlebyviken. Vi befinner oss på en grundrygg som löper ut från en holme. Klassiskt hak. Här har vi fått många minnesvärda gäddor.

Kjelle fiskar oftast med egna beten, men han är både osentimental och pragmatiskt inställd till sitt fiske. Om ett köpebete är bättre lämpat för fiske i en viss situation så är inte Kjelle den som tvekar att pröva. En egenlackad 19-centimeters Zalt i sjunkande utförande åker på.

Han fiskar långsamt, grundligt, bottennära. Ett försiktigt pet. Mothugg! Så är dansen i gång. Vi märker direkt att det är en gädda som kan sätta emot, hon har tyngden. Det blir en seg historia. Långdragen och besvärlig. Det är med knädarr jag håvar henne. Hon vägs in till 12,5 kilo. Den största fisk jag själv upplevt, fångad på en Zalt.

ETT STORGÄDDBETES TILLKOMST

Historien om Zalt tar sin början under råkalla dagar vintern 1987. Det är så länge sedan att till och med Berlinmuren fortfarande står kvar som en tydlig illustration över den järnridå som vid den tiden håller Europas folk isär. Peter af Rolén och hans gode vän och kollega Bo ”Bosse” Olsson arbetar på någon obskyr enhet på Riksförsäkringsverket och drömmer om ett liv långt bort från statsförvaltningen. De båda herrarna frågar sig om det finns någon möjlighet att själva skapa något? Att hitta en väg ut, mot friheten.

Peter är sedan barnsben inbiten gäddfiskare och tycker att det saknas en verkligt bra vobbler anpassad för hans skärgårdsfiske, men han har en klar uppfattning om vad det är han söker. Betet ska ha integrerad sked, det ska vagga så där långsamt förföriskt som storgäddor gillar. Han har grunderna till Zalt skissade i sitt huvud. Bosse har sedan tidigare byggt ett antal båtar i plast. ”Inga problem!”, säger Bosse. ”Jag gjuter upp en sån där åt dig”, utbrister han självsäkert.

Det visar sig dock vara betydligt mer tidskrävande och komplicerat än beräknat. De närmsta månaderna är som en ändlös radda av prototyper. Det skapas beten, vattentestas under långluncher i stadens centrala delar, skakas på huvuden. ”Nej, den funkade inte heller”. Att få till de rätta egenskaperna visar sig vara långt svårare än vad någon av dem trott.

Till sist, Bosse vrider till en av prototyperna, den knäcks lite över ryggen men håller fortfarande ihop. Och den går som den ska. Zalt-lunken. Nu vet de vad de är ute efter, en svagt bananformad vobbler och snart har de en fungerande prototyp. Zalt är född!

Det tog 50 försök, varav 49 misslyckanden och en vinter. För gäddfiskare runt om i världen innebär det att en gäddmagnet av yppersta klass är född och för Peters del; ett nytt kapitel i livet, i frihet.

HUR MAN FISKAR EN ZALT

Att fiska hem en Zalt är i sin enklaste och mest klassiska form tämligen enkelt. Sjunkande Zalt, i alla storlekar, fungerar nämligen utmärkt som kallvattensbete och tas som sådant hem långsamt. Dess försiktiga och karaktäristiska vaggande gång gör den oemotståndlig vid spinnfiske längs djupvassar, djupliggande grynnor, undervattensåsar och slätbottnar utanför lekvikar. En monoton hemtagning, möjligen avbruten av en och annan paus, har blivit oräkneliga gäddors baneman.

Samma sak gäller vid trollingfiske i riktigt kallt vatten. Zalt har en makalös förmåga att ha en egen, om än diskret, gång vid mycket låga farter. Det var en sakta trollad Zalt som överlistade det gällande svenska rekordet, och det är ingen slump.

Betets fina egenskaper i det lägre fartregistret har nog delvis överskuggat betets allsidighet. Det går utmärkt att fiska hem en Zalt med fart. Betet är tämligen farttåligt.

En mindre känd egenskap hos Zalt är att det är ett utmärkt jerkbete. En mellanstor Zalt, där bakre kroken tas bort, är otroligt fångstsäker och lättfiskad om du tar hem den med rytmiska spörörelser. Du kan nästan få betet att dansa på stället.

Ett bra bete går att fiska på många olika sätt, och det finns en tjusning i att få ut många funktioner ur samma bete.

KNEP FRÅN FÖRR

Sedan många år tillbaka finns Zalt i svävande version, men värt att lyfta är ändå ett litet knep från förr. Det finns egentligen inga beten som är svävande i alla situationer, eftersom det beror på salthalt, vattentemperatur och vad för tafs och krok man använder.

Jonas ”Gös Jonas” Karlsson visade mig för ett 15-tal år sedan hur man kan skapa perfekt balanserade, svävande, Zalt.

Det görs genom att en knapp centimeter bakom bukkroken göra ett litet hål och sedan förtynga betet med skruvar i olika storlekar tills det är perfekt balanserat. När rätt skruv är funnen doppas den i epoxy och skruvas in i hålet så att det blir helt tätt. Dessa beten är tidvis enormt bra, exempelvis vid förleksfisket där långa spinnstopp kan vara helt utslagsgivande.

SPINNARTRICKET

Det sista tricket lärde jag mig av en fiskekamrat som generellt haft enorma framgångar med Zalt. Han tar en spinnarsked, kopplar ihop den med ett lekande och sätter sedan fast det i bakre kroköglan på betet. Ju större och bredare spinnarsked, desto mer påverkas vobblerns gång. Det behöver å andra sidan inte vara något enbart dåligt. Att förse alla typer av hårdbeten med spinnarsked kan, generellt, vara otroligt fångstgivande och väl värt att testa.

Med Zalt, som med andra beten, går det att få mycket mer ut ur ett bete än vad man först kan tro. Experimentera, testa, låt gäddan avgöra. Här finns goda möjligheter till nya upptäckter. En sista reflektion; om man främst är ute efter att få fisk. Mycket och stort, då gör man klokt i att leta efter beten som tidigare gett sådana fångster. Och om man fiskar i hårt fiskade vatten är det smart att leta efter sådana guldklimpar som fallit lite i glömska, flyger under radarn eller som fiskar bra utomlands. Zalt är precis ett sådant bete. Fångstsäkert över tid och rum.