Färnan – en finsmakare på botten

Färnan är en fantastisk sportfisk och med rätt utrustning är det både roligt och enkelt.Christian Ottosson från Swedish Anglers visar, förklarar och ger tips på hur du bäst fiskar denna doldis under försommaren.

TEXT OCH FOTO: CHRISTIAN OTTOSSON

Färna är en art som ingår i släktet karpfiskar och föredrar strömmande vatten. Ska man beskriva färnan till sitt utseende skulle jag säga att den vid första anblicken ser ut som en stor mört. Vid en närmare granskning upptäcker man snart stora skillnader. Något som verkligen avslöjar färnan är dess mun, läpparna är oftast vita eller ljusa och nästan som gummi och dessutom är gapet förhållandevis stort. Födan tas främst från botten där den hittar kräftdjur och larver men också grodor, sniglar och småfisk står på menyn. Färnans tänder och ben sitter i svalgbotten där födan krossas innan den sväljs. Ibland händer det att den växlar om ifrån att vara en bottensökande fisk till att bli ytaktiv och vakar då efter sländor och annat som flyter. Även bär och frön åker emellanåt ned i det stora svalget.Fastän att färnan är en strömvattenlevande art är den inte lika utbredd som exempelvis iden. Du hittar den i södra och mellersta delarna av landet, varav några välkända lokaler är Svartån, Emån, Helge Å och Hedströmmen. Görs en sökning på Google hittas snabbt fler åar där arten förekommer. Många åar har också förgreningar och färnan söker sig gärna uppströms och hittar snabbt dessa biflöden. Glöm därför inte bort dessa i jakten på ett eget smultronställe!

BRA FISKEPLATSER

Färnan är otroligt stark för sin storlek och en snabbsimmare av rang. Oftast får man färnor mellan ett till två kilo som bjuder på en rolig fajt. Krokar man dessutom någon av de mer svårfångade och stora exemplaren mellan 2,5 till 3 kilo följer rulltjut, rusningar och hög puls med härligt adrenalinpåslag!Färnan lever, precis som i stort sett alla fiskar, gärna i närheten av skydd. Under överhängande buskar, nedfallna träd samt bland stenar och stockar. Helt enkelt vid platser där den kan söka skydd och där strömmen leder till goda levnadsförutsättningar. Många fiskar som lever i strömmande vatten vill ha närhet till snabbare vatten där mycket av födan passerar. Samtidigt undviker de att ha sin ståndplats i strömmen för att spara energi. När en färna väl har krokats blir första reaktionen ofta en rejäl rusning, inte sällan in mot skyddande bråte. Den kommer sannolikt rusa mot andra sidan ån och sedan vidare nedströms, när tankarna på håvning infinner sig kommer garanterat ytterligare en rusning. Därför gäller det att ha koll på sin omgivning och förutse vart det kan bli problem och vara extra uppmärksam åt vilket håll färnan rusar, för det kommer gå snabbt!Sök färnan där det händer något i ån. Det som syns ovan vattenytan avslöjar mycket, nedfallna träd, överhängande buskar och grenar är bra platser att börja vid. Tänk på är att fiska uppströms dessa hinder. Färnan står oftast långt in bland grenar och annat bråte och måste lockas fram till betet. Det är även det naturliga sättet för färnan att äta, den står med huvudet mot strömmen och tar den mat som kommer emot den.Genom att läsa vattenytan hittar du snart platser med strukturer där färnan kan stå. Där hittar den strömlä och har samtidigt nära till maten. Även här ska krokbetet placeras vid sidan och lite uppströms hindret. Färnan kommer känna doften av betet och söka upp det.

UTRUSTNING

Jag bedriver mitt bottenmete från land, oftast med bara ett spö för att vara mobil, jag vill inte sitta på en och samma plats i flera timmar. Därför har jag anpassat min utrustning efter mitt sätt att fiska. Prylarna ska vara lätta och resten av prylarna ska vara lättillgängliga, desto mindre prylar desto bättre.För bottenmete fungerar det utmärkt med ett haspelspö med en kastvikt på 5-20 gram. En spöklyka går att tälja till vid ån. Men ännu bättre blir det om man införskaffar ett feederspö med en längd på 11-12 fot. Med ett längre spö kastar du såklart längre, men framförallt ger det dig möjligheten att manövrera färnan och lättare styra fisken under fajten. Ett renodlat feederspö har också utbytbara toppar, så kallade “quivertips”. Dessa quivertips kommer i olika känslighetsnivåer och mäts i engelska Oz, det brukar stå 1 oz, 2 oz osv. Ju högre siffra desto styvare topp. Jag rekommenderar att börja med en 2 oz topp om det inte är extremt högt och snabbt vatten. En mjukare topp ger bättre nappindikation. Dessa toppar går att jämföra med ett flöte. När flötet dyker krokar du, vid bottenmete krokar du när spötoppen böjer sig. Färnan tvekar sällan och man kan få riktigt våldsamma napp där spöet nästan flyger ur spöklykan, riktigt roligt!

FLÄTLINA ELLER NYLON?

En mindre haspelrulle fungerar utmärkt och det går såklart att fiska med en tunnare flätlina även om jag ändå rekommenderar en bra nylonlina runt 0,23 millimeter. Nylonlinorna idag är otroligt bra och mer nötningståliga än de flesta flätlinor. Vilket är bra med tanke på att man oftast fiskar nära träd, stenar och annat. Dessutom är den töjbar, vilket är viktigt med tanke på de ofta plötsliga och aggressiva rusningarna som kan få till följd att kroken rycks loss vid ett abrupt stopp.Utöver spö och rulle behövs en bra håv, en bankstick med en spöklyka, en avkrokningsmatta för att skydda fisken på land, en väska att ha lite krokbeten i, extra krokar, sänken och såklart en termos med kaffe. En stol kan vara skönt att ha med sig, men absolut inget måste. Avkrokningsmattan fungerar även utmärkt som sittunderlag.

KROKBETEN OCH KROK

Krokvalet varieras efter vilket bete som används samt hur stort bete som behövs.Mitt favoritbete är bröd, en hel limpa grekiskt lantbröd följer alltid med ut på mina färnapass. Vanligaste är att riva av en ganska stor bit av skorpan på limpan och vika den dubbel. Därefter träs den på kroken så att spetsen kommer ut där brödet är vikt. På så vis kan brödbiten öppnas och släppa ifrån sig små smulor som följer strömmen och lockar färnan. Fäster du brödet på detta viset sitter det även kvar längre tid på kroken. Du kan utan problem fiska i 15-20 minuter utan att brödet släpper från kroken.Färnan äter det mesta och utöver bröd är räka, ost, korv och köttbulle gångbara beten. Finsmakare kanske du tänker nu och ja, det stämmer bra. Beten som luktar mycket lockar oftast färnan bättre än andra. En kryddig korv eller en lagrad ost är fantastiska beten.Själv föredrar jag småländsk lökkorv, klosterost och köpta köttbullar. Jag skär korven och osten i olika storlekar och former innan fisketuren och förvarar dem i olika återförslutningsbara påsar i väskan. Köttbullarna och räkorna låter jag vara hela. En hel köttbulle eller en hel räka är inga problem alls för en färna att stoppa i sig!

ANPASSA KROKSTORLEKEN

Tänk på att anpassa kroken efter storleken på ditt agn. En för liten krok leder antagligen till att den inte fäster när du krokar. Oftast tar den betet i munnen och simmar iväg likt en gädda, en för liten krok kan då sitta utanför mundelarna och rycks loss ur betet vid mothugget. Det också viktigt att inte vänta med att kroka fisken, annars finns risken att kroken sätter sig i svalget.Krokvalet bör anpassas efter betesstorlek. Jag använder mig av krokar i storlek 2/0 till storlek 4 där den senare passar bra till en mindre brödbit. Men ska du fiska med en hel köttbulle behövs en krok i storlek 1/0.Färnan är som sagt stark och ibland kan man behöva pressa fisken extra hårt så kroken ska vara stark. Tänk på att inte välja en krokmodell som har för tunt gods, då är risken stor att kroken rätas under fajten. Kamasan B983 är relativt tunn men som jag ändå har ett stort förtroende för upp till storlek 4. Jag fiskar oftast just med den. Även VMC gör starka enkelkrokar och önskas större krokar rekommenderas VMC 7132 och VMC 7136.Använd gärna krokar av modell Wide Gape, där krokögat är något böjt utåt och krokspetsen är något svängd mot krokskaftet. Designen gör att kroken blir bredare i gapet och när krokögat är böjt utåt får man en annan vinkel vilket jag själv föredrar vid bottenmete.

KLASSISKT TACKEL

Att bottenmeta efter färna är inte särskilt svårt och tacklen som används är okomplicerade. Ett klassiskt paternostertackel fungerar utmärkt med en 20-30 centimeter lång sänkestafs. I änden knyts ett päronbly runt 25 gram, då går det att hålla botten i de flesta situationer. En kroktafs på 60-70 centimeter fungerar bra. Det finns dock ett par negativa detaljer med nämnda tackel, låt mig förklara.Desto fler knutar som finns på huvudlinan, desto större är risken för linbrott under fajten. Behöver man dessutom justera längden mellan krok och sänkestafs måste tacklet bytas eller knytas om. Nu kanske du tänker “hur ofta vill man justera längden då, och varför?”Bröd flyter, vilket gör att det håller sig 70-90 centimeter ovanför botten förutsatt det tacklet som just beskrivits. Men vid låg vattentemperatur kan det ibland fungera bättre att presentera brödbiten närmare botten. För en sådan justering måste avståndet mellan sänke och krok kortas. Under vissa fiskepass lyckas man inte kroka färnan, du ser nappen men drar tomt. Vid sådana tillfällen kan det löna sig att minska kroktafsens längd till cirka 30 centimeter. Nästa gång kan det vara tvärtom och då behövs en kroktafs på 80 centimeter.För att enkelt justera kroktafsens längd använder jag ett modifierat paternoster tackel som är otroligt enkelt att göra, men du behöver ett par komponenter extra.

VI GÖR ETT SNABBTACKEL

Klipp av cirka 30 centimeter 0,27-0,28 millimeters fluorocarbon, det är både styvt och starkt i lägre grovlekar. Huvudlina och fluorocarbonlina placeras parallellt med varandra, ta sedan ett flötesstopp och trä igenom båda linorna igenom flötesstoppets ögla. Enklast är att blöta linorna med saliv och sedan skjuta upp stoppet så att båda linorna hålls ihop. Det som är viktigt här är att välja ett bra flötesstopp, gärna sådana som är anpassade för flätlinor. Jag använder mig av Gardners Target Line Fishing Stops. Dessa är anpassade för mete och sitter bra.Huvudlinan löper nu igenom flötesstoppet och jag kan dra ut den längd jag önskar mellan sänkestafsen och kroken. Sedan knyter jag fast en krok i huvudlinan, jag föredrar Grinnerknuten, men även Palomarknuten fungerar bra till enkelkrokar.På den korta änden av fluorocarbontampen, närmast flötesstoppet, gör jag en enkel överhandsknut som dras ned mot flötesstoppet. På så vis glider den inte ur flötesstoppet. I fluorocarbonlinans långa ände knyter jag en ögla på cirka tre centimeter, eftersom materialet är så pass styvt kan jag med hjälp av öglan fästa päronsänket genom att ögla fast det. Då går det snabbt att byta sänke när det behövs ett tyngre eller lättare, beroende på strömhastighet.Tacklet är klart och nu finns möjlighet att snabbt justera avståndet mellan sänke och krok eftersom båda linorna sitter fast i flötesstoppet. Dessutom finns endast en knut på huvudlinan, den till kroken. Jag kan ärligt säga att sedan jag började använda detta tackel har jag inte haft ett linbrott i samband med en fajt. Har man även ett bra flötesstopp är det inga problem att kasta långt med ett 30 grams sänke, tacklet är helt intakt och fiskar otroligt bra.

FISKEMETOD FÖR FÄRNA

Nu vet du vart du ska fiska, vilken utrustning du behöver och kvar återstår att prata om själva fisket. Jag använder inte mäsk, bara krokbetet. Jag har oftast tänkt ut en sträcka och innan fisket börjar går jag så långt uppströms jag kan och fiskar mig tillbaka nedströms till utgångspunkten. På så vis går det att locka upp färnorna längre nedströms eftersom man fiskar mot dem istället för bakom dem.Jag börjar alltid med en brödbit på kroken i cirka 15 minuter, händer inget prövar jag istället korv, ost eller liknande och ger det ytterligare 15 minuter. Händer det inget vevar jag upp och flyttar mig till nästa plats och gör om ungefär samma sak. Fiskar jag med korv, ost eller liknande beten kan det vara idé att slänga ut några mindre bitar i området intill fiskeplatsen. Detta för att skapa lite mer doft och ge färnorna något att söka upp. Sällan fiskas en plats längre än 30 minuter såvida ingen fisk är framme och smakar på betet utan att riktigt nappa. Då kan det löna sig att pröva ytterligare 10-15 minuter. Färnan brukar nappa snabbt, framförallt under våren. Därför tycker inte jag att det lönar sig att nöta i flera timmar på ett och samma ställe. Dessutom blir det långtråkigt att sitta på samma plats, det är roligare att vara mobil och upptäcka fler bra platser.Till sist lär du känna din å och då kommer du att lyckas riktigt bra. Färnametet är verkligen roligt och spännande. Det tillhör kategorin ”det lätta fisket” där indiansmyg och kunskap om ån och fisken är två avgörande faktorer. Lägg därtill friheten, den tuffa fajten och inte minst, färnans skönhet. Ja då är det lätt att förstå att många tillsist fastnar och blir riktiga färnanördar!