Hitta rovfisken på hösten

Dagarna blir allt kallare och kortare. Våra populäraste rovfiskar är i princip lika aktiva under tidig höst som under sommaren, men när senhösten kliver på förändras fisket drastiskt. Följ med när vi tar ett djupdyk i hur rovfiskens beteende skiftar under hösten och var du lokaliserar den.

VÄXTLIGHETEN SOM VUXIT fram under sommaren börjar sakta dö ut i samband med att vattnet blir kallare. I mellersta och södra Sverige är dock vattentemperaturen ihärdig och beteendet hos betesfiskar och predatorer förändras långsamt. När växterna väl försvinner har betesfisk, som tidigare stått grunt, börjat klumpa ihop sig och bildat stim. En försvarsmekanism för den enskilda individen. Generellt förflyttar de sig även mot djupare vatten.

Gäddan som annars står still i väntan på byten tenderar nu att röra sig mer aktivt. För den inbitne storgäddfiskaren är oktober startskottet för säsongen, och för den som lyckas hitta aktiv gös och abborre kan fisket efter dessa arter fortfarande vara givande.

NÄR SIKLÖJAN LEKER

Av de tre primära, pelagiska bytesfiskarna – siklöja, benlöja och nors – är det bara siklöjan som leker under hösten. Det sker någon gång kring november då vattentemperaturen börjar närma sig 8-10 grader. Lekplatserna varierar kraftigt i karaktär, framförallt djupmässigt, men generellt prioriteras grus- och sandbotten på branter mellan två till åtta meters djup, gärna med större djup intill. Lekplatserna är relativt enkla att lokalisera med ekolodet då fisksamlingarna ofta är enorma.

Under tidig höst står stimmen av siklöja kvar under 10-12 meters djup och det pelagiska fisket är ganska oförändrat i jämförelse med sommartid. När leken börjar sker ett snabbt skifte då stimmen rör sig mot grundare vatten och både gädda, gös och abborre följer efter. För den som tajmar rätt kan fisket bli magiskt vid den här tiden!

GRUNDOMRÅDEN PÅ HÖSTEN

Tidigt under hösten är grundområdena fortfarande lukrativa. Växter finns kvar och med dem även bytesfisk. Gösen har redan börjat vandra allt djupare medan gädda och abborre finns kvar bland nate, vass och nedfallna träd.

Under sen höst är det djupare branter i närheten av dessa grundområden som brukar hålla de stim av bytesfisk som tidigare gömt sig bland växterna.

Fisket på grunt vatten och det pelagiska fisket smälter nu samman och man finner gädda, gös och abborre ner mot 6-12 meter, gärna där grundområden och djuphålor står i nära anslutning.

ATT LÄSA AV SJÖN

För att snabbt läsa av en sjö behöver man bra information. Sjökort eller gammal loddata är ovärderligt för att finna just de strukturer och djup man är ute efter. Det hjälper även att ta in omgivningen. Uddar sträcker sig ofta längre ut under vattenytan och ser du nate längs vattenytan tyder det på grundområden. Finns där näckrosor betyder det att botten är mjuk.

Ekolod är dock det ultimata verktyget, och då inte främst för att upptäcka fisken, utan för att se hur topologin förändras, om det finns växter samt om botten är mjuk eller hård.

Utan ekolod eller sjökort behövs mer tid för att lära sig vattnet man fiskar i, men det är inte omöjligt. Börja fiska längs uddar och sund. Jigga längs botten för att få ett hum om hur djupet förändras och vad det är för typ av botten. Stanna och fiska av kanter med hårdbotten, gärna utanför grundområden som håller vegetation. Slutligen är risvasar eller nedfallna träd den ultimata fiskmagneten. Hör med den lokala fiskevårdsföreningen om de lagt ut risvasar i sjön och ifall du kan få veta var. Ibland är de markerade med bojar och enkla att hitta, annars är återigen ekolodet till stor hjälp. Nedfallna träd vid strandkanten där djupet snabbt tilltar är nästan alltid tillhåll för både gädda och abborre.

HÖSTCIRKULATION

Att vattnet är skiktat och att man ser ett språngskikt på ekolodet under sommaren är många bekanta med. Men vad betyder det, och hur förändras det under årstiderna?

Vattnet har olika densitet beroende på temperatur. När vattnet värms upp under våren bildas ett ytskikt som är betydligt varmare, något de flesta badglada märker av under sommaren när de dyker ner några meter och känner att vattnet fort blir kallt. Språngskiktet är den gräns som blir mellan det varma och det kalla vattnet. Det övre, varma skiktet blandas om kontinuerligt av vind och ström, medan det undre, kallare skiktet rör sig mycket lite och blir syrefattigt.

Under hösten kyls ytskiktet ner och språngskiktet försvinner. Båda skikten blandas nu om och vattnet syresätts på djupet, vilket sätter fart på främst gäddan.

Höstfiske efter gädda

När senhösten tar vid ändras fisket efter gädda markant. Under sommaren är fisken aktiv främst vid gryning och skymning. Under dagen står de flesta gäddor antingen djupt pelagiskt eller bland växter och struktur i väntan på byten.

Snabba skiften i temperatur är sällan bra för något fiske och precis mellan tidig och sen höst kan fisket bli mycket svårt, men när vattnet kylts av ner mot 10-12 grader brukar aktiviteten öka.

Under senare del när växterna dött och bytesfisken samlats på djupare vatten blir gäddan mer aktiv. Det spelar nu mindre roll vilken tid på dagen man fiskar. Det är snarare efter lunch som huggperioderna kan komma då morgnarna bjuder på frost och gör gäddan lite trögstartad.

Istället för att dänga beten bland vass och grundflak flyttar man sig nu till lite djupare vatten längs kanter, djupare sund och undervattensåsar. Där bytesfisken samlas håller även gäddan till. Ekolodet är nu ett större hjälpmedel än vid sommar-fisket då det är viktigare att hitta rätt topografi och stim av bytesfisk.

De tjocka gula sträcken representerar rovfisk som äter löja från ett enormt stim. Temperaturen är fortfarande nästan tio grader och än har siklöjan inte gått in för lek, man finner dem nu ofta runt tolv meter i stora tjok. Ett smörgåsbord för rovfiskarna.

När siklöjan leker kring november, beroende på var i landet man bor, samlas även gäddorna för att kalasa. Sök längs branterna, gärna runt grundflak, med relativt hård botten och djupområden utanför där löja brukar stå. Leta med ekolodet tills du finner stora stim av löja som tycks stå längs branterna och vänta, sök sedan gäddan runt om, både pelagiskt och på botten.

I starkt rinnande vattendrag flyttar sig gäddan från djuphålor lite närmre strömfåran på hösten. Vattnet blir kallare och metabolismen lägre, vilket gör att den blir villig att spendera lite mer energi för att söka föda. I större, trögflytande vattendrag med stora djup och pelagisk bytesfisk gäller annars samma principer som för insjö, nämligen att hitta stim av bytesfisk i djuphålor och längs branter.

Höstfiske efter abborre

Även om abborren är värmeälskande och ofta associeras med sommarfiske så föredrar många att fiska dem under hösten. På sommaren har abborren distinkta huggperioder under gryning och skymning för att sedan kunna vara riktigt lurig under dagtid. På hösten ändras det precis som för gäddan, och huggperioderna är sporadiska under alla ljusa timmar.

Abborren lägger på sig mycket vikt under augusti-september och därför ökar chansen att få riktigt stor fisk under hösten. När senhösten närmar sig i oktober och vattnet kyls av följer abborren efter bytesfisken, som förflyttar sig från grundområden ut mot kanter. Abborren håller sig lite mindre aktiv den här tiden på året och man finner dem mer koncentrerat, vilket kan göra att fisket på ett sätt känns enklare än under sommaren. Ju längre hösten lider desto trögare blir fisket och under november är huggperioderna korta och få. Rätt dag kan fortfarande ge ett fint mängdfiske, men generellt är fisket tufft under riktigt sen höst fram till det att första isen lägger sig.

På väst- och ostkusten rör sig abborren in mot lekområden redan under senhösten. På ostkusten där de levt längre ut i skärgården simmar de nu mot lekvikarna och en minoritet börjar även vandra in i bäckar och åar. På västkusten sker processen långsammare, men en mindre andel av individerna söker sig in i bäckar och åar redan nu. Fisket bedrivs främst i små djuphålor utanför lekvikar eller i åar. Sen höst är ofta mycket trögt i dessa områden, men chansen finns att få en drömfisk. I vattendrag i inlandet som håller abborre samlas fisken i djuphålor på hösten, alltid i närheten av bytesfisk.

Höstfiske efter gös

Solsemestern är över och så även gösracet. Under hösten är gösen den predator i svenska vatten som blir allt mer trögfiskad ju kallare vattnet blir. Huggperioderna blir allt kortare, men till skillnad från både abborre och gädda är fortfarande skymning en av de hetaste perioderna, trots kylan. För gösen gick de varma månaderna åt till att äta upp sig på abborre, mört, löja och nors. Under hösten har medelvikten på gösen ökat markant och om man träffar rätt kan man få riktigt välkonditionerade fiskar.

Den större gösen, som lever pelagiskt året runt, ändrar inte sina ståndplatser särskilt mycket mellan sommar och höst. Den stora skillnaden är att nattfisket inte bjuder på samma aktivitet som innan då den pelagiska bytesfisken inte är lika aktiv i ytskiktet. Vertikalfisket med ekolod är därför den metod som verkligen kommer till sin rätt den här tiden på året, medan trolling blir allt mindre effektivt ju kalllare vattnet är.

SÖK PÅ DJUPET

Sök efter gösen på djupt vatten i närheten av branter och grynnor, precis som under sommaren. När siklöjan leker kring november månad följer gösen med in och kalasar, precis som övriga predatorer. Det är nu enklare att finna både pelagisk gös strax utanför och bottenstående gös längs branterna i närheten av siklöjans lekområden.

Gösen går generellt inte ut i det pelagiala förrän den växt sig tillräckligt stor för att känna sig trygg med födosök i öppet vatten. Fram till dess lever den bottennära och dessa fiskar kan vara svåra att komma åt när vattnet blir kallare då de går allt djupare. Under sommaren kan man under kvällstid finna dem högt upp på grynnor, men redan under tidig höst undviker de grunt vatten och står istället kvar längs kanterna. Under senhösten, i djupare insjöar, står dessa gösar ofta under tio meter och är därför inte lämpliga att fiska efter om de ska släppas tillbaka, med risk för tryckskador.

I rinnande vatten håller sig gösen fortfarande i bakvatten, djuphålor och andra lugna partier under hösten. Till skillnad från gäddan ökar inte aktiviteten utan tvärtom, de blir mer stillastående och huggperioderna kortare. I djupa, lugnt rinnande älvar riktas fisket antingen efter pelagisk gös i de djupaste partierna eller efter bottenstående fisk längs kanterna, i närheten av djupen. Bytesfisken är fortfarande en avgörande faktor och så även bottentyp. Även om gösen trivs i sämre siktdjup och mycket löst suspenderande partiklar så uppskattar de hård botten.