Mr 100 procent

Henrik Berntsson är känd som "Mr 100 procent" i karpkretsar för sin förmåga att gå in för uppgiften och alltid fånga de stora. Nu har han lurats in i gäddjakten av PO Johannesson – och lever upp till smeknamnet även här.

TEXT OCH FOTO: PO JOHANNESSON

HÖSTSOLENS STRÅLAR BRYTER igenom molnen och tänder ett magiskt gult ljus i vassen på andra sidan viken. Två timmars fiske kvar. Som vanligt får jag känslan av att tiden springer iväg när kvällen närmar sig. Vad våra beslut för med sig känns allt viktigare – rätt plats, rätt strategi, rätt bete?Vi har haft skapligt fiske. Fem fiskar i båten och ytterligare tre kontakter – två snabba klipp i varsin jigg och en bommad stöt på en Buster Jerk för mig. Inga större, en hyfsad fisk på höga 90 centimeter. Men, så länge vi håller våra beten på platser som vi tror på, lever hoppet om ett drömhugg och en drömgädda.Vi har just avslutat fisket kring grynnorna och har tänkt fiska de sista timmarna på grundare vatten. Vinden ligger snett ifrån viken, därför kör vi in mot den sista grundkanten där djupet går från en och en halv till knappa metern. Jag vrider runt ratten och lägger båten så att den driver med bredsidan i vind- och kastriktningen, det ger bästa manöverutrymme för oss båda.Ifrån aktern lägger jag första kastet mot landlinjen ungefär 70 meter bort. Henrik står i fören och kastar rakt ned i driften. I ögonvrån ser jag att han fortfarande fiskar med samma stora jigg som han använde på sista grynnan, själv kör jag vidare med Bustern som gav det bommade hugget någon timme tidigare.

TÄNKER SOM EN GÄDDA

Efter ett par kast där betet dragit med sig strån av nedvissnade växter, hakar jag av femgramssänket från tafsen. Samtidigt ser jag Henrik i en av hans klassiska poser, halvsittande på kastdäcket lyfter han upp jiggen och granskar den underifrån. Först mot den mulna himlen, sedan i riktning mot en molnreva där solen tittar fram. Av den lätta huvudskakningen förstår jag att han inte är nöjd med det han ser.Någon minut senare ser jag Henriks nya bete landa med ett tungt plask.– Jerkbait? frågar jag.– Jepp, en Lazy jerk.– Okej, då kör vi samma typ av bete just nu, konstaterar jag.Vi håller oss ofta till olika typer av beten, jigg och jerk exempelvis, för att öka chansen att hitta mönstret för dagen.Jigg har hittills varit mest framgångsrikt den här dagen, kanske är det dags att byta? Mina funderingar bryts tvärt när Henrik tar några steg ned i båten och lägger ett kast bakom mig in mot land.– Fick bra känsla där, säger han och börjar fiska hem betet.Ja ja, tänker jag. Där har jag ju fiskat …En snabb rörelse i ögonvrån – det är Henrik som krokar.– Jaaa! Där sitter en.Glädjen bubblar i rösten.– Bättre fisk? frågar jag och får ett svar från sammanbitna läppar:– Vet inte.

"PB"?

En kort stund senare ser vi en bred gäddrygg glida snett in mot båten. Henriks press får den närmare och förbi. Bra längd, bred nacke. Den där kan väga tolv, tänker jag, men säger inget för att undvika att stressa upp Henrik.– Den får vi håva, säger jag och fäller upp håvnätet och får efter lite racklande handtaget på plats.Fisken gör några vändor till i vattnet framför oss, innan Henrik med stadig press drar fisken över bygeln. Ett samfällt "JAAAAAA" rullar över vattnet.Utan att nämna mina aningar om en tolva får jag fram avkrokningsmattan, vågen och måttbandet. Allt riggas på båtbotten. Henrik lyfter in fisken och lägger den vid måttbandet. 115 centimeter!– Måste vara över tio? påpekar jag. Är den på 9,6 från tidigare i höstas personbästa?– På spinn. Jag har en på 11,8 från isen som störst.– Du får väga, säger jag och kränger gäddan i den blåa kassen och räcker över till Henrik.Med koncentrerad min lyfter han och studerar vågen efter att ha mätt 115 centimeter.– 9,52, mumlar han.– Va? Kan inte stämma. Får jag?Jag tar över våg och kasse, lyfter – 9,52.Vi tar några bilder innan Henrik lyfter fisken över relingen och håller den i vattnet. När den genom några lugna slag med stjärtfenan simmar snett nedåt och är borta undslipper det mig:– Jag kan inte fatta att den inte toppade tio. Trodde det var en tolva när jag såg ryggen …– Åhhh! säger Henrik med svårmod i rösten. En tolva. Det är min drömfisk. Något jag drömt om sedan elvan från isen för dryga tio år sedan.

KARPFISKETS SUPERMAN

För många år sedan, när karpfisket var ungt i Sverige och de möjliga vattnen kunde räknas på ena handens fingrar, fann Henrik Berntsson och jag varandra i en gemensam passion för karp.I en liten grupp karpintresserade träffades vi under vintern i en mörk källarlokal på Hisingen i Göteborg. Vi rullade karpbullar och bytte tankar och idéer på hur det ouppnåeliga skulle bli möjligt – fånga en karp över tio kilo.Henrik och jag gjorde en plan ihop med Jonny Rudolfsson, en annan karpdrömmande fiskare. Vi skulle under tre veckors tid turas om att dagligen åka nio mil enkel resa till västgötska Sämsjön och där mäska en plats ute på en av sjöns öar. Vi lånade en eka i norra delen av sjön, cirka fyra kilometer från fiskeplatsen. Jonny och jag bodde nära varandra och turades om att släpa med en fyra hästars motor när det var vår tur att mäska. Henrik tog sina pass genom att ro fram och tillbaka.Vi körde igång kampanjen med en gemensam fiskevecka som start. Efter en trög början, tre dagar utan hugg, hade vi ett fantastiskt fiske. Platsen höll hög nivå fram till senhösten. Flera karpar över den magiska tiokilosgränsen fångades. Vi fiskade sedan Sämsjön genom flera säsonger och Henrik och jag turades under några år om att ha sjörekordet.Det var under de här passen jag fick upp ögonen för Henriks extrema noggrannhet. Han lade alltid längre tid än vi övriga på att få sina spön klara för utkast. Ibland satt han länge i sluttningen mot sjön och jämförde tafslängder och storlekar på boilies. Han finslipade och bytte krokar, justerade betets läge på tacklet. Det kändes som att han fiskade någon timme mindre än oss andra under passen – men trots det var det ändå han som tog flest eller störst.I någon tidig karpfiskeartikel eller möjligen när jag några år senare skrev min karpfiskebok, gav jag Henrik smeknamnet Henrik "100 procent" Berntsson efter hans behov att få alla detaljer rätt oavsett hur mycket pill som krävs. Dessutom för hans förmåga att alltid, alltid – oavsett förhållanden – fånga fisk.Efter Sämsjösäsongerna blev våra gemensamma pass färre. Jag körde vidare efter karp emellanåt men sökte mig allt mer mot andra arter som gös och abborre på hemmaplan, en och annan resa i jakt på exotiska drömfiskar. De senaste åren har det blivit mer och mer gädda. Henriks passion för karp fortsatte att blomstra och han är idag en av landets mest beresta och framgångsrika karpjägare. Oavsett var han har fiskat någonstans har han med sina framgångar gjort skäl för namnet och blivit känd under epitetet Mr 100 procent.

GÄDDFISKE?

För ett par år sedan tog jag i mitt sökande efter fiskesällskap till Vänern kontakt med Henrik igen. Kanske ville han byta karpfisket mot ett eller annat gäddpass? En viss tveksamhet fanns – men han följde med.Tredje eller fjärde gemensamma fisket fick jag min första tiokilos på ett antal år. Jag var salig och Henrik frälst! Från den stunden har Henrik djupdykt i gäddspinnfiskets alla detaljer, sökt information om betestyper, linor, tafsar, beteslås och forskat kring landade fiskar. Han har pratat i telefon med eller fört samtal över messenger med flera av landets gädd- och fiskeprofiler kring skärpan och storlekarna för krokmodeller – allt för att träffa rätt i detaljerna i jakten på den optimala gäddkroken för Vänern. Man kan fråga sig varför? Fisket nära skär och över grynnor sker nämligen ofta med bottenkontakt med många slöade krokspetsar som följd. Att slipa dagens kemvässade krokar till samma skärpa som de har i förpackningen är nästan en omöjlig konstart, i alla fall i en gungande båt på sjön. Det hindrade inte Henrik från att slipa och testa spetsar så mycket att hans vänstra tumnagel nöttes ned så mycket att en spets till slut gick rakt genom nageln.

NÖRDA NED SIG

Med ojämn, men tät frekvens hör Henrik av sig. Många gånger om jag vill vara med i ett köp av ett testpack av ännu en krokmodell eller dela ett storpack av någon av favoriterna som han kan få ett bra pris på. Eller om jag vill ha fler Shadteez 27-jiggar eller testa några Giant Pig Shad eller Buster i nya färger. Eller för all del beprövade, säkra färger – utifall att.Trots tät kommunikation kring krokar, beten och annat, hör det till historien att Henrik emellanåt plockar upp en för mig ny jigg- eller jerkmodell ur någon av sina lådor. Här har Henrik en förkärlek för landets hemmabetesbyggare och har pratat med många av dem, avslutat med ett inköp eller två.Inte så sällan utövar han under fisket en form av gäddmeditation. Knäställning på kastdäcket, rotar i lådorna, håller en jigg mot himlen och ger den ”gäddblicken”. För att tolka och känna in hur en stor gädda upplever betet i rådande ljus eller grumlighetsnivå. Henrik vrider och vänder på betet, funderar en stund, plockar upp ett nytt, kollar det noga … Ofta gör han det med två, tre beten i följd, innan omriggning, byte av krokar, justering av krokfäste och så vidare. Under tiden står jag bak i båten och kastar, snarare efter filosofin som säger "betet i vattnet – chans på hugg".Ofta innehåller våra pass ett eller ett par tillfällen när Henrik efter en stunds "meditation" – som innefattar betesbyte – drar på en bättre fisk på första eller andra kastet …Slutsatsen kanske är att hålla betet i vattnet är bra, men att hålla det rätta betet i vattnet är bäst. Delvis har det gett avtryck i mitt fiske, och fått mig till egna, vad man skulle kunna kalla, meditationsfaser under fiskepassen men sällan med samma stora framgång som Henrik.

HÖSTPASS OCH HUNDRA PROCENT DRÖMFISK

September 2020 fångade Henrik en fisk på nära 110 centimeter, som vägde fyra hekto under tio kilo. Den innebar nytt spinnpers och blodad tand.Efter ytterligare ett dagspass bestämde vi oss för en tvådagars andra veckan i oktober. Det är alltså fisket som beskrivs inledningsvis, där Henrik återigen fick en bumling strax under tio.Passet var nära att brinna inne. Vi skulle lämna hemifrån klockan 04:15. Som vanligt inför ett fiske hade jag svårt att sova. När jag vaknade på riktigt strax före ringsignal, var det med en dunkande smärta. Höger ben gick knappt att böja och knäet hade en svullnad stor som en apelsin. Skulle det bli aktuellt att ringa Henrik och ställa in? Jag visste att han redan hade varit på väg sedan en halvtimma och skulle snart vara hos mig. Det måste bli av, en värktabett och en halvtimma senare hade jag fått på mig kläder och linkat ut till en väntande Henrik.Resan till sjön var en pärs. Henrik fick göra allt. Backa upp, haka på båten, lasta bilen med prylar och mat för två dagar. Mer eller mindre lyfta in mig på passagerarsätet med stolen i bakläge och rakt ben. Köra hela vägen och självklart en liknande procedur i andra änden av resan. Henrik trailade i, packade båten, hjälpte mig ur bilen. Avslutade med att dra på mig torrdräkten och sätta stöveln på höger fot. Jag fick därefter sänka ned mig i båten från kajkanten med rakt högerben, där Henrik tog emot på kastdäcket. Att fiska funkade sedan okej, att stå med rakt ben lutad mot båtens förarstol gjorde minst ont. Allt detta är en parentes i sammanhanget.

INTE IGEN!

När vi vinkat adjö till antiklimaxfirren på 9,52 kilo, åker vi upp i viken igen. Jag lägger båten 20-30 meter vid sidan av förra driftens startpunkt och det skulle inte dröja länge innan det small i mitt bete på nytt.En fisk kring två kilo krokas loss av Henrik eftersom jag inte kommer ned på knä. I avkrokningen sneglar han på Bustern och när fisken gått tillbaka dyker han ned och börjar rota i sin beteshink. Driften fortsätter under tystnad med kast i varierade riktningar. Plötsligt står Henrik bakom min rygg igen. Jag kan ana ett lätt leende i hans mungipa när jag pekar på hans nya bete – en Buster.– Måste ju prova! säger han när han återigen drar ett kast bakom mig mot en yta där mitt bete just passerat.Knappast en gång till, hinner jag tänka. Några sekunder senare, snabb krokning och tvärstopp för Henrik. Sanslöst! De tunga spöknyckarna visar att det är en bättre fisk. Jag fiskar snabbt in mitt bete och gör mig redo med håven. Plötsligt bryts ytan av en bred rygg. Stjärtfenan som sakta slår slag åt sidorna, är långt bakom ...– Den där! utbrister jag.– Den är fin, svarar Henrik sammanbitet.Utan trassel får vi den i håven, som jag lämnar över till Henrik. Fisken är massiv.– Nu! Nu MÅSTE det vara en tia! påpekar jag. Grejorna är redo sedan förra fisken och mätningen går snabbt – 120 centimeter.– 12,28 kilo, säger Henrik med ett brett grin.– Det är inte sant! säger jag och stapplar fram till vågen för att ta en titt.– Jo, ta mig fan. 12,28!100 procent drömfisk för Mr 100 procent!Kroknörderi■ Så här ser Henriks erfarenhet ut när hans noggrannhet kring krok får tala. Han påpekar också att de olika märkena är lite olika i storlekarna.BKK Fangs BT621 Super Slide – bäst, riktigt vass och funkar att slipa – till och med ett par gånger.Berkley Fusion 19 – riktigt vass och bra, snarlik BKK och möjlig att slipa.Svartzonker – prisvärda, men lite ojämna i startkvalitet, möjlig att slipa.Owner – riktigt vassa, men dyra. Svåra att slipa.Gamakatsu – supervassa, men dyra. Svåra att slipa.Wiggler Hurricane – prisvärd krok, nyupptäckt.

Betesfavoriter

■ Henrik tycker jerkfiske är roligast men på grund av att fisket ofta kräver mer djupgående beten blir fördelningen mellan jiggar och hårdbeten ungefär 60/40.

■ Favoritfärger: Gröna nyanser, gärna med röd eller orange buk.

Jiggar

■ ShadTeez slim, 27 centimeter.

■ Pig shad 23 och Pig shad Giant, 26 centimeter.

■ Eastfield wingman XL, 25 centimeter.

■ Blue Mountain Wizard, 26 centimeter.

■ Pigking, 20 centimeter.Hårdbeten■ Buster Jerk 15,5 centimeter, sjunkande.

■ Lazy jerk, 15,5 och 17,5 centimeter beroende på fiskedjup. Den mindre för 1–3 meter och den större för 3–4,5 meter.

■ Buster Swim, 13 centimeter.

■ 4play, 25 centimeter.Matcha med rätt krokstorlek

■ 2/0 till Pig Shad 23 centimeter, Westin ShadTeez slim 27 centimeter, Buster Jerk 15 centimeter och Lazy Jerk 15,5 centimeter.

■ 3/0 till Pig Shad Giant, Eastfield Wingman XL 25 centimeter och Lazy Jerk 17,5 centimeter.

■ Alternativt 3/0 fram mot huvudet och 2/0 bakre krok där betet är smalare. Den mindre kroken för att godset är grövre på en 3/0 än en 2/0 – därmed behövs större kraft för att driva in en 3/0.