Bäckröding – en spännande sportfisk

Den är liten, kompakt och aggressiv men besitter samtidigt ett spektakulärt utseende. Det är bäckrödingen vi pratar om. Markus Teilus besökte ett av deras hemvisten, i en liten skogstjärn djupt inne i de norrländska skogarna.

TEXT & FOTO MARKUS TEILUSREDAN 

Näe vi kommer fram till den lilla turkosblåa skogstjärnen ser vi hur det vakar intill land, bara några meter framför oss. Ivern tilltar inombords men vi lugnar oss genom att istället öppna ryggsäcken, där både choklad och bullar väntar. Genom att sitta och studera hur fisken beter sig under 10-15 minuter går det att lära sig mycket och det gäller inte minst denna gång, men det kommer vi till senare.Renée är redo att sätta igång fisket med en klassisk spinnare. Hon smyger fram mot vattenbrynet och stannar tre meter innan kanten, mitt emellan två granar, för att inte skrämma. Under tiden går jag en bit åt sidan och ser hur det simmar mängder med fiskar längs strandkanten. Mestadels smått, men det inger ändå en positiv känsla och hopp inför fisket. Jag hinner faktiskt inte ens börja kasta innan Renée tjoar att hon har napp. Jag löper dit som en travande älg och snubblar halvt på alla nedfallna träd som gömmer sig i blåbärsriset. Vilande i håven möter min blick bland de vackraste fiskar jag sett. En liten men kompakt varelse som skimrar i en rad olika färger.Det är början av augusti och denna dag är jag och Renée på jakt efter bäckröding. Vi har vandrat ut i skogen för att ta oss till det tilltänkta fiskevattnet. Vi har faktiskt ganska stora förhoppningar inför dagen med tanke på hur det gick senast vi besökte tjärnen, men att vi skulle få så många fina fiskar, det trodde vi inte.

OM BÄCKRÖDINGEN

Bäckrödingen, Salvelinus fontinalis, är en invasiv art i Sverige, vilket betyder att den en gång etablerade sig här genom utsättningar. Den härstammar från Nordamerika och har planterats ut i svenska vatten över hela landet och på vissa ställen har bestånden tagit sig starkt.Tillsammans med kanadarödingen fanns en tanke om den som en populär sportfisk, bland annat med uppgift att kompensera för en framväxande vattenkraft. Som du hör på namnet trivs den bra i bäckar och behöver inte alls stora vattendrag för att frodas. Faktum är att det går att hitta den i meterbreda skogsbäckar, sådana som du knappt kan tro att det finns fisk i. Bäckrödingen lever dock även i stilla vatten och blir oftast större där.I Sverige blir inte bäckrödingen särskilt stor. Som perspektiv kan en bäckröding på ett kilo jämföras med en gädda på tolv kilo, eller en abborre på 1,6 kilo om man ska använda Sportfiskarnas storfiskgränser som referens. Bäckrödingen upplevs som väldigt liten och kompakt, men är vacker som få. Den har en grön marmorerad rygg som övergår till gula prickar på sidorna blandat med de karaktäristiska och häftiga blå-röda prickarna. Som den vanliga rödingen har även bäckrödingen ibland röda fenor med vita kanter under buken. Ytterligare ett kännetecken som enligt mig gör arten så häftig är den storvuxna käken hos hanen.

FÖDOSÖK NÄRA LAND

Det är uppenbart att bäckrödingen verkar ha sitt huvudsakliga födosök närmast land, åtminstone i den här tjärnen. Vi ser tydligt hur de simmar i stim längs land, fram och tillbaka. Mest troligt trillar det ned en del insekter från trädridån längs stranden. Dessutom ligger det en del gamla nedfallna grenar i vattnet, där säkert en hel del insekter och andra djur trivs. De fungerar helt enkelt som naturliga risvasar.Den tredje bäckrödingen som Renée får är snäppet större än de andra och är verkligen en praktfisk i ett vatten som detta, som är helt självreproducerande. Dessutom är det en hanfisk med en mäktig och rovgirig skalle. Renée fortsätter att dra fisk i vartenda kast och jag har själv inte ens börjat fiska än. Jag står med kameran i högsta hugg och plåtar de vackra fiskarna hon drar in.I det klara vattnet ser vi hur bäckrödingarna jagar och hugger på hennes spinnare. Det känns som att de större individerna i stimmen hugger först, därefter blir de mindre och mindre. Störst går först, verkar vara regeln som gäller bland dessa individer. När storleken avtar hinner jag greppa tag om mitt spö för att äntligen dra iväg första kastet.

STENHÅRDA HUGG

Jag hinner bara ta några vevtag innan det tjongar till i grejerna så att spöet nästan flyger ur näven på mig, men fisken lossnar. Detta händer flertalet gånger under dagen. Bäckrödingen verkar vara en väldigt aggressiv fisk som hugger för att döda. Eftersom att de gör en snabb och hård attack mot betet är det viktigt att ha sylvassa krokar, även om du får slaklina under en kort sekund i hugget.Jag kastar ut på nytt och denna gång sitter den! Med tanke på dess storlek, är huggen verkligen brutala. Jag blir lika förvånad varje gång. Det här är något helt annat än att meta i en liten bäck med ett rödvitt flöte. Nu får Renée pausa sitt fiske för att den här gången fotografera mina fångster.Jag fiskar med en mindre variant av en sjunkande vobbler som jag lyckas kasta ut en bra bit i sjön. Nästan alla de större fiskarna som fångas tar ganska långt ut och endast efter ett par vevtag. Kan det vara så att de större individerna håller sig en liten bit ut från land och med jämna mellanrum går in mot land för födosök?

EN INVASIV ART

Eftersom att bäckrödingen är en invasiv art finns det en risk att den påverkar andra arter negativt. I det här fallet är det bäcköringen och flodpärlmusslan som påverkas. Bäckröding växer snabbare och blir könsmogen tidigare än öring, vilket ger den fördelar vid konkurrens om resurser, såsom föda eller ståndplatser i vattnet. Den kan trycka bort öringen till andra delar av vattendraget, men i värsta fall utrota den helt. Det här påverkar i sin tur flodpärlmusslan negativt då den behöver öringen för en del av sin fortplantning. Dess larver liftar på öringens gälar under några månader tills de har utvecklats till mindre musslor. Flodpärlmusslan anses vara en starkt hotad art och är rödlistad. Därför pågår olika projekt runt om i landet för att kartlägga och om möjligt decimera bäckrödingen i de vatten den kan utgöra ett hot mot våra naturliga arter. Du bör därför rapportera in bäckrödingfångster i vattendrag till Länsstyrelsen. Stängda tjärnar utan bäckar utgör inget hot om spridning av bäckrödingen.

HUGGER PÅ ALLT!

Bäckrödingen verkar vara en aggressiv fisk som hugger på det mesta. Jag misstänker att den inte alltid försöker äta just allt vi presenterar, utan att den hugger av aggressivitet. Därför tror jag inte att betesvalet spelar jättestor roll. Något som fungerade bra för oss var givetvis spinnare, men även små ettriga vobbler med mycket rassel.Jag fiskade en Cranky Shad 6.4 centimeter från Headbanger som dessa bäckrödingar verkligen älskade, eller hatade, beroende på hur man ser på det.Genom att gå upp i storlek på betet kunde jag sortera bort de mindre fiskarna och fokusera på att försöka få de stora att hugga. Jag fick bra med fisk. Även om spinnaren fick betydligt fler så var snittet på mina rödingar klart bättre.

STÄNDIGT PÅ JAKT

Något som jag tror skulle fungera alldeles utmärkt för bäckrödingfiske är flugkast med bombarda. Dels för att kunna kasta ut långt, men även för att kunna presentera ett bete som liknar deras naturliga föda. Det var dock en metod jag inte behövde tillgå denna gång eftersom fisken var minst sagt på hugget.Efter en inte alltför lång fisketur känner vi oss nöjda och väljer att avsluta fisket likt vi började. Vi gräver i ryggsäcken efter det kvarvarande fikat och tittar med fascinerande ögon ut över tjärnen. Vår blick följer hur bäckrödingarna ständigt simmar intill land i jakt på föda. De verkar inte alls vara störda över att vi precis kastat våra drag över stället. Efter dagens upplevelser tror jag att vi båda har fått mersmak av detta fiske och kanske är detta början på jakten efter den där kilotunga bäckrödingen. Eller som amerikanarna kallar den; “brookie”...