Bull dawg – en stor gäddmagnet

Alldeles i början av millenniet når ett välväxt gummibete från USA våra svenska breddgrader. Betet heter Bull Dawg och visar sig vara precis lika effektivt för fiske efter vår svenska gädda som efter dess amerikanska storebror, muskyn. Här är berättelsen om ett verkligt storgädd-bete.

TEXT: ROGER THURING

FOTO: ROGER THURING OCH ANDERS HOLMDEN 

TIONDE MAJ 2009 är en strålande vacker vårdag, och jag befinner mig i Smålands skärgård på jakt efter efterleksgädda. Med mig i båten har jag den välkända betesbyggaren Kjelle Lundberg. Vi fiskar mycket tillsammans vid den här tiden, och just fisket i skiftet mellan maj och juni är något vi alltid ser fram emot lite extra. I samband med strömmingens lekbestyr parkerar nämligen storgäddor på de grundflak som ligger i anknytning till strömmingsstimmen. Allra bäst är större platta, sterila flak med ett djup av tre till sex meter. Så kallade sjunkna öar.Kjelle är otäckt framgångsrik den här dagen och fiskedagboken förtäljer att han får tolv gäddor, varav nio väger över fem och toppfiskarna hamnar på 11,2 respektive 10,2 kilo. Samtliga fiskar fångar han på det amerikanska gummibetet Bull Dawg i olika storlekar. Även en egentillverkad variant är oerhört fångstgivande, den består av en avgjutning av kroppen från en Magnum Bull Dawg och en ditsmält svans från en ”Die Wurm”. En gigantisk enkelsvansad jigg kring 45 centimeter.För egen del går dagen i moll. Till slut orkar jag få två beskedliga vassgäddor i slutet av dagen. Dagens minsta fiskar. Mer som ett hån än som plåster på såren. Jag minns fortfarande hur det ligger som ett kväljande brus i mitt huvud när jag åker hem den kvällen. Känslan av att ha missat ett gyllene läge, att ha slarvat bort en unik chans.

NORDAN OCH SLAGREGN

Några veckor senare, den femte juni, är det dags för gemensamt fiske igen. Nordan och slagregn. Jag har beväpnat mig med en försvarlig mängd Bull Dawg, bland dessa den egentillverkade varianten.Snabbt ut på sjön, första undervattensåsen och fullt fokus. Tredje kastet kanske, tvärstopp och tungt, tungt stånk. Gäddpåken från amerikanska St. Croix, vilken är anpassad för beten upp till 300 gram, böjer sig betänkligt och tunga, långa gungningar i klingan avslöjar fiskens format. När hon närmar sig båten ser vi att endast tafsen sticker ut vid mungipan. Betet är helt inhalerat. Det är ganska vanligt vid fiske med Bull Dawg. Gäddan bestämmer sig för att gå nedåt. Hon vill gå djupt, viker sedan förbi båten och vidare utåt. Efter långa otäcka minuter börjar hon tröttna och är färdig att landas. Vi får in henne i båten och väger henne till 10,1 kilo. Underbart!Det är dock inte över än. Ut på närmsta grundflak. Jag känner mig het trots det strilande, kalla regnet. Några kast går iväg utan att något händer, jag låter betet sjunka och fiskar hem det bottennära på fem meters djup. Statiskt, monotont. Jag känner hur betet liksom förvinner och svarar med ett bestämt mothugg. En repris utspelar sig. Tung fajt och massiv fisk. Massiv. När även denna gädda efter en hel del besvär låter sig landas väger vi in dagens andra gädda över tio kilo, vågen visar 10,3 och lugnet och självförtroendet återvänder.

NÄR BULL DAWG KOM TILL SVERIGE

Det amerikanska företaget Musky Innovations lanserade Bull Dawg i två olika utföranden 1993. Även om Musky Innovations har flera andra produkter så är företaget uppbyggt just kring det här mycket unika betet. Bull Dawg är ett bete som snabbt kommer att revolutionera det amerikanska musky-fisket. Framgångarna är enorma och mängder av verkliga troféfiskar fångas.Nyheten om det amerikanska superbetet tar tid att färdas till Sverige. Trots att 1990-talet känns relativt nära är det inte mer än två procent av de svenska hushållen som har tillgång till internet år 1995, när mätningarna över internetanvändning startade. Informationsavståndet över Atlanten är följaktligen långt. Bull Dawg dyker slutligen upp på den svenska marknaden någon gång kring millennieskiftet. Betet går att köpa via en mycket tidig webbsida, men den verkligt stora importören av Bull Dawg är Attitude Baits som startar sin verksamhet ett par år in på det nya årtusendet. När Stephan ”Dansken” Nielsen tar över Attitude Baits, som blir till en del av Sporting, importeras stora mängder Bull Dawg i alla tänkbara färgkombinationer och storlekar. Danskens Bull Dawg-vägg är en sevärdhet under mässor och i butiken i Örebro.Ungefär samtidigt som Bull Dawg anländer till Sverige genomgår landets gäddfiske en transformation på så sätt att fisket med jerkbeten slår igenom. Initierade gäddfiskare förstår snabbt vitsen att kombinera det djupare fisket med Bull Dawg med fisket med jerkbeten på grundare vatten. En ny arsenal, djupt påverkad av det amerikanska fisket efter musky, gör entré. I kölvattnet följer ytterligare amerikanska beten; spinnerbait, swimbait, gummibeten med offset-krok, överdimensionerade spinnare och ytbeten. För att nämna några.

DAVE KELBRICK OCH TAIL-BETETS FÖDELSE

Det engelska gäddfisket har till övervägande del bedrivits genom olika typer av mete. Ett fåtal pionjärer har genom åren fiskat efter gädda med konstbeten. Bland dessa återfinns mycket skickliga Dave Kelbrick. Han fiskade, förutom på de brittiska öarna, gärna i den svenska skärgården. Jag fiskade själv ibland på samma platser och samtidigt som Kelbrick.Iögonfallande var hans förmåga att ligga uppankrad på samma grynna under en hel dag. Metodiskt fiskade han av grynnan. Kast efter kast efter kast. Outtröttlig.Kelbrick fiskade gärna med Bull Dawg och han nämner betet i en artikel där han räknar upp sina sex främsta gäddbeten. Han råkade emellertid ut för det som många drabbas av när man fiskar gummibeten i gäddrika vatten. De tämligen dyra betena slits snabbt sönder i vassa gäddkäftar. Kelbrick, som också är känd för att ha utvecklat många olika gäddbeten, löste problemet genom att utveckla den betestyp som numera allmänt kallas för tailbeten. Britten skapade ett bete som består av en träkropp med plan undersida och som förses med en åttatums curly-jigg monterad på en enkelkrok. Betet heter Hell Tail och är alla tail-betens urmoder. Ett oerhört effektivt bete, som tyvärr inte tillverkas längre, men som å andra sidan fått otaliga efterföljare.Kelbrick skriver att han skapade Hell Tail vintern 1999 och att han tveklöst var inspirerad av Bull Dawg, men att han, förutom av snöda ekonomiska skäl, också ville ha ett bete som hade högre flytkraft och gav skonsammare krokningar än Bull Dawg. Det sistnämnda kan kanske vara värt att ta fasta på för den som upplever djupa och besvärliga krokningar med tail-beten? Fascinerande är trots allt den process som ständigt leder till nya innovationer inom gäddfisket, ofta med en stor dos inspiration från tidigare konstruktioner.

HUR FISKAR MAN EN BULL DAWG?

Bull Dawg är ett oerhört allsidigt bete som det är svårt att fiska fel med. Det är mycket förlåtande, och fångar fisk hur du än gör. Med det sagt så finns det naturligtvis en hel del tips och trix för att få ut det mesta möjliga ur betet.För egen del fungerar betet otroligt bra vid det något djupare fisket. Det fungerar även utmärkt att kasta in vid kanter och inbuktningar i en djupvass. Ofta är det när betet sjunker som gäddan nyper betet och det gäller att ha uppsikt över linan och snabbt kunna svara med ett distinkt mothugg.Det allra vanligaste är dock fisket vid strukturer snarare än vid vegetation. Det kan handla om exempelvis grynnor eller undervattensåsar. Här låter jag betet sjunka till botten och tar sedan hem det monotont med enstaka pauser där betet får nå botten igen. På det viset håller betet djupet. Vid det här fisket finns det två enkla trick för att få fler gäddor att hugga. Det första är att med hjälp av spöet lyfta betet rakt uppåt, och när det rör sig uppåt hugger en följande gädda gärna. Kanske handlar det om att det ger intrycket av en flyende bytesfisk? Det andra tricket, som är oerhört effektivt, är att under hemtagning göra ett par svepande rörelser med spöet sida till sida. Bull Dawgen rör sig då väldigt oregelbundet och i pauserna som uppstår kommer i regel hugget.Betet är också fantastiskt att fiska i frivattnet i jakt på gädda som rör sig i pelagialen. Här är ofta en monoton hemtagning att föredra, samtidigt som det alltid är klokt att variera med pauser, lyftningar och svepande rörelser med spöet för att se vad som är dagens vinnarrecept.

FISKA MED ETT LEENDE PÅ LÄPPARNA

När man fiskar med Bull Dawg är det vanligt att gäddan slukar betet helt och hållet. När fisken närmar sig båten ser man tafsen sticka ut i mungipan, och kanske att betets svans hänger ut ifrån ena gälen. Det är lätt att inse att det kan bli frågan om ganska besvärliga operationer för att få ut betet ur gäddans käft så därför vill jag avslutningsvis uppmana dig som tänker fiska med Bull Dawg att ha med rätt utrustning. Avbitare av god kvalitet, lång tång för att lossa krokar och avkrokningsmatta. För det är nämligen så, att fiskar du med Bull Dawg, då måste du vara beredd på att allt kan hända. Som att du åker hem från fisketuren med ett fånigt leende på läpparna efter en dag med inte en, utan två stadiga gäddor över tiokilosstrecket och sådana fiskar vill du såklart ha släppt tillbaka i god kondition.