Makrill på vertikalutrustning

Makrillfiske är för många synonymt med svensk sommar. För de som inte bor kustnära finns ändå möjlighet att få uppleva det spännande och familjära fisket. Fiskejournalens Anders Nicander tar oss med ut i Bohusläns skärgård.

TEXT OCH FOTO: ANDERS NICANDER

Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju nu! Den här gången hann jag räkna till sju innan det nappade Anders, säger Ivar som kämpar allt vad sjuårskroppen orkar för att fajta makrillen som tagit agnet.Det är midsommartid och fjorden är full av huggvillig makrill. På de välkända makrillplatserna guppar flytetyg av alla de slag. Någon har rott ut en gammal eka och en ung tjej stannar sin vattenscooter och tar fram en klassisk dörj, en vinda med fiskelina, sänke och krok och börjar fiska mitt i klungan av båtar. Vi tycks ha hittat guldådern och makrillen hugger oavbrutet. Vi räknar högt när vi släpper ner tacklet och ingen gång hinner vi räkna så långt som till 20 innan en makrill tar staggen som vi agnar med. Ivar och hans storebror Edvin som aldrig fiskat makrill tidigare är euforiska över alla napp och starka makrillar de får kämpa med.– Den här är för tung, Anders! skriker Ivar när en större makrill drar i väg under båten.Jag hjälper honom att hålla spöet och med gemensamma krafter drillar vi fisken och med ett tag kring tafsen svingar jag den ombord.

Välj rätt, välj lätt

Den här tiden på året brukar det mest vara mindre makrill i fjorden, men Ivars fisk väger nog åtta, nio hekto. Det kan låta som en liten fisk, men i förhållande till sin storlek finns det nog ingen fisk i svenska vatten som kan mäta sig i styrka med makrillen. Hela fisken är en muskel och släktskapet med tonfisken syns tydligt.För att fisket ska bli trevligt gäller det att anpassa utrustningen efter fiskens egenskaper. För kraftiga och tunga grejer tar bort en stor del av fiskeglädjen. Samtidigt gör för veka grejer att fisket kan bli ineffektivt och drillningen svårkontrollerad. Vi använder sedan många år samma lätta vertikalutrusningar som vi fiskar gös med i insjöar. Vi ser bara till att alltid skölja rullarna mycket noga efter varje fisketur för att de inte ska ta skada av att användas i saltvatten.På sätt och vis är det också vertikalfiske vi bedriver. Vi har bara bytt ut jiggen mot ett enkelt tackel knutit med ett 20-grams dropshot-sänke och en karpkrok. Den tunna flätlinan gör att vi känner mista pill på agnet och den vänstervevade lågprofilsrullen är suverän att drilla urstarka makrillar med.Som agn använder vi småsill, eller stagg som det kallas på västkusten. Vi släpper mer på klassiskt makrilldjup, sex till tio meter, och väntar sedan spänt på hugg med spöet i princip stilla. Ibland hugger makrillen stenhårt men många gånger tar den staggen mycket försiktigt. Då får man vänta lite och lära sig känna när det är dags att sätta in mothugget. Stagg är ett mjukt agn och makrillen kan stundtals vara riktigt skicklig på att tömma kroken.

Sensommar är stormakrilltid

Havet ligger oljigt blankt. Vi har hittat och landstigit på ett eget skär längst ut i yttersta kustbandet. Efter några timmar med vila och salta bad börjar rastlösheten komma och några av oss i gänget bestämmer oss för att fiska makrill medans de andra fortsätter lapa sol. Här ute finns strömsatta skalgrusbottnar på runt 30 meters djup, där stor makrill jagar precis nere vid botten.Vi använder fortfarande vertikalutrustning men har nu valt spön som är anpassade för stor gös och gädda. Sänkena väger 60-80 gram och jag har lyckats hitta lite större stagg som bättre passar stor makrill. Vi ankrar båten på lång lina och den nordgående strömmen ställer oss i nord-sydlig riktning. Tre tackel rusar mot botten.Första tio minuterna händer ingenting och gästerna som hört mig berätta om hur mycket stormakrill jag brukar få här börjar undra när det ska nappa. Lättat, konstaterar jag att det börjar hända något.– Nu är det litet försynt pill, påpekar jag och vis av erfarenhet väntar jag några sekunder medan makrill försiktigt smakar på den staggagnade kroken vid botten.Mitt sällskap ser rörelsen i spötoppen innan jag lyfter spöet ytterst försiktigt för att känna om fisken är där. En skön tyngd svarar upp och jag nitar till med ett distinkt mothugg. Rusningen kommer omedelbart och vertikalfiskespöet böjs så spötoppen hamnar under ytan.– Man måste ta in fiske hårt för ger man den för lite motstånd simmar den i cirklar runt båten och trasslar ihop alla linor som finns runt båten, påpekar jag upphetsat.Efter en intensiv fajt kan jag lyfta in en makrill i kilosklassen i båten. Gästerna som varit för snabba med mothuggen får veva upp.– Vi vill ha nytt agn, ropar de i kör och vill uppleva detsamma.När alla lärt sig hålla inne med mothugget några ögonblick så är fiskefesten i full gång. Makrillen hugger så fort tacklen når botten och vi kämpar hårt för att inte få trassel när makrillarna kör runt.– Jag har napp, wow! Du är i vägen, hojtar en.– Nej, nu har det trasslat sig, garvar en annan.Det går så där, men det är superkul och skratten och gliringarna haglar när vi ömsom drillar fisk ömsom trasslar upp linor.

Hitta till makrillplatserna

Från Kungsbackafjorden i söder till Idefjorden i norr finns mängder med fina makrillplatser som man lätt når med en mindre båt. Har du en båt på trailer som du brukar använda i olika insjöar har du en bra fiskeplattform för makrill. Naturligtvis ska man aldrig ge sig ut på öppet hav i en liten båt men i Bohusläns skyddade fjordar finns många platser där en fyrametersbåt fungerar utmärkt så länge det är svaga vindar. På en del ställen kan man hyra en båt i några timmar och då kan man nästan alltid få hjälp att hitta till närmaste makrillställe. Annars är det lättaste sättet att hitta till makrillstället att använda ögonen. Bra platser är välkända och ser man en grupp båtar ligga för ankar och fiska kan man utgå från att det är makrillfiske på gång.