Annons
Välj rätt flugor för höstharren
Klingberg tipsar
Nu väntar ett spännande höstfiske efter harr. Har du tur vakar den, men trots att du ser var den finns är det långt i från säkert att den nappar. Här avslöjar författaren och flugfiskeproffset Johan Klingberg sina egna strategier och bjuder på en handfull flugor som räddar även de svåraste situationerna vid harrälven.
För många känns säsongen delvis över så här i september. Men så är inte fallet. Året bjuder på ytterligare flera månader av spännande fiske efter såväl harr som regnbåge. Särskilt gäller detta harren, som har sin andra säsong under hösten.
Harren är svår att lura
Många bra harrvatten stänger redan i september, som skydd för den stundande öringleken. I många åar litar dock fiskevårdsområdena på att flugfiskarna låter öringen vara, vilket trots allt gör det möjligt att fiska harr även på hösten.
Här hemma i Sverige står bland andra Klarälven och Österdalälven, som båda bjuder på bra höstfiske, öppna. För den som har möjlighet att korsa gränsen till Norge, lockar de populära älvarna Glomma och Rena harrfiskare långt in i oktober.
Många menar att harren är mer än lättlurad och stiger efter det mesta. Det håller flugfiskeexperten Johan Klingberg inte med om. Enligt honom gäller detta ingalunda i alla strömmar och definitivt inte under hela året.
Även när den vakar kan harren vara en kräsen fisk som inte nöjer sig med något annat än just det den för tillfället är ute efter att fånga. Har den bestämt sig för att det är myggkläckare den vill ha spelar det ingen roll vad du knyter på tafsen, om det inte är just myggkläckare du bjuder på.
Annons
På hugg efter nymfer
Höstfisket bjuder varken på någon garanti för vakfest eller torrflugefiske. Ganska ofta är det nymferna som är mest effektiva.
Bäst är att låta nymferna driva fritt med strömmen. Använd antingen en nappindikator och medellånga uppströmskast, eller en korthållsmetod som Tjecknymffiske. Med det senare alternativet kan du svinga nymfen upp mot vattenytan i slutet av driften. Under hösten kan en stigande flugrörelse vara väldigt framgångsrik. Nöj dig dock inte med att endast fiska flugorna i 45 graders vinkel nedströms genom så kallad våtflugesving. Jämfört med att låta flugorna fridrifta står sig den metoden slätt.
Misstänksamma fiskar
Höstharren hittas på samma platser där den fiskas under
sommaren – vid selen, i strömmarna eller i poolerna. Men eftersom harren har
fiskats på under flera månader när hösten anländer, kan det finnas en hel del
återutsatta individer i bestånden.
En återutsatt fisk blir ibland mer misstänksam än andra fiskar. Därför kan höstfiskaren behöva tänka igenom sin strategi mer noga än vanligt.
I det sammanhanget är främst två frågor relevanta: på vilket djup äter harren? Vilka insekter finns att äta?
Annons
Undersök insektsmenyn
Svaret på den första frågan är enkelt: vakar det inte – fiska längs botten.
Vilken insektsmeny som står harren till buds kräver däremot lite tid och observation.
Sitt en stund vid strandkanten och betrakta vattenytan. Höstens insekter är förhållandevis små, men utbudet av fjädermygg, knott och landinsekter brukar vara stort.
Merparten av harrens större byten av olika dag- och nattsländearter har redan kläckt över. Av dessa återstår endast några små, andra generationens strömsländor och åsländor, på hösten. Samt de höstkläckande och bärnstensfärgade oktobernattsländorna.
Eftersom höstinsekterna är ganska små kräver de ”mikroflugor” i krokstorlekar mellan 16 och 22.
Ett säkert halvdussin
Den som inte vill binda eller köpa på sig alla flugmönster som rekommenderas för ett lyckat harrfiske kan göra det enkelt för sig, och satsa på ett säkert halvdussin i några olika storlekar och färgkombinationer.
Fisken är inte detaljstyrd. Men färg, form och storlek gör ändå en skillnad. Den som prickar rätt får garanterat en lyckad harresa.
Det finns många specialserier med flugor för höstharr. En av dem som satt ihop en är flugfiskeexperten Johan Klingberg. Här berättar han om de sex flugor han själv refererar till som sitt eget halvdussin specialare:
Double legs
- Denna numera klassiska nymf fick sitt genombrott för drygt 30 år sedan. Holländaren Theo Bakelaar har länge ansetts vara upphovsman, men under senare år verkar det som att flugan ändå har sitt ursprung i Sverige. Den version som Bakelaar gjort erkänd har en butt gjord av en fluo-grön remsa Flexibody, från företaget Virtual Nymph. Färgen saluförs inte längre, men kan ersättas av garn eller annat plastmaterial.
- Unikt för Double Legs är de dubbla hacklen av rapphöna. Mellan tagen och kroppen sitter det första, det andra lindas mellan skallen och kroppen. När flugan fridriftas pulserar de mjuka hacklen i takt med vattnets rörelse, vilket gör fisken mycket nyfiken.
- För originalversionen görs skallen i guld, men under senare år har varianter med skallar i helt andra färger blivit mer framträdande. Orange, fluo-grön eller svart är numera lika populära som guld. Används fluo-grön, kan skallen ersätta den gröna tagen. Används andra färger bör nog tagen vara kvar.
- Bind gärna upp Double Legs i ett par olika storlekar, 10-12 är populärast. Gör dessutom några av dem extra förtyngda med ett lager blytråd längs krokskaftet. Men, fuska inte vid köp av skallar – de dyra av tungsten sjunker snabbare än billiga av mässing. Flugan ska fiskas bottennära och då måste flugan sjunka snabbt.
Material
Krok: stl. 10-14.
Tråd: 8/0, grå.
Tag: garn, fluo-grön.
Bakhackel: rapphöna, grå.
Ribb: tunn silvervajer.
Framhackel: rapphöna grå.
Skalle: 2-3 mm, tungsten, guld.
Muhareka
- Jag lyssnade en gång på amerikanen Darrel Martin, tror det var i början av 1990-talet. Eftersom CdC just hade slagit igenom på bred front, var de flesta flugor han visade gjorda av det materialet. En fluga som han särskilt vurmade för kom från Slovenien och bestod av en orangefärgad kropp som hade palmerhacklats med ett CdC- hackel. Hacklet hade fästs i sin rotände vid slutet av krokskaftet, spirallindats över kroppen och väl framme vid krokögat fanns en del av hackelspetsen kvar. Den vek han ner över kroppen som en vinge. Härefter avslutades flugan med en whipfinishknut och lackades. Slutligen strök han bak alla hackelfibrer tillsammans med vingen och klippte av dem strax bakom krokböjen. Slutprodukten är en ganska ”flurrig” fluga med styva hackelborst som behåller sin position även när flugan blötts ner.
- När jag testade den för första gången häpnades jag över hur väl den syntes och hur gärna harren steg till den. Snabbt blev den en favorit som jag sedan dess har på tafsen när nattsländorna kläcker eller lägger ägg.
- Impregnera den först med lite gel, torrkasta den en stund och därefter flyter den som en kork. Efter att den har krokats loss från en fiskkäft, skölj den då i vattnet och piskkasta den en stund. Därefter flyter den igen, fram tills att proceduren måste göras om.
Material
Krok: stl. 12- 18.
Tråd: 8/0, orange.
Hackel: CdC, naturgrå.
Kropp: kanin, orange.
Vinge: CdC, naturgrå.
Perdigonnymf
- Den andra nymfen i ”min serie” är en så kalllad Perdigonnymf. Det är snarare en flugtyp än ett specifikt mönster.
- Ursprunget kommer från tävlingsfisket där flugornas sjunkförmåga kan vara helt avgörande. Kroppen görs tunn och kompakt, antingen av quill eller av bindtråd som sedan ribbas. Thorax med funktion som huggmärke görs i olika signalfärg, varav orange, rosa eller fluo-grön är populärast. Efter att kroppen och thorax är färdiga lackas kroppen av UV-lim. Vissa gör thorax av glitterdubbing, i de fallen lindas thorax efter att kroppen är färdiglackad.
- Det här är verkligt tunna nymfer vilket gör att sjunkhastigheten påverkas minimalt av vattenmotståndet. Skallen anpassas efter krokstorlek och varierar mellan 2-2,5 millimeter.
- Bind gärna upp ett gäng även av den här nymftypen, främst finns anledning att variera storlek och thoraxfärg, men inte kroppsfärg. Fiska dem fridriftande, helst genom Tjecknymfmetoden eller French style med tunn tafs.
Material
Krok: stl. 12- 18, jiggkrok.
Tråd: 8/0, samma som thorax.
Stjärt: Coq de Leon, pardo.
Ribb: silvervajer, tunn.
Kropp: rensat påfågelherl.
Thorax: bindtråd; orange, rosa, fluo-gön eller vit.
Skalle: 2- 2,5 mm, tungsten.
Fjädermyggkläckare
- I början av 2000-talet plockade jag upp ett oannonserat brev ur brevlådan. Det kom från Norge, från en flugfiskare som hade läst en av mina artiklar om flymfer. Han berättade att han med framgång hade fiskat med flymferna som omnämndes i artikeln. Som en vänlig gest skickade han även med en handfull flugor som han själv hade haft stor glädje av i samband med harrfisket i de norska älvarna. Ett av dessa mönster var mycket enkelt. Kroppen bestod av svart bindtråd, täckt av tunn kopparribb. Längs fram stack det ut en rejäl tofs av CdC, som flythjälp. Jag prövade genast flugan hemma i ån och insåg direkt att den fungerade bättre än förväntat.
- Inledningsvis berättade jag om ett svårt harrfiske i Femundsälven, där harren till slut föll för en kläckande fjädermygga. Det var just det här mönstret som blev räddningen den dagen och ytterligare många fiskedagar senare. Eftersom det är ett relativt enkelt mönster finns det anledning att binda upp ett helt dussin, gärna i några olika storlekar. Missa inte att binda några i krokstorlekarna 18 och 20, sådana småkryp kan ibland vara räddningen. När du ska fiska med flugan, missa då inte att impregnera tofsen med gel, inget annat. Meningen är att kroppen hänger under vattenytan medan thorax och tofsen flyter på vattenytan.
Material
Krok: stl. 14-22.
Ribb: kopparvajer, tunn.
Thorax: kanin, svart.
Vinge/tofs: CdC, naturgrå.
Skalbagge
- Under de senaste tio åren har skalbaggarna varit självklara i samband med höstligt öringfiske. Det var först för några år sedan då jag fiskade i Idsjöströmmen i Gimån, tillsammans med fiskeboksförfattaren Lars-Åke Olsson som skalbaggen också skulle bli en harrfavorit.
- Framför oss stod ett helt koppel stora harrar vilandes mot den ljusa sandbottnen. Lars-Åke pekade mot torrflugeaskens fack med de svarta skalbaggarna och tyckte att jag skulle testa en av dem. Harrarna steg utan att tveka och kunde luras en efter en.
- Jag har sedan dess prövat skalbaggarna både i de norska och våra svenska älvar med stor framgång. Kanske är det så att en lågt flytande fluga med svart siluett är extra enkel för fisken att upptäcka? Eller så är det kanske som i älvarna som det är hemma i mina småländska öringströmmar, att skalbaggar är betydligt vanligare fiskmat än vi tror?
- När jag undersökt och tittat på hur den här flugan ligger positionerad i vattenytan kan den mycket väl också fungera som en liten myra.
- Eftersom flugan ligger förhållandevis djupt ner i ytfilmen är det smart att förse den med en liten tofs av rosa eller vitt polygarn så att den är lättare att se.
Material
Krok: stl. 14-18.
Tråd: 8/0, svart.
Rygg: svart foam, 3 mm.
Hackel: svart höna, klipps längs undersidan.
Kropp: flashdubbing, svart.
Tofs: polygarn, vit eller rosa.
Frisörbaetis
- Patrik Johansson från Göteborg utvecklade under 1990-talet sin Frisörmygga. Ett mönster som idag även getts internationell uppmärksamhet. Att Ulf Börjesson valde att döpa sin lilla dagslända till Frisörbaetis är högst olyckligt. Många förknippar de båda mönstren med varandra, men i själva verket är de mycket olika. Myggan är försedd med två korta spentvingar, medan baetisen har en flytkudde bakom de snett uppåtstående dagsländevingarna. Oavsett, så är Ulfs Frisörbaetis ett måste i höstens harrask. Bättre imitation för de små dagsländorna finns knappast att finna.
- Kroppen görs av bindtråd, vingen görs så här: Klipp av fibrerna från två stora CdC-fjädrar. Lägg fibrerna parallellt och fäst dem som en hel bunt med spetsarna över krokögat. Linda bak tråden några varv, klipp sedan av de bakåtriktade rotändarna till en längd av två millimeter. Vik sedan bak spetsarna och fixera dem i den positionen med bindtråden. Dela sedan vingen till två likvärdiga buntar och linda sedan tråden emellan dem. Linda fram tråden och avsluta med en whipfinishknut. Vik bak vingarna till krokböjen och klipp av av dem.
- Ulf binder sitt mönster endast med naturfärgad CdC. Kroppen av bindtråd varierar han varav oliv, brun och grå är vanligast. Impregnera hela flugan med antingen gel, pulver eller spray.
Material
Krok: stl. 14- 22.
Tråd: 8/0. Grå, oliv eller brun.
Vinge: CdC, naturgrå.
Källa: Fiskejournalen nr.8 2022