Randigt & ryckigt skärgårdsrally

Skärgårdsfiske efter abborre är lika idylliskt som rafflande. Här får vi följa med David Lundh och kamraten Axel ut i skärgården runt Trosa. De ger svar på vad som lockar abborren till hugg och väcker också några bekymmersamma frågor.

TEXT OCH FOTO: DAVID LUND

Den något djupare vassviken är sedan tidigare en favoritplats, som brukar leverera lite större abborre. Så är fallet även i år. Redan i första kastet har Axel kontakt med fisk på sitt jerkbete, medan jag mest krånglar med diverse kamerautrustning och upptacklingar av spön. Till sist är även jag igång med fisket och när mitt bete flyger mot vasskanten krokar Axel dagens första abborre. Det är ingen jättefisk, men ändå en fin ”randig riddare” på omkring halvkilot.I det kristallklara vattnet ser vi stora grupper av abborre simma efter våra beten för att stundtals försöka sig på en attack, varpå vi är snabba med att svara med mothugg. De sköna huggen och hårda knyckarna från abborrarna går rakt genom spöet och ut i handen, det är en svårslagen känsla.Viken levererar bättre abborrar även i år, vilket är en lättnad. Inför varje årlig fiskeresa betvivlar vi huruvida fisken finns kvar efter föregående år.När vi har fångat ett par abborrar var får Axel ett rejält hugg på sitt jerkbete. Vi ser direkt att det är en fisk av bättre kaliber och efter att den säkrats i håven kan vi konstatera att detta är den största abborren vi har fångat i dessa regioner någonsin. Fisken pressar vågen till 1 200 gram och den mäter 44 centimeter – en riktig praktfisk i denna del av skärgården, som annars inte är känd för gigantiska abborrar.

NATURUPPLEVELSER MELLAN KASTEN

Denna augustimorgon är första dagen av en fiskeresa i dagarna fyra. Det har blivit en årlig tradition att Axel och jag gör ett fiskeäventyr i Trosa skärgård i jakt på abborre.Oron över att jag för första gången ska köra båten själv, ut på öppna fjärdar och genom smala sund, hela vägen till öarna där vi ska spendera dagarna är som bortblåst. Till min lättnad gick båtfärden galant.När jag var blott två veckor gammal följde jag med ut i skärgården för första gången. Även om jag knappast kan minnas något från just den sjöresan har skärgården varit en viktig del i min uppväxt. Att fiska abborre och gädda från klipporna fastnade jag för tidigt, vilket var starten till mitt fiskeintresse. Än i dag tycker jag mycket om att åka ut i denna skärgårdsvildmark för att fiska, då man med lite tur kan uppleva fantastiskt fiske ihop med en enastående naturupplevelse.Rovfåglar och hjortar visar sig ofta på relativt nära håll, då de fundersamt spejar efter vad som försiggår i den blå aluminiumbåten. När vi driver omkring bland alla små öar och vikar i jakt på abborre brukar jag varva kasten med att plocka fram kameran för att föreviga det vackra landskapet.

VÄXTLIGHET

Ostkustens skärgård bjuder på otaliga öar, kobbar och skär, med sund, fjärdar och vikar däremellan – fina habitat för arter som abborre och gädda. Just abborrfisket har utmärkt sig i dessa områden, då man kan ha ett fartfyllt mängdfiske när man träffar rätt och hittar fisken. Ibland kan det dock vara just där problemet ligger, då det finns så pass stora ytor att leta på.För abborren har jag märkt att mer instängda marer och fjärdar ofta håller fisk, både nära och längre ifrån fastlandet. Fiskedjupet varierar en aning, ibland hittas fisken i djupare hålor mitt i en fjärd för att sedan påträffas på halvmeterdjupt vatten nästa gång.Kring växtlighet, så som tång eller vass, ställer sig gärna abborren och om det dessutom finns ett smörgåsbord av bytesfisk i form av löja, rör det sig ofta bara om en tidsfråga innan ett guldgrönt, randigt kraftpaket uppenbarar sig.De platser som visat sig leverera störst antal abborrar under våra turer i skärgården har varit vassvikar med aningen djupare vatten eller trånga sund mellan små kobbar och grynnor, där vattnet är i rörelse av vinden.

DYGNETS BÄSTA TIMMAR

Efter att vi fiskat av de bästa vikarna på morgonen bryter Axel och jag för lunch. Som tur är har vi fått fint väder dagen till ära och vi passar på att ta oss ett dopp. Mitt på dagen, i sommarvärmen, brukar fisket bli trögt och vi väljer att ladda om inför ett rejält kvällsfiske i stället.Förhoppningen om ett fartfyllt rally innan solnedgången infrias. Axel och jag får omgående ett dubbelhugg vid första platsen. Två fina abborrar som med bara några sekunders mellanrum beslutat sig för att smaka på våra långsmala, naturtrogna jerkbeten.Fisken tycks stå fläckvis i stora stim. Ibland fiskar vi en längre stund utan hugg för att sedan stöta på en ny grupp hungriga abborrar. I ett lätt strömsatt sund, beläget mellan ett mer exponerat ytterskärgårdsparti och en grumligare fjärd, har vi som bäst fiske. Tyvärr utmärker sig kvantiteten mer än kvaliteten och de abborrar vi får upp håller knappast måttet för vad som räknas som stor fisk, men det är dumt att klaga när det är sådan fart i fisket.

YTRALLY

När solen hänger som en apelsin över trädtopparna och kastar ett orangefärgat ljus över sundet bestämmer jag mig för att testa en betestyp som brukar passa bäst vid just dessa förhållanden, nämligen ett ytbete. Valet faller på en tio centimeter lång modell, avsedd att fiskas med knyckande spöföring så att betet får en sicksackgång i ytan. Just denna typ upplever jag som något mer subtil än en klassisk, skvättande popper och den brukar fiska bra vid lugna väderförhållanden som varma sommarkvällar.Min blick är fäst vid betet som hetsigt seglar fram likt en flyende bytesfisk på det grunda vattnet. Plötsligt reser sig vattenytan och formar ett V bakom betet. Plogen närmar sig och jag håller tempot högt. Till slut exploderar ytan i det ögonblick då den stora abborren bestämmer sig för att sluka betet. Krokningen lyckas och efter en kort fajt lyfter jag in fisken.Det visar sig vara en riktigt fin abborre kring kilot och jag är extra glad att det var ytbetet som lurade den.Nöjda med kvällens bravader puttrar Axel och jag tillbaka mot lägerplatsen för en kortvarig vila i vårt tält innan det är dags för morgonfiske.Dagens första fiske kan ofta ge bra resultat så här på sommaren innan solen ställt sig för högt och yrvakna stapplar vi upp i ottan. Av någon anledning tycks abborrarna vara en smula morgontrötta, men tillslut lyckas vi ändå lura dem och gläds åt att storleken är betydligt bättre än kvällen innan.

FRAMGÅNGSRIKA BETEN

– Det skulle vara kul att dra en fin abborre på jigg också, utbrister Axel, efter att vi krattat av en vassvik med våra typiska favoritbeten.Han tacklar upp en medelstor shadjigg på ett tio gram tungt jigghuvud och med stor vana och koncentration jiggas den hem över den sjögräsbeklädda bottnen. Tyvärr verkar inte detta betesval vara någon succé och det tar ett antal kast innan Axel till sist lyckas landa en medelstor abborre på jiggen. Det tycks nämligen inte vara vilka beten som helst som framkallar de mest intensiva huggrusherna.Av erfarenhet från tidigare fiskepass i liknande miljöer föredrar jag diverse olika typer av hårdbeten, främst tack vare dess förmåga att framkalla instinktiva huggreflexer hos abborren. Vi provar oss igenom större delen av beteslådan i jakt på det optimala betet för dagen, där både vobbler och klassiska reflexspinnare visar sig leverera fisk.

JERKFISKE FÖR SKÄRGÅRDSBORREN

En betestyp som har utmärkt sig vid det grunda fisket är jerkbeten, vilka med hjälp av knyckande rörelser med spöet efterliknar en flyende, skadad bytesfisk. Dessa långsmala, amerikanskt inspirerade vobbler har fördelen att de nästintill står helt still i vattnet under vevstoppen. Detta utgör en fördel gentemot andra, tyngre hårdbeten, då du kan låta betet sväva mellan knyckarna utan risk att det sjunker till botten.I varmt vatten kan du gott höja tempot på knyckarna och en serie av ett par eller flera hetsiga ryck, följt av vevstopp, är en melodi som är svår att motstå för en hungrig skärgårdsabborre.Generellt fångar vi flest abborrar på de mindre storlekarna kring åtta centimeter, men de rejälare doningarna över decimetern har visats ha en tendens att locka till sig de större individerna. I klara vatten passar naturtrogna och diskreta färger oftast bäst och en gråaktig imitation av en löja är min personliga favoritfärg.En stor bonus med denna fiskemetod är hur oerhört rolig den är att utöva. Jag själv har fastnat för de hårda huggen i kombination med känslan av att en viss rytm och finess ofta lyckas överlista fisken.Jerkbeten kan fiskas med vilken utrustning som helst, men idealiskt i mitt tycke är ett spinnspö på omkring sju fot med mediumklassning, gärna ihop med en lågprofilrulle för ökad känsla och precision.Även skärgårdens större predatorer, gäddorna, har en viss förkärlek för dessa beten och en och annan ”bonusgädda” dristar sig till att hugga. Huruvida man betraktar detta fenomen som en glad överraskning eller ett störningsmoment i abborrfisket låter jag förbli osagt …

EN FRIZON I ETT FÖRSÄMRAT FISKEVATTEN

Det slår mig hur underligt det är egentligen, hur fisket kan vara bra här men betydligt sämre i fjärden intill. Fisket i stora delar av ostkustens skärgård har nämligen blivit markant sämre med åren, framför allt i dessa trakter och i Stockholmsområdet. Detta märks både på gädd- och abborrfisket.Det tycks finnas ett antal olika orsaker till denna oroväckande utveckling, där en kombination av faktorer som hårt fiske och miljöförstöring bidrar till ökad förekomst av säl, spigg och skarv som då drabbar rovfiskbestånden. Vilket problem som utgör störst hot mot just abborren kan jag inte personligen svara på, men förändringen är märkbar även för mig som yngre sportfiskare.Även i skärgårdsavsnittet där jag och Axel befinner oss har fisket gradvis försämrats med åren. Inte minst gäddbeståndet har minskat drastiskt. En tydlig förändring som vi sett är att fisken på flera håll pressats längre in bland marer, vassvikar och grumligare vatten, i stället för att stå ute bland friliggande grynnor. En teori jag har är att fisken bland öarna är mer skyddade mot exempelvis säl tack vare större öar som omger dessa mindre fjärdar och sund. Fiskets skick är som sagt väldigt lokalt, men utöver oaser som denna så är abborren och gäddan i flera vikar och skärgårdspartier, framför allt i ytterskärgården, som bortblåsta.Det är just därför denna årliga skärgårdsresa är så speciell, då det känns som att man får uppleva skärgårdsfiske precis som det ska vara. Det innebär en kombination av en otroligt vacker natur och ett fartfyllt abborrfiske, som jag aldrig tycks bli mätt på.5 sommartips för skärgårdsborre■ Leta upp något skyddade områden, skilt från den mest exponerade ytterskärgården.■ Prova hårdbeten! Dessa gör väsen av sig och passar i det varma vattnet, i synnerhet jerkbeten.■ Fiska tidig morgon och sen kväll, vid denna tid är ofta fisket som bäst.■ Var effektiv och kasta snabbt ut igen när du fått en abborre, troligen finns ett stim på platsen just då som kan bjuda på en kort men intensiv huggperiod.■ Variera mellan något djupare vatten i grumligare fjärdar och tångbeklädda grundområden, speciellt mitt på dagen då värmen kan påverka fisken.