Abborre på holländskt vis

Vinterabborren kan vara en utmaning, Niklas Örtengren begav sig till Holland för spränga den magiska tvåkilosgränsen. Förutom ett lyckat fiske lärde han sig dessutom en metod som visat sig fungera även efter stor abborre på hemmaplan.

Botten är svagt kuperad och djupet ligger kring åtta meter. Överallt visas hårda ekon i sidescanerns fönster. Guiden kliar sig i pannan och utrycker bekymrat att det förmodligen är gös vi ser, de är lite för långa för att vara abborrar.

Plötsligt hittar han några ekon som han tycker verkar intressanta att fiska på. Han pekar snabbt med fingret på skärmen innan han lägger i backen. Båten bromsar in och stannar före vi i nästa sekund sätter av i full fart bakåt så vågarna stänker in över aktern. Vi rör oss i en C-formation för att kunna styra upp fören mot vinden och få abborrarna på vänster sida av båten. Stormotorn slås av och elmotorns ankringsfunktion slås på.

– 20 meter, åt det hållet! säger han och pekar.

NÄRA TVÅ KILO

Magnus Adolfsson och jag gör som vi blivit tillsagda. Under de första kasten känner vi inte ett nafs. Vinden viner och det är svårt att få en bra fiskekänsla. Plötsligt smäller det, Magnus spö böjer tungt och abborrens karakteristiska knyckar går inte att missta. Fisken går djupt och tungt men efter en stund kan vi skymta en stor, svartrandig kropp nere i det grumliga vattnet. Den är grövre än alla de abborrar jag tidigare har sett.

– Det är en tvåkilos! ropar guiden upphetsat redan innan fisken håvats.

Det visar sig snart att uppskattningen är i överkant, dock med minsta marginal. Mätbrädan visar 47 centimeter och vikten fastställs till hela 1,92 kilo. Ingen tvåkilos men fortfarande den största abborren jag någonsin har sett. Vi är glada och guiden ser märkbart lättad ut, hans uppdrag är avklarat. 

Han hade så smått gett upp hoppet om abborrarna, även om han inte gett sken av det tidigare. Kanske inte så konstigt, för en snabb titt på väderappen visar att trycket är på väg nedåt. Även vinden har börjat tillta men bevisligen går det ändå att fånga abborre i Holland. Klockan har hunnit bli elva och vi borde ha ytterligare fyra timmars fiske.

– Kan man lura en, kan man lura flera! påtalar jag muntert.

DRÖMMEN OM EN TVÅKILOS

Det är drömmen om en tvåkilosabborre som har lockat oss till Holland. Där finns ett av Europas bästa fiske efter stor abborre.

Själv är jag uppspelt, drömmen om en tvåkilosabborre är en av de starkaste och längsta fiskedrömmar jag haft. Den tog form i slutet av 1990-talet när jag lyckades fånga min första abborre över ett kilo. Den såg ut att var av en helt annan art jämfört med de abborrar jag tidigare hade fångat. Minns den som mörk, krokig och att den gav ett respektingivande intryck. För en grabb i yngre tonåren satte den djupa spår. Tänk att fånga en som är dubbelt så stor! Drömmen och jakten efter en tvåkilos tog fart.

Under årens lopp har jag experimenterat med ett stort antal tekniker och har hunnit med att utforska oräkneliga vatten, det har gett resultat med hundratals kiloabborrar som facit. Men för att fånga en riktigt stor abborre krävs rätt vatten och efter 20 år som abborrfiskare måste jag inse att oddsen kanske inte riktigt ligger på min sida i minna hemmavatten kring Stockholm.

Så om man ändå måste resa för att fånga en riktigt stor abborre, varför då inte göra det ordentligt? Vad jag inte visste då var att resan till väderkvarnarnas land också skulle ge mig ett nytt effektivt angreppsätt efter storabborre – även på hemmaplan.

INTE BARA ATT HÄMTA EN ABBORRE

Trots att Holland är känt för sina många och stora abborrar är det verkligen inte bara att åka dit och hämta dem. Många som jag talat med verkar tro att man är garanterad en stor fisk genom att besöka ett känt storfiskvatten. Ta exempelvis det tyska gäddparadiset Rügen, de flesta som åker dit kommer aldrig i kontakt med någon av de omtalade storgäddorna. 

Jag har själv bokat tre resor på sammanlagt nio dagar till Rügen och av dessa har jag endast kunnat nyttja fem av dagarna till fiske. Resterande har blivit inställda på grund av dåligt väder. Den största gäddan i ”min båt” under dessa dagar har tangerat åtta kilo. Visst, en fin gädda men absolut ingen gigant. Den fångades dessutom inte av mig.

Likheten med Holland är stor. Ofta bedrivs fisket i stora vattendrag med högt fisketryck och relativt glesa bestånd och för att lyckas krävs lokalkännedom. Därför bokade vi den lokala fiskeguiden Jan Boomsma från Predator Fishing Guide. Han är en erkänt duktig guide som själv lyckats fånga tre abborrar över tre kilo och massvis på över två. Men även med en sådan lokalkännedom krävs det att de yttre omständigheterna stämmer och det är lätt att stormar försvårar fisket.

ABBORRE PÅ HOLLÄNDSKT VIS

Under vår resa fick vi en ordentlig lektion om abborrfiske på holländskt vis, vilket har gett många insikter för hemmafisket. Visst prövade vi även att fiska på mer klassiskt manér genom att jigga av intressanta platser i solfjäderform. Men en stor del av fisket gick ut på att leta ekon med hjälp av sidescaner, en sidosökande ekolodsgivare. På så vis går det relativt snabbt att söka av ett område på 15-25 meter runt båten. På grunt vatten letade guiden ekon över mindre områden och på djupare vatten sökte han bredare. Ekona var många men det gällde att välja rätt ekon att fiska på.

I de holländska vattnen finns det gott om både braxen och annan vitfisk, och även gös. Enligt guiden var braxen-ekona mindre hårda och gösarnas ekon var längre. Själva hade vi extremt svårt att förstå skillnaden, men sådant kommer säkert med erfarenhet.

När vi hittade intressanta ekon att fiska på backade vi tillbaka i en C-form så att vi alltid hamnade med nosen mot vinden och hade abborrarna utanför båtens ena sida på lagom avstånd. Därefter återstod det bara att få dem att hugga, vilket visade sig betydligt svårare än vi först hade förväntat oss.

ÄVEN FÖR SVENSKA FÖRHÅLLANDEN

Efter hemkomsten gick jag och köpte ett nio tums ekolod med sidescan-funktion. Det bör emellertid understrykas att jag inte direkt är superfrälst över all ny teknik, trots att jag arbetar med IT till vardags. Sidescan-tekniken har dock visat sig användbar och spännande även hemma och har gett mig flera riktigt fina abborrar. Dock syns inte ekona lika lätt som jag upplevde att de gjorde i Holland.

Trots det är det ändå intressant att använda tekniken för att hitta och fiska av olika intressanta strukturer där abborren kan befinna sig. Det håller även den svenske abborrexperten Petter Eriksson med om. Han har med hjälp av den moderna tekniken fångat ett stort antal abborrar över två kilo, bland annat i just Holland.

OVÄDER PÅ INGÅNG

Vinden tilltar och vid tretiden när vi kört tillbaka till bryggan går det vita gäss över hela den stora sjön och våghöjden tilltar oroväckande snabbt! Det blev ingen fler abborrar denna dag än den Magnus fångade tidigare. Dock lyckades vi landa ett par fina gösar och en fin gädda som bonus, men det var ju för abborrarna vi hade kommit hit. Våra möjligheter att fånga en tvåkilos verkar nu obefintliga. De kommande två dygnen ska det blåsa rejält, i byarna upp emot 30 sekundmeter. Att bege sig ut till abborrplatserna är inte att tänka på. Däremot är det möjligt att fiska gädda på några få skyddade platser vilket vi ägnar hela lördagen samt söndag förmiddag åt. Trots ett stundtals trevligt gäddfiske, är det ändå de stora abborrarna som lockar.

Väderprognosen visar att det ska sluta blåsa först klockan fyra på resans sista dag. Vår plan är att hinna med ytterligare två timmars fiske innan mörkret lägger sig. Jag känner mig dock tveksam att det ska gå. Vinden hänger i och när klockan visar tre på söndagen ser sjön fortfarande elak ut. Men nederländsk vädertjänst visar återigen sig vara exakt och prick fyra mojnar det.

PLÖTSLIGT HÄNDER DET

Magnus skiner som en sol. Jag sneglar på klockan som visar kvart över sex. Vi har kämpat på i två timmar och har i snabb takt hunnit med att testa ett stort antal platser. Det har nappat hyfsat bra, men det har bara blivit gös än så länge. Jag hade egentligen redan gett upp och börjat planera revanschresan när guiden frågar om vi ska nöta på eller om vi ska chansa och pröva ytterligare en plats. 

Jag känner mig helt likgiltig, Magnus nappar dock snabbt på erbjudandet och tur var nog det för knappt fem minuter senare ligger en gigant till abborre i håven. Guiden plockar fram måttband och våg, själv funderar jag över om jag ska fotografera eller fortsätta att fiska. Guidens uppmaning första dagen gör sig dock påmind.

– Fortsätt att kasta på samma plats, där kan finnas ännu fler!

BARA ETT KAST TILL

Snabbt placerar jag kastet i samma riktning som där Magnus abborre just högg. Jiggen slår i botten med en lätt duns, på cirka fyra meters djup. I etapper fiskar jag hem betet mot båten. Guiden har nu hunnit nollställa vågen och ska just plocka upp abborren ur håven för att väga den. Min jigg är nu bara några meter ut och jag låter den gå till botten igen. Samtidigt som guiden lägger ner Magnus abborre i vågsäcken kommer hugget – smack!

Mothugget sker ryggmärgsmässigt, spöet kröker sig omgående i en djup båge. Ett gäng aggressiva knyckar avslöjar att det rör sig om ännu en abborre. Jag pressar upp den mot vattenytan, medan den pressar åt motsatt håll. Utrustningen frestas till maxgränsen när abborren vänder och tar fart ner mot botten. Under tiden står guiden lätt frågande kvar med Magnus abborre i den ena handen och vågen i den andra. En hemsk tanke slår mig plötsligt: Tänk om jag skulle tappa den efter allt slit och alla mil vi har kört?

TVÅ JÄTTAR I SAMMA HÅV

Jag försöker intala mig att abborren förhoppningsvis är rejält krokad eftersom min 12 centimeters Shadteez är helt inhalerad. Den första abborren placeras snabbt tillbaks i håven och inom kort får den sällskap av ytterligare en bjässe. Vi gör high-five innan jag blickar ner bland håvmaskorna och möts av en fantastisk syn. Där ligger de två största abborrarna jag någonsin sett, sida vid sida.

Kameran åker fram, denna stund måste förevigas. Snart kan guiden fastställa Magnus abborre till 50 centimeter och magiska 2,36 kilo. Min abborre är tre centimeter kortare och jag misstänker att den inte passerar den magiska linjen. Vågen pendlar dock mellan 2,00 och 2,02 kilo! Med andra ord lyckades vi båda att nå en abborrefiskares drömgräns, om än med minsta möjliga marginal.

Under hemresan myser vi båda två, dels över våra nya PB och dels har vi fått en för oss helt ny teknik att pröva där hemma!