Gofiske och rödingbonanza

Vertikalfisket efter röding är en pärla i vårt fiskeland och passar perfekt under lugna sommardagar som önskas fyllas med trivsamt fiske och en rejäl portion spänning. Fiskejournalens PO Johannesson tar en tur till Vättern och stämmer samtidigt av hur läget är för sjöns rödingbestånd.

TEXT OCH FOTO: PO JOHANNESSON

Båten vilar stilla i den spegelblanka sjön. Med ett försiktigt ploppande slår mitt blänke i ytan och dyker mot djupet. Som ett snett streck på ekolodsskärmen ritar det sig nedåt. Med blicken naglad vid skärmen följer jag blänkets väg mot flera ”rödingstreck” strax över botten, 44 meter under oss.Med tiotalet meter kvar till botten, riktas två av strecken om – rödingarna har upptäckt blänket. Betet får falla några sekunder till innan invevningen inleds. Båda strecken från de stigande fiskarna blir brantare när de tar upp jakten. Med stigande puls ser jag fiskarna komma närmare och närmare. Strecken och blänket smälter samman på skärmen och hela kroppen väntar spänt på hugget.Båten gungar till, följt av SPLOOOSSHH, ett brakande plask. Jag rycker till och tittar bakåt.– Åååh vad härligt, kommer det från min fru Cecilia, som frustande kommer upp från dyket.– Härligt? säger jag. Vattnet är 12,4 grader, är du galen?Med en huvudskakning återvänder jag till fisket. Fiskarna är borta. Blänket tecknas som ett rakt streck tolv meter under ytan, där det livlöst blev hängande när Cecilia hoppade i sjön och överraskade mig.Samtidigt som det gungar till i båten när hon klättrar ombord, släpper jag blänket mot botten. Flera fiskar syns igen och på nytt stirrar jag på ekolodsskärmen som i trans, omedveten om det mesta runt omkring mig. Det finns olika slags galenskap …

RÖDINGSÖK

En timme senare har Cecilia torkat i solen, läst några kapitel i en nylånad roman och slocknat på det utbredda badlakanet. Jag har oförtrutet letat vidare efter huggvilliga rödingar. Ökat på förmiddagens goda skörd med ett par till och är uppe i sex landade. Två av dem ligger i kylboxen tillsammans med två vattenfyllda, frusna PET-flaskor. Bara tanken på morgondagens kolgrillade röding till färskpotatis och romsås får det att vattnas i munnen. Jag är hungrig, låter Cecilia sova vidare, äter en macka till kaffet och fortsätter att pilka med ett Vänerblänke strax ovanför botten. Samtidigt som blicken följer blänkets dans i djupet som tecknas på ekolodet.

BONANZA

Fikapausens plats ger inga hugg. Jag släpper elmotorns ankring och söker mig längs en djupbrant med djup mellan 30-46 meter, där jag veckan innan haft bra fiske tillsammans med en annan nybakad fiske- och rödingkompis. Efter lite letande och snurrande, dryga hundratalet meter från fikafläcken, dyker ett par fiskekon upp. Backen slås i på stormotorn och elmotorns ankring trycks igång.Båten hinner inte riktigt vrida klart efter strömriktningen innan mitt pilsnabbt sjunkande bete närmar sig flera rödingekon – som stiger. Jag börjar veva och ser fiskarna skjuta fart. PANG! Hugget är så hårt att jag nästan tappar spöet i sjön. Inget mothugg men fisken sitter och tar lina mot mitt djupt böjda, gungande spö. Ser åt Cecilias håll och funderar på om jag ska väcka henne, samtidigt som jag drillar rödingen till ytan. Väckning får vänta tills jag vet om det är bonanzaläge. I nästa släpp stiger tre, sedan fyra fiskar redan när betet har 15 meter till botten. När jag krokar fisk nummer två, gungar båten till och Cecilia rör på huvudet och tittar sömnigt på mig.– Om du vill fånga en röding, så är det läge nu! säger jag med ett brett grin, samtidigt som jag parerar fiskens rusning.– Har jag aldrig gjort det?– Nej. Ta spöet där, säger jag och pekar på ett stöddigt kort haspelspö, riggat med ett Vänerblänke. Håll över vattnet, öppna bygeln och låt betet falla mot botten.Cecilia följer instruktionen. Samtidigt som jag tar in de sista metrarna lina med min nykrokade fisk följer min blick hennes betes färd på skärmen. Tio meter över botten stiger en hel grupp rödingar mot hennes drag.– Slå till bygeln och veva, håll HÅRT i spöet!PANG – hennes spö står i djup båge. En kort stund senare hjälper jag henne att kroka av en gnistrande vacker röding i den fina klassen – 2,5 kilo plus.Hon är först med att släppa sitt bete på nytt, men mitt faller snabbare. De faller närmare, närmare och så syns stigande fiskar på skärmen …– Veva! säger jag.Pang, pang! Båda har fisk. 20 minuter senare har vi drillat och lossat 18 rödingar om vi räknar de jag fick innan de körde igång på riktigt. De sista har varit lite ”svårtrugade” då de inte skjutit iväg som torpeder när betena varit på väg nedåt. De har krävt halvannan minuts pilkande några meter över botten innan det smällt på. Vi ser på varandra:– Nej, det räcker kanske? säger Cecilia. Nu har jag fått röding – det var kul!Det är sällan som det sker, men i den stunden håller jag med om att det faktiskt räcker. Vi packar ihop och susar mot hamnen.

”RELAXFISKE”

Inget matchar rödingvertikal i Vättern när det gäller tillbakalutat ”relaxfiske”. Idealförutsättningarna är högsommarvärme med lite eller ingen vind. Det tar bara några minutrar att gå igenom och visa grunderna: Håll i spöet, släpp ned betet, upptäck det på skärmen och se vad som är röding. När strecken stiger uppåt för att möta det sjunkande betet eskalerar spänningen. Jagande fisk rakt framför ögonen på ekolodsskärmen, i form av ett ständigt växlande zick-zack från betet och korsande rödingar. Då kommer övertygelsen om att det smäller vilket ögonblick som helst.Om du testar och det smäller på – då lär du vara fast. Fler än en av de personer jag tagit med ut på sjön har efter första hugget följt rörelserna på skärmen mer eller mindre som hypnotiserade. Att det sedan tar säsonger att lära sig timingen i när det är läge att släppa betet djupare, börja veva uppåt eller vilket tempo det ska ske, är en annan sak, men det kommer.Spänningsmomentet förklarar en del varför fisket efter röding i Vättern ständigt ökar i popularitet. En annan förklaring är att det är ”go'fiske” – ju mer klassisk högsommar, desto bättre. Det går att fara ut på sjön och bara njuta, ta det lugnt, bada … Ja, allt möjligt i den vägen om man inte vill fiska.En tredje förklaring är att sjön är stor och rödingen finns i hela sjön. Vättern är i stora delar mer eller mindre formad som ett badkar med breda kanter. En grundare svagt sluttande zon ut till cirka 30 meter, där djupet ofta dyker snabbare. Kanten från cirka 30 meter ned mot 40 meter verkar hålla röding i hela sjön, vilket bidrar till gigantiska, fiskbara områden. Sedan finns det såklart områden som är mer populära än andra. På de mest välkända platserna kan det vara både 30- och 40-talet båtar en dag med lite vind. Viktigt att känna till är också att sjön har några områden där totalt fiskeförbud råder, så dubbelkolla så ditt fiske inte sker på fel plats.

BEROENDEFRAMKALLANDE

Sommaren 2019 hade jag tre pass på raken med fiskare som aldrig tidigare fångat röding. Några timmar in i fisket hade alla fått känna rödingens urkraft. Och samtidigt fått beundra en av svensk faunas absolut vackraste fiskar. Först skymta den i kristallklart vatten tiotalet meter ned och sedan vid ytan på nära håll. Västkustens blågylta slår allt, men sedan tror jag ingen annan av våra fiskar kan mäta sig med rödingens färgprakt och magiska mönster.Sist men inte minst, när vi ska söka skäl till rödingfiskets popularitet, har vi också värdet som matfisk. Då räknar jag inte kilopris utan smaken kombinerat med känslan av att laga egenfångad fisk. Få fiskar går att variera så mycket på matbordet med gott resultat: Bitar av filé, med salt och vitpeppar i het smörad panna. Grillad, antingen som filé eller kanske ännu hellre urtagen men hel i övrigt, för skinnet håller saftigheten och benet ger smak. Rökt, vilket går utmärkt på en klotgrill med lite övervakning och omsorg. Gravad, och den smälter i munnen …Förutsättningarna för att vi ska kunna fortsätta njuta av detta fantastiska fiske är att beståndet av röding är livskraftigt. Vid sidan här får vi svaren både på hur det står till med rödingen och hur planen ser ut för att bevara sommarens drömfiske i framtiden. Ut och njut!