Tempen på Upplandskusten

Har du någon gång funderat över hur fisket efter havsöring är längs Upplandskusten, om du inte redan har det som hemmavatten? Det har John Kärki, som ger kustremsan en chans. Läs om hur han hittat ett ”eget” öringfiske som ger mersmak.

TEXT OCH FOTO: JOHN KÄRKIVINDEN 

Focerar, men över rätt axel. Långt kast. Spöet i armhålan och turbofart i intagningen med båda händerna. Tobisflugan dansar fram, som en orytmisk pil med inslag av grönsvarta fjädrar, över sandreveln. En snabb stöt avbryter allt, hjärnan reagerar på en millisekund och inser att flugan precis klarat sig från en attack. Ökar farten igen, en plog reser sig och det blir stumt. Vattnet bryts av en blänkare som sliter med huvudet fram och tillbaka, ytan välver när stjärtspolen slår tungt och fisken börjar rusa.Solen skiner och jag hör fiskekompisen ord eka bakom mig.– Den är stor, den är stor.Sekunderna efter knycker öringen sig loss och allt blir åter tyst och lugnt, med undantag för vinden som fortfarande forcerar i vänsterörat…Upplandskusten. Eller Gävlekusten. Vissa väljer att kalla den Dalälvskusten till och med. Kärt barn har många namn. Området vi pratar om sträcker sig mellan Östhammar i söder upp till Gävle strax norr om Dalälven. Sträckan där i mellan är milslång och väldigt anonym i öringkretsar. Kanske inte så konstigt, det har historiskt sett varit få vattendrag i området som förser kusten med öring och sträckan är bitvis otillgänglig. Fisket sker på i majoritet odlad fisk, som sätts ut i Dalälven. Även inslag av odlad fisk från Stockholms skärgård och Åland bidrar till fiskelyckan här uppe. Numera pågår även ett aktivt fiskevårdsarbete där vandringshinder åtgärdas, vattendrag biotopvårdas och etablering av havsöring görs genom utsättning av yngel för att öka antalet öringbäckar.

Vinterlunk

Bland strandstenarna hittar vi en förvirrad tånglake, säkert 15 centimeter lång och mörk som ett skrovligt tångblad, ett rejält mål för vinteröringarna här uppe. Jag och fiskekompisen Oscar Olseryd är på jakt efter grundgående öringar. Området vi fiskar ligger nära Dalälvens mynning och grundområdet är färgat av älvens mörka vatten. Vi ser knappt botten när vi vadar och slår i stenar mot fötterna då och då. Öringarna här uppe är dock vana vid det mörka älvvattnet som driver fram längs kusten.Omgående skrämmer vi fisk som virvlar och plogar i väg precis i strandbrynet. Ytan är kavlugn och öringarna är där men extra skygga. Utanför en stenrevel ser vi en hoppande blänkare i det mulna vädret. Trots hög aktivitet så väljer öringarna att inte bita. Vi slutar att räkna antalet skrämda öringar men det blir nästan absurt. Inte så konstigt dock, vid lunchtid tittar en säl fram och säkerligen hade den skrämt upp ett stim med öring riktigt grunt som bara fokuserade på att söka skydd och inte äta.Det är först när vi byter område som det rycker tag i linänden med bränd fisk som följd. I bilen på vägen hem konstaterar vi att trots utebliven fiskelycka hade vi fått mersmak av den här kusten. Fisk finns det och vi har insett potentialen att hitta ett ”eget öringfiske”, jämfört med det mer befolkade Stockholms skärgård eller populära platser som exempelvis Gotland. En snabb titt på kartan visar att vi har många mil att utforska. Dessutom var det storslaget vackert här uppe.

Dalälven påverkar fisken

Några silverstötar under våren lämnar oss med stora frågetecken. Stimmen från vinterns fiske verkade som bortblåsta längs kusten trots fina förutsättningar till hugg. Samstämmiga rapporter från lokala kustfiskare vittnade om trögt fiske, även om fisket närmare Stockholmsgränsen verkade ge fler hugg. Rent generellt berättade de flesta om historier från förr. Om hur bra fisket var, men att det idag enbart var en bråkdel av forna tider i fångstjournalerna. Uppe på Gårdskärskusten träffar vi en lokal yrkesfiskare långt över pensionsålder, han berättade lågmält om massiva öringar på över tio kilo som fångst under 1980-90 talet. Vi kunde konstatera att det var en samstämmig kör här uppe, fisket hade blivit sämre och storleken hade gått ner kraftigt…Kvällarna och nätterna blev långa i stugvärmen när vi smälte all information och funderade på hur vi skulle ändra taktiken för att lyckas. Vi hade ju trots allt hittat fisk här tidigare.Delar av svaren på våra frågor kommer i början av maj, när jag valde att fiska i Dalälven, nere vid Älvkarleby. Älven fullkomligt kokade av blanka havsöringar som bet över mina flugor. När dagen var slut summerade jag drygt ett 15-tal landade havsöringar med en toppfisk på strax över fyra kilo. Temperaturen i älven var vid det här laget kring nio grader och det utanförliggande kustvattnet var bara sex grader.Lägg därtill att öringen har bättre möjlighet att reglera sin saltbalans i sötvatten när det är kallt i vattnet samt att stora mängder vitfisk vandrar upp i älven för lek under våren. Varför skulle öringen simma ute på kusten bland hungriga sälar och skarvflockar som attackerar över grunt vatten, när den kan mysa i älvens varma sötvatten, som dessutom är ett fyllt skafferi med småfisk? Jag har varit med om liknande scenarion förr, i närområdet utanför Emån och Mörrumsån där fisket i åarna gett fisk men kustfisket varit helt lönlöst för stunden…Ett snabbt snack med fiskekontoret i Älvkarleby ger informationen att öringen lämnar Dalälven vid drygt tio till tolv grader för att äta på kusten i stället.

Båtexpedition i det yttre havsbandet

Niklaus Bauer girar båten mellan kobbar och skär i morgonsolen som gläntar på oss från fjärran öster. En svart skarvflock på morgonpiggt humör patrullerar spejandes över havsvidderna. Vårt sikte är inställt på en ö-grupp i den absoluta ytterstrukturen längs Upplandskusten, långt bort från Dalälvens söta och mörka vatten.Våra kast faller i bukter och längs tångkanter. Längs en större stenrevel med tillhörande vik driver vinden på. Vi kastar ut flatwing-flugor och stora ledade streamer. I vågfönstret ser vi hur en stöddig blänkare kastar sig över flugan men rullar loss sekunden efter. Det är svårt med mothugg och linkontroll i den alltmer forcerande vinden som ökar i morgonbrisen.Senare under dagen faller huggen. Vi hittar en grupp med fina öringar som fullkomligt slaktar våra stora fiskimitationer längs en till synes obetydlig stenkant med enstaka utstickande hällar. Den största är hela 65 centimeter och är helt kromblank med oliva inslag på ryggen. Det är med glädje vi kan leverera två odlade öringar till Nickes mamma när vi anländer till bryggan i kvällningen.Vi fiskar ett par dagar ytterligare och har många kontakter men de är svåra att få att bita ordentligt eller lyckas skopa in i håven. Bland annat skrämmer vi en riktigt stor fisk som flyr när vi driver in med båten över grunt vatten. Niklaus ser skärrad ut när han får se sandmolnet från fiskens flykt.

Nytt år och ny stöt

Stärkt av öringpusslet som lades året innan, är jag åter på plats vid Upplandskusten, men den här gången i slutet av maj och närmare Dalälven igen. Älven är nu 13 grader varm och kusten drygt åtta grader varm. Ett kraftfullt åskväder får horisontlinjen att spraka på ett fascinerande men samtidigt otäckt sätt. När kusten blir lugn vågar jag mig ut med spöet.En modig kajakfiskare har precis landat en stadig blänkare på två kilo. Han berättar om tappad fisk och vak i en vik en bit bort längs en sandrevel precis innan åskan tog sitt grepp om havet.Rapporten inger hopp när jag sakta vadar ut och tar sikte mot ett stort block som vågorna bryts mot. Redan på tredje kastet går jag i batalj med en fin blänkare som stökar loss. Kort därefter hoppar en tvåkilos på djupkanten.Känslan av att vara på rätt ställe gör att jag fiskar på med stort självförtroende. Jag går de där extra metrarna ut till ofiskade ställen, kastar några extra kast och har fullt fokus hela tiden. Som alltid i fiske lönar det sig i slutändan. I kvällssolen når jag en udde som pekar rakt ut i havet. Udden är fylld med uppstickande block och sluttar kraftigt ut mot pelagiskt vatten. En perfekt plats där stim av strömming och tobis måste passera i sina tillväxtvandringar.Känner en stöt på lång lina. Anar att det är fisk och inte sten. Fortsätter ta hem den ledade storflugan. Några meter utanför mig skymtar jag ett svagt gung under ytan, linan sträcks. Allt blir stumt. Håller emot. Spöet vibrerar och våldsamma ryck avslöjar en majestätisk öring innan allt blir tomt. Tittar chockad ut över ytan där virveln på vattenytan aldrig vill ge sig. Men den ledade flugan är inte längre ledad, den bakre delen på flugan har ryckts loss. Det som är kvar ser torftig ut, en krok med inslag av olika fjädrar och någon pälstuss.Vissa fiskesekvenser glömmer man inte och det här är utan tvekan en sådan. Den kommande veckan fortsätter jakten och fiskekompisen Andreas Grundin landar ett par små blänkare i kvällningen. Vi ser också fina öringar som hoppar upp i luften bland småfiskstimmen, som stryker längs de otaliga uddspetsarna som hägrar på Upplandskusten.Senare, via sociala medier, läser jag en rapport från en luttrad kustfiskare som berättar om en trög vår men att han tappat den största öringen han någonsin haft på. En sak är säker, vi är snart tillbaka igen!Fiskevård längs Upplandskusten» Längs Upplandskusten pågår ett fiskevårdsarbete för att stärka vattendragen. Bland annat skapas fria vandringsvägar, strömsträckor biotopvårdas och öringyngel sätts ut som på sikt ska bli självreproducerande. Arbetet utförs i samarbete mellan Länsstyrelsen i Uppsala län, Sportfiskarna och ideella krafter som bor och verkar i närområdet.FlugvalJiggyFlatwingLedade streamerWoolly buggerZonkerUtmaningar för fisket» Det som begränsar mängden havsöring längs Upplandskusten förutom vattendragens skick är skarv, häger och sälpredation. Längs kusten finns fortfarande fasta laxfällor, men all vild havsöring måste släppas tillbaka. Även det storskaliga industriella trålfisket (från fyra sjömil och utåt) påverkar genom att mängden lekande strömming som annars vandrar in till kusten blir kraftig decimerad samt att storleken på bifångsterna under yrkesfisket är oklara.» Sportfisket i Dalälven bör begränsas till att all vild fisk släpps tillbaka samt att minimimåttet höjs från 45 centimeter till 50 centimeter för att öka antalet större fiskar samt skydda den vilda fisken.» Tidigare sattes 50 000 öringsmolt ut i Dalälven. Inom några år kommer den siffran decimeras till 25 000 öringsmolt vilket kommer ha en negativ påverkan på antalet tillväxande fiskar längs kusten