Vilda gäddor i vilda vatten

Fyra-fem mil norr om Gällivare ligger byn Skaulo. Härifrån utgår Fredrik ”Frekko” Mickelsson som Fiskejournalens medarbetare Mikael Engström besöker för att fiska gädda tillsammans med. Vilda gäddor, i vilda strömmar.

TEXT OCH FOTO: MIKAEL ENGSTRÖM

REGNET ÖSER NER. Det platta myrsjuka landskapet med gles plågad granskog är insvept i dis. Bortanför sjön ligger blågrå böljande lågfjäll. En hund skäller i fjärran.

Jag är hos Fredrik ”Frekko” Mickelsson strax ovanför polcirkeln. Lappland, det är ett underbart namn som ger mig fiskeeufori. I dag ska vi jerka gädda i ett mindre strömmande vatten som är ett biflöde till Kaitum. En gäddström som är i stort ofiskad som många andra gäddvatten här uppe.

Frekko har under åren visat mig många åar, tjärnar och älvavsnitt i Lappland. Mest har vi hållit till mellan Gällivare och Kiruna i jakt på abborre och gädda. Humusfiskar. Det är inga ”turistvatten”. Det är lokala fiskares hemmavatten. En vit fläck liksom för turister. Eftersom de flesta här uppe, turister som bofasta, är på jakt efter öring, lax och harr, så får gädda och abborre i stort vara i fred.

I kallblåst och regn packar vi båten och åker till utloppet tvärs över sjön. Därifrån går vi någon kilometer ner efter ån. Det är vackra strömmar och sel i höglänt skog med knarriga granar och krumma björkar.

FRÅN ALLA HÅLL

Frekko stannar vid en bred och grund nacke. Han får på en tvåkilos gädda direkt. Den är mer i luften än i vattnet. Vi har ganska klena utrustningar och små jerkar. Det blir roliga fajter även om det sällan kliver på någon riktigt stor i smååarna.

Jag går ner till en mycket fin nacke med många ståndstenar. Här måste det stå gädda. Flytjerken landar på det grunda blanksuget där fräkengräset gungar i strömmen. Jag fiskar hem med korta knyckar och ser tre stora plogar ta fart mot betet. Gäddorna kommer från alla håll. Det är en fantastisk syn. Ryggarna bryter ytan och min tanke är: De kommer krocka.

Jag ser att en är betydligt större än de andra, men en mindre hinner först. Hugget är våldsamt, som om någon försöker rycka spöet ur min hand. Jag pressar på, gäddan går upp i ett luftsprång och ruskar på huvudet. De är också kring två kilo. Jag håller emot. Plötsligt gör han en våldsam snabbrusning strax under ytan. Det viner om rullen.

Strömgäddorna kan uppvisa en styrka som får sjögäddor att blekna. Till sist börjar han att cirkla lite lojt och vinka trött med stjärtfenan. Med ett stadigt grepp lyfter jag upp gäddan, lossar kroken och låter den simma i väg.

Jag lägger ut ett kast tvärs över huvudströmmen. Låter jerken flyta fritt i den svaga strömmen. Sprattlar jerken med några ryck i spöet. Plötsligt kastar sig en gädda efter betet. Den kommer som flygande från lugnvattnet. Den missar men gör ett nytt försök och missar igen.

Vilken attack.

Jag lägger ett nytt kast och gäddan kommer plöjande i full fart. Det blir tvärtungt då han hugger. Med flytjerk i strömmande vatten är det som torrflugefiske. Man blir glädjechockad varje gång en gädda flyger upp över ytan. Gäddan tar strömmen till hjälp och rusar neråt. Hårda knyckar går genom spöet. Det är en fin fisk, större än den andra. Jag följer honom nerströms. På lugnvattnet blir han beskedligare att drilla. Snart kan jag ta ett grepp över gällocken och lyfta honom ur vattnet. Den väger nog lite över tre kilo.

I nästa kast har jag tre plogar som jagar jerken. Och det blir ett riktigt sughugg. Gäddan sticker som om den vore en öring. Det är hugg i varje kast. Det är gäddcirkus. Det är sommarfröjd i regnet.

Strömgäddans sätt att hugga ger fisket något extra. Ett våldsamt anfall från kort håll, en överraskning som ger puls. Gädda efter gädda krokas av efter en rolig drill.

FLYTJERK

Under många år har jag fiskat strömgädda i små skogsåar i Dalarna, och det jag lärt mig där fungerar alldels utmärkt här i norr.

De bästa platserna i gäddåar är helt ofiskbara med vanliga drag på grund av bråte, sten och växtlighet. Det blir bara bottennapp. Gäddan trivs att stå just där det är besvärligt att fiska. De gömmer sig även i gropar på decimetergrunda, strida stryk. Med flytjerk går det att fiska av de mest krångliga platser.

Blanknackar är säkra. Och alla platser där det samlas vitskum, speciellt i lävattnet mellan två strömmar. Men det händer att de står på rena öringställen bakom stenar i hårdströmmen. Men allra oftast står de i strömkanter invid land.

Jag brukar lägga kastet rakt över strömmen så jerken landar i lugnvattnet på andra sidan. Där får den ligga och flyta en stund. Är det lite hårdare vatten räcker det med att linan drar i väg jerken, medan jag rycker och knycker lite. Oftast kommer gäddan flygande just då jerken gasar ut mot strömkanten. Det är ett fiske där man plötsligt står och skrattar och tjuter. Blir barn på nytt. Gäddorna kastar sig ut i vattnet med uppspärrad käft. Klar tivolipoäng. Det är en fröjd att få se den våldsamma attacken. Och draget i spöet blir hårt. Jag vet inte hur många jag får.

Jag tappar räkningen. Det är plask och stänk hela tiden. Jag är smågäddskungen i humusland.

FISK PÅ HUMÖR

Frekko kommer och säger att vi ska ner till inloppet av ett större sel där det finns lite grövre gädda. Han har redan fått tio men vill ha större fisk. Och han menar att just detta är en bra dag. Gäddorna är på humör. Ibland är det helt dött säger han. Jag håller med, det är lika i mina åar i Dalarna. Gäddans beteende är ganska märkligt. Ett gäddströmvatten kan vara helt dött i flera dagar, för att sedan bli totalt förbytt och gäddorna hugger i minsta håla. De har ett kollektivt beteende som är mycket skumt. Gäddorna har någon form av gemensam rytm. Hur kommunicerar de? Jag förstår inte. Något mysko är det med gäddans huggperioder. Teorierna är många. Den ena obegripligare än den andra. Men i dag är det lycka.

Det går bra med vilka jerkar som helst. En träbit med krok skulle räcka. Är gäddorna på, så spelar det ingen roll. Det är en hård miljö de lever i. Sommaren här uppe är kort och det gäller för dem att sluka allt som kommer i deras väg.

TILLBAKA TILL BÖRJAN

Vi vandrar nedströms, spöet väger lätt i min hand. Jag är glad – det här fisket är enbart roligt. Ingen prestation, inget märkvärdigt. Ingen jakt på drömöringen eller rekordharren. Bara helt vanligt fiske. Att få vara i skogen, vandra över myren. Dofterna. Lite tillbaka till början. Enkelhet. En låda drag, ett spö och stövlarna fulla med myrvatten.

Fekko byter till ett gummibete och fiskar vid utloppet och får på en större gädda. Den hoppar och sliter sig loss. Stor i det här sammanhanget är fem kilo. Men det sägs finnas helvetesgäddor i de djupaste hålorna.

Jag prövar med en tyngre vibbrogrej och prövar djupare. Jag får en på drygt fyra kilo. Men nej, jag byter till flytjerk. Jag nöjer mig med mindre cirkusgäddor i ytan.

Jag vandrar vidare längs ån. Vattnet virvlar humusbrunt. Skum och bubblor seglar på ytan. Jag kommer till hölja med ganska snabbt vatten. Men på andra sidan styrs strömmen ut och det bildas ett litet lugnvatten där skummet står och snurrar. Det är drömläge och jag är säker på hugg. Det är på just sådana platser gäddan står och lurar på småfisk som plockar sländor i strömkanterna.

Flytjerken ligger still en stund, innan strömmen ger den fart. Det tar bara några sekunder innan en gädda kastar sig efter jerken. Den kommer flygande ur skummet. Gäddan missar och jag blir stående helt förvånad. Aldrig tidigare har jag sett en gädda flyga så högt efter en jerk. Rena flygfisken. Monsterattack. Jag gör om kastet men det händer inget. Den står inte längre där. Gäddan flög ut i strömmen och åkte säkert med en bit neröver, så det tar nog en stund innan han kämpat sig upp till sitt favoritställe.

RENSKAV OCH POTATIS

Frekko kommer och gör en brasa och han steker renskav och potatis. Vi brukar inte prata så mycket. Jag är glad att jag lärde känna honom. Han var min port in i Lappland – Frekkoland. Det gav mitt fiske en nystart. Här på tundran finns det fisk. Grymt med fisk. Visst finns det vatten med större gädda – som i de stora selen i Kalixälven och i de större sjöarna.

Men jag trivs vid mindre, rinnande vatten. Det händer alltid något. Det lever så att säga sitt eget liv. Jag mår som bäst att få vandra med spö i handen efter en skogså. Och som de flesta fiskare vill jag vara helt ifred eller med en nära vän som jag kan hålla käft ihop med. Det får jag vara vid ett gäddvatten långt upp i norr. Vilket i dag aldrig händer vid öringåarna. Där är det oftast vältrampat.

Medan vi äter renskav och potatis hinner flera fjällfiskeflyg passera uppe på himlen. Full fart mot drömöringar och jätteharrar på fjället. Både helikopter och flygplan. Det är faktiskt störande och skär sönder naturljuden från forsen och vinden i träden.

GULDGUL

Det slutar regna och solen kommer fram. Jag prövar det senaste stället igen. Kastar mot lugnkanten på andra sidan. Gäddan kommer flygande direkt och nu fastnar han och det blir helt galet. Han hoppar och rullar ner för forsen. Jag får följa och först nere mot nästa nacke lyckas jag få in den. Det kan vara dagens största. Guldgul med inslag av brunt och grönt.

Det är ett rent magiskt gäddfiske. Mycket snabbt blir man bortskämd. Hugger det inte efter tio kast känns det trögt.

För dagen är fisket bäst vid de grunda och blanka utloppen från selen och även i inloppens strömkanter. Jag får säkert fyrtio gäddor mellan halvkilot och tre. Jag tappar säkert någon kring fyra kilo. Men det är sällan de större fiskarna står så här grunt. För att få någon över fyra måsta man köra sjunkvobbler eller skeddrag i djupa lugna sel. Men det är inte ens hälften så roligt och lekfullt.

Frekko säger att han fått femtio gäddor. Det är svårt att tro på vår fångst. Jag skulle inte gjort det om någon sagt det. Men någon gång ska jag försöka få någon av de där helvetesgäddorna i djupet.

■ Fisket brukar vara bäst vid utlopp och inlopp till sel och sjöar. Det är där strömgäddan jagar insektsätande bytesfiskar.

■ Strömkanter och skumfångande lävatten är också bra.

■ Bästa tiden för detta fiske i Lappland är i början av augusti. Strömgäddan tar gärna jerkar som plogar och sprätter på ytan.

■ Vanliga gäddvikter i mindre vattensystem är ett till tre kilo. Det är stridsamma fiskar som ofta tar strömmen till hjälp.

■ Ska man ha någon större får man ta fram sjunkvobbler och fiska i djupa lugna sel. Men det är inte lika kul. Fiskarna är starka och trots den blygsamma storleken blir det cirkus med mycket hopp och plask. Helt klart ett underskattat fiske.

■ För mer information om fiske i detta Lapplandsområde runt Gällivare: Fredrik ”Frekko” Mickelsson, telefon: 070-273 96 06.