Jäkla tia, älskade tia

Men för den som tror att drömgäddan bara är att hämta är det lätt att bli besviken. Verkligheten visar att det ibland kan handla om år av planerade fisketurer för att lyckas. Följ med på Niklas Örtengrens resa till tioklubbaren…

TEXT OCH FOTO: NIKLAS ÖRTENGREN

FÅNGA EN TIOKILOS gädda – hur svårt ska det vara? Jäklig svårt, i alla fall för mig. I över 25 års tid har fisket varit min största hobby och på alla dessa år har jag inte lyckats fånga en endaste gädda över tio kilo. Nu har jag visserligen inte aktivt jagat efter en tiokilos gädda under alla dessa år, även öringar, abborrar, regnbågar, sutare, karpar har fått sina timmar. Jag har dessutom varit både i Rügen och även i Norrland i jakten på tian men ännu har inte någon drömgädda bitit på mina krokar – jäkla tia!

Få begrepp är lika värdeladdade som ”en tia” i Sportfiskesverige. De flesta förstår utan förklaring att det syftar på en gädda över tio kilo. Inom sportfiskets värld finns det många drömfångster som håller lågan vid liv under lågsäsong eller under fruktlösa fiskepass. Inte sällan kvantifierar vi dessa drömmar med längd- eller viktmått, ofta helt individuella. Men när det kommer till gäddan finns en mer allmängiltig status och jag vågar påstå att det inte finns någon annan ”drömvikt” som så många sportfiskare delar som just en gädda över tio kilo.

GÄDDAN OCH JAG

Mitt livs första gädda fångade jag en mulen höstdag, 1997. Visst hade jag fångat en del abborrar och mörtar tidigare men detta var första gången en gädda behagade bita över mitt bete. Trots att den var liten bjöd den på fiskefrossa. Därefter var jag fast i fiskets underbara värld och gäddan fick dessutom en speciell plats i mitt hjärta. I början var det mest de lokala småsjöarna som prövades men vyerna, metoderna och arterna jag fiskade efter utökades i rask takt. Genombrottet kom när jag via lokala fiskeklubben fick tillgång till en enklare roddbåt i klassiska sjön Drevviken, strax söder om Stockholm. Nu kunde jag börja söka abborre, gös och inte minst gädda lite mer seriöst. Gäddorna nappade bra men storleken fattades, mest för att jag fiskade fel, vilket jag kommit på i efterhand. Själv tänkte jag att det var fel på sjöarna vilket gjorde att skärgården och dess mytomspunna storgäddor lockade desto mer.

I övre tonåren fick jag möjlighet att ha båt i Stockholm city och därifrån kunde stadsnära skärgårdsvatten nås med enkelhet, även Mälaren låg farligt nära. Nu började jakten på en tiokilosgädda på riktigt. Under ett antal år pågick en intesiv jakt. Tiorna fanns där, fyra gäddor över den magiska gränsen, varav två pressade vågen över tolvkilosstrecket fick jag vara med om att landa. Själv samlade jag bara på mig nior, de sista hektona fattades alltid.

Efter några år började tålamodet att svika, ska det vara helt omöjligt? Av en slump halkade jag samtidigt in på karpfisket, det tog inte ens en månad innan jag fångade en sådan tioklubbare. Gäddfisket lades mer eller mindre på hyllan. Dock grämde jag mig över den saknade ”tian”, i det tysta.

TILLBAKA I GÄDDFISKET

Under många år rörde jag knappt ett gäddspö men så en dag kom suget tillbaka. Mycket tack vara gäddlegendaren Fredrik Stjärnkvist som lyckades locka med mig på en resa över Östersjön. Tyska Rügen hade då fått fäste som ett gäddeldorado utan dess like. Med nytänd låga hängde jag på Fredrik och Fiskefeber i december 2014. Resan kunde knappt startat bättre, redan efter en halvtimme satt min första Rügengädda på kroken. Visserligen inget monster, istället var det tal om en beskedlig snipa på ett par kilo. Vi landade bra med fisk men inga stora och en dag blåste bort. Ingen tia men fisket gav mersmak. Ytterligare två resor bokades in, den ena ställdes tyvärr in på grund av dåligt väder. Den andra turen levererade hela tre stycken gäddor över tio kilo med en toppfisk på 13,6 kilo. Men inte för mig så klart, jag fick inte ens se skymten av någon sådan fisk. I min båt hade vi fått ett gäng upp till 5-6 kilo, fina fiskar för de flesta. För den oinvigde bör det nämnas att det under dessa år ofta utgick tio till tjugo båtar varje dag i Rügen under högsäsong.

JAG BEHÖVER EN PLAN

Trots att Rügen inte levererade någon gammelgädda blev resorna dit startskottet på min egen gäddfiske-comeback. Jag började harva i Mälaren och i skärgården kring Stockholm. Jag fick en bra start, det måsta jag medge, under 2015 plockar jag ett gäng fina gäddor och i samma veva hann jag bli pappa för första gången. Under 2016 lyckas jag kombinera föräldraledighet samt inskolning med en hel del fiske och det blev faktiskt sju stycken gäddor över sju kilo, med största på nio blankt. Trots flera fina fiskar insåg jag att fisket fisket hade förändrats. Det talades om att tiorna var betydligt sällsyntare än ett decennium tidigare. Även mitt eget fiske gav färre hyfsade gäddor.

Säl, skarv och överfiske går hårt åt gäddorna. Legendariska Stora Värtan är ett minne blott. Trosa, Mörkö och Furusund håller heller inte längre klassen som några storgäddvatten. Var ska man då vända blicken för att fånga en tiokilos? Rügen levererade som sagt inte riktigt som jag hade hoppats. Norrland beskrevs som stekhett. Två trippar gav ingen drömgädda där heller. Vet inte hur många gånger jag tänkt att året är kommet för att ta Tian, för att vid årets slut snopet inse att det inte blev så. Men då kom insikten, jag saknar en ordentlig långsiktig plan, jag har harvat planlöst än här och än där.

Jag bestämde mig för att lägga upp en mer långsiktig plan för att lyckas. Inte det lättaste då det även skulle kombineras med heltidsjobb och familjeliv. Jag analyserade data, talade med vänner, spanade vatten för att slutligen sätta ihop pusselbitarna till en verklig plan: ”4R”, som i fyra rätt.

RÄTT VATTEN

Att välja ut ett lämpligt vatten kan låta självklart men för att kunna fånga en tia måste det finnas minst en tia i det aktuella vattnet man fiskar i, helst flera stycken för att ha en rimlig chans. Det är nog här många gör fel, vi fastnar i drömmen om den mystiska gammelgäddan och nöter på för länge i vatten utan riktigt potential.

För att hitta rätt vatten finns två huvudstrategier. Den vanligaste är att ”följa John”. Via fiskebutiker, kamrater, tävlingar, register, rykten och tidningar går det att samla mycket information om andras fångster. Här gäller det dock att göra en avvägning mellan åldern på rapporten och även sanningshalten. De mest kända vattnen blir det snart trångt i, det är inte roligt att behöva stå i kö till rampen eller fiska av samma vass som fem andra båtar redan har prövat. Dessutom finns det ett engelskt uttryck som heter ”Pike thrive on neglect”, gäddor frodas av försumman. Det ligger verkligen något i detta. Där det fiskas hårt kommer det förr eller senare att märkas på ett negativt sätt.

Allra helst vill man därför vara först på bollen och då fungerar inte strategin ”följa John”. Att söka helt egna vatten är spännande och givande. En känsla av att trampa ny mark, att vara utforskare. Men vad för slags miljöer ska man då leta efter? Ja, knäcker du den koden fullt ut får du gärna höra av dig. Men gott om föda, bra syreförhållanden, bra temperaturer och såklart lågt fisketryck är nyckelfaktorer. Samtidigt kan det dyka upp riktigt stora gäddor från de mest otippade vatten. Så våga pröva dig fram, men våga även gå vidare om resultaten inte kommer. Ha dock en plan och byt inte vatten fortare än andra byter kalsonger. Det ger sällan resultat.

RÄTT TID

Nästa steg är ”rätt tid”, vilket ofta är synonymt med mycket tid. Som en känd fiskeprofil brukar säga – det är tiden i vattnet som räknas. Här kommer fördelen med att ha vatten i närheten. Då är det betydligt enklare att lägga tid i vattnet. Nedlagd tid ger ofta dubbelt tillbaka. Dels blir det fler timmar med betet i vattnet och dessutom blir timmarna effektivare för man lär sig miljöerna. Är tiden begränsad, som fallet är för de flesta, måste fisketurerna planeras ännu bättre.

Under sommaren är gäddorna smalare och stora gäddor kan vara svåra att komma till tals med. I stället är det under vår och höst som potentialen är störst. Allra helst ska de fångas när de är som allra tjockast, oftast sent på hösten eller innan lek tidigt på våren. Gäddans vikt kan faktiskt skilja flera kilon mellan årstiderna. Exempelvis ”Busters” 15,2-kilos gädda från legendariska filmen Gäddfeber fångades minst en gång till, närmare bestämt tre veckor senare, denna gång av Pelle Wallin. Gäddan var dock denna gång nylekt vilket innebar att den ”endast” vägde 11,9 kilo berättar Henrik Sandahl som var med vid fångsttillfället. Gäddkungen Lars Öhman har även nämnt en gädda som vägde 12,5 kilo före leken, samma fisk i mitten av juni vägde fyra kilo mindre.

RÄTT TAKTIK OCH BETE

Rätt metod och bete är en ständig fråga. Både trolling och mete är fångstgivande metoder men personligen har jag valt bort dem för att istället överlista gammelgäddan på spinn. Det ger mig själv en större tillfredställelse. Saknas liknande preferenser går det att göra en teknisk analys. Tänker du exempelvis göra en satsning över tid är trolling bättre att satsa på, det sliter mindre på kroppen. Det är även en bra metod för att utforska nya vatten. Sker istället satsningen i en liten å är däremot mete bättre.

Idag finns det ett oändligt antal fångstgivande beten. Bland dessa går det att välja och vraka efter tycke och smak. Dock är det lätt att bli förvirrad. Jag väljer att inte göra någon djupare analys av olika beten annat än att konstatera att de flesta gäddbeten faktiskt fungerar för stor gädda. Varje bete och färg har sin tid och plats, det viktigaste är att du tror på det och fiskar det med känsla. Om du känner dig osäker är en säker strategi att se hur andra fiskar i det aktuella vattnet och härma. Ge det tid, tålamod brukar vara den säkraste vägen. Samtidigt kommer jag inte ifrån tanken om att fiskar vi precis som alla andra lär vi knappast prestera bättre. Men ibland är det kanske tillräckligt?

RÄTT INSTÄLLNING

Slutligen och viktigaste steget för att lyckas med sitt storgäddfiske är att ha rätt inställning. En gädda över tio kilo är inget man åker och hämtar. Jag känner många duktiga gäddfiskare, några av landets duktigaste, som samstämmigt menar att gäddfiske kräver tålamod. Många frågar sig om de bara har tur när de radar upp den ena tian efter den andra. Så är det självfallet inte. De är tvärtom väldigt skickliga och framför allt lägger de ner blod, svett och tårar.

Jag har en sådan vän, vi kan kalla honom Marcus, som varje vår brukar ta ut flera veckors sammanhängande semester för att hinna fånga drömgäddan innan lek. På senare år har han även gjort många av dessa satsningar helt ensam. Det kräver en oerhörd viljestyrka att sitta där dag in och dag ut, oftast ensam, kanske i snöstorm och minusgrader. Nu är det inte längre en tiokilos han jagar även om han faktiskt fångar några sådana varje år.

Jag har andra vänner som till och med har valt bort heltidsjobb för att kunna lägga ner maximalt med tid på gäddfisket under vår och höst. Det finns även vänner och bekanta som har förorsakat skilsmässor eller valt bort familjeliv i jakten på drömfiskar. Dock rekommenderar jag inte någon att säga upp sig eller skilja sig, lite semester är kanske inte fel men spara åtminstone några veckor till barnens sommarlov för husfridens skull. Framförallt handlar det om rätt inställning. En stor gädda kräver tid. Ge inte upp!

Min plan kanske låter simpel, fast i själva verket är det nog inte svårare än så. Det gäller att lägga tid, under rätt period och i rätt vatten. Dessutom med rätt bete i rätt storlek och färg. Förr eller senare kommer en stor gädda att ta det, i alla fall är det så i teorin.

Mitt steg blev att konkretiserade de fyra R:en i en femårsplan där jag har valt att fokusera på tre helt olika vatten, både välkända och helt okända som jag anser har rätt potential.

EN DAG I APRIL

Dagen har varit trög, riktigt trög. Gårdagen var inte mycket bättre, två gäddor och tre missade hugg på 13 timmar. Då testade vi både lekvikar, grynnor och öar i närområdena. Idag har vi en annan plan. Vi har hittills testat långt ut i förhoppning om att stöta på gäddor som ännu inte har gått in för lek. Ytvattnet är fortfarande bara fyra grader.

Ytan som vi ska täcka är stor och grynnorna många. Efter ett par timmar tröttnar vi och söker oss in mot mot lekvikarna. Första stoppet gör vi halvvägs in mot landremsan. En grynna ser för giftig ut på lodet för att bara åka förbi. Vi väljer att slå ankare på sex meter. Jonas är på hugget och hinner lägga första kastet före mig, märkligt nog precis där jag tänkt kasta på kanten till grynnan. Jag kastar rakt ut i sidled istället. Jiggen börjar sjunka och sjunka, och det verkar djupt. Jag är inte alls med när det stenhårda hugget kommer. Reflexerna sitter där de ska och mothugget kommer direkt. Tvärstopp! Vänsterhanden hittar genast rullveven och jag sätter press för att få med den in. Första metrarna är ofta kritiska.

Gäddan följer med tungt och djupt, jag inser att det knappast är tal om någon snipa. Erik är med direkt och greppar håven. Fisken närmar sig men håller djupet. Den rundar motorn och Erik får byta sida för håvning.

Nu skymtar jag den gröna sidan för första gången, fem meter ner i det klara vattnet ser den inte alls så ryggbred ut som jag först hoppats på. Ingen tia denna gången heller, hinner jag tänka, innan gäddan på nytt försvinner ner i mörkret. Gårdagens största såg betydligt större ut och där fattades det sju hekto till den magiska gränsen.

Linan pekar rakt ner, jag försöker pressa upp fisken men det gillas inte och svaret i andra änden blir en ny dykning. Spöet bugar djupt och rullen släpper ut dryga fem meter lina. När gäddan stannar upp gör jag ett nytt försök att tvinga upp den mot ytan. En rejäl fiskkropp uppenbarar sig, den går åter runt motorn till samma sida den högg på och gör ytterligare en djupdykning. Nästa gång den visar sig står Erik redo med håven. Jag drar in gäddan över håvbygeln och Erik kan höja håven. Jonas står bakom oss beskådar allt:

– Wow, vad tror ni att den väger?

– Runt åtta kilo, utbrister jag omgående utan att ens ha kollat på fisken.

När jag en kort stund senare ska kroka av den inser jag att den nya större håven har lurat min referens. Fisken är betydligt längre än jag trott och därmed större på alla vis. Dessutom har den ännu inte gått för lek, till skillnad från gårdagens största gädda. En kort stund senare kan vi mäta längden till 120 centimeter och strax därefter pressas vågen till 11 540 gram. Fisken jag har jagat i 20 år. Jäkla tia! Älskade tia!

Den långsiktiga planen gav till slut utdelning. Drygt tre år tog det innan planen ”4R” gav utdelning. Dessutom var jag med och landade ytterligare två tiokilosgäddor under denna tid och även flera andra fina fiskar.

Sammanfattningsvis, i mitt liv, har det nog blivit ett tresiffrigt antal gäddor över metern varav åtta av dem har vägt över nio innan tian till slut högg. Jag började nästan tro att jag hade en niokilosförbannelse vilande över mig. Men till sist gav planen utdelning, efter alla timmar, efter alla kast. Till sist tog rätt gädda betet.