Foto: Per Jonsson

Vampyrjakt både dag och natt

Publicerat Senast uppdaterad

Gösfisket är för mig definitionen av sommarfiske i Västsverige. Att få glida fram i en eka tyst och lugnt med ett par vobbler på släp är rofyllt och chansen till stor fisk finns. Tillsammans med Fredrik Andersson planeras turerna. I sommar går vi in för, i alla fall en mild variant av, ”less is more” i jakten på vampyrerna, både under dagtid och när mörkret faller.

TEXT OCH FOTO: PER JONSON

Vampyr och vampyr, det är väl kanske överdrivet. Namnet har gösen fått på grund av sina rejäla huggtänder i den främre delen av käken. I tillägg är den under sommaren ofta aktiv efter mörkrets inbrott. Jag och min kompis Fredrik börjar dock vårt fiske strax efter att solen gått upp. Kanske lite bakvänt men vi har en idé.

Minibåten

Tanken är att strippa utrustningen. Ekolodet ryker. Likaså djupriggar och paravaner. Sjön vi fiskar i har i och för sig spöbegränsningar så det finns så klart också yttre aspekter till turens mer moderata utrustningshög.

– Jag har tänkt länge på att köra lite mindre omständligt fiske. Har man dessutom lärt sig sjön så vet man vad som funkar, säger Fredrik medan vi försiktigt puttar ut den lilla plåtekan.

Det är inte många kvadratcentimeter över på durken när hinken med vobbler, ryggsäck med mackor och kaffe, för att inte tala om en otymplig kameraväska, är på plats.

Det är inte många centimeter fribord heller när vi glider iväg från rampen och den gamla elmotorn i aktern för oss in mot delen av sjön vi har mest tro på.

– Denna sjön är ganska bra på dagen. Vattnet är grumligt och min uppfattning är att gösen nappar bättre på trolling på dagen än på natten.

Batteritorsk

Tre haspelspön riggas med vobbler. Vi provar inledningsvis med lite olika färger och skedinställningar för att se vad gösen är sugen på denna fina sommardag. Grönskan runt sjön är prunkande och valfri tysk turist hade blivit tårögd över vykortsinramningen i det kuperade och delvis öppna odlingslandskapet.

Ekipage har väl glidit ett par distans på vattnet när motorn plötsligt ger upp.

– Hmm, jag tror fan jag glömde ladda batteriet. Det blir till att ro, säger Fredrik.

Eftersom storfiskaren från Grästorp också är ganska stor märker vi rätt snart att medelhastigheten när jag försöker ro blir betydligt lägre än vid ombytta roller. Jag tar därför hedersuppdraget som fotograf och ivrig påhejare på allvar. Fredrik visar sig dessutom ha oväntad roddtalang så bytet från el till handkraft går smärtfritt.

Var är tången?

Sjön hyser inte bara fina gösar. Gäddbeståndet är också bra och hade vi nu varit ute efter dessa hade kanske utrustningen sett lite annorlunda ut. Fredrik är dock inte speciellt förtjust i gröna militärer och han aspirerar inte på några medlemskap i 100-klubbar eller rekordfiskregister för gäddor.

När det hugger på en av vobblerna och vi ser rörelser i ytan, grymtar han därför att det sannolikt är gädda på kroken.

Det är ingen storfisk som sakta vevas in, men väl en firre i fyra-femkilosklassen.

– Kolla i lådan efter tången, säger Fredrik.

– Finns ingen. Bara en liten avbitare, svarar jag efter att ha lyft på alla pinaler utan framgång.

– Fasen, glömde vi den med. Håvar du, så får vi kroka av den i båten? säger Fredrik.

Världens otur

Sagt och gjort. Snart ligger gäddan i håven på durken och Fredrik tar ett grepp om den medan den ligger kvar i nätet. Han försöker lirka ut kroken så fort som möjligt. Den sitter dessvärre en bit in och Fredrik försöker därför pressa den bakvägen genom att föra in den andra handen via gälbågen.

Precis då sprattlar fisken till och vips sitter Fredrik med en trekrok i varje pekfinger, dessutom med en gädda mittemellan.

– Fan!

Fredrik som är en mycket lugn person börjar se stressad ut och det syns på honom att det gör ont. Jag hittar en tumstock som jag kan pressa ner i gapet och trycka in i krokböjen så Fredrik får loss den ena handen. Därefter lyckas han få loss gäddan som snabbt åter får simma tillbaka. Kvar sitter han med den andra trekroken i det andra pekfingret.

– Det är väl bara att bita i det sura äpplet och dra ut denna på samma sätt.

Grimaserande av smärta slits kroken ur fingret och snabbt är toapappersrullen framme. En trekrok i storlek 4 har små hullingar men stora nog att göra ont när de ska dras ut ur ett finger. Inget som rekommenderas. Båda Fredriks fingrar lindas och snart är humöret på topp igen.

– Ingen mer gädda i båten nu bara. Då kapar jag hellre linan, säger Fredrik och skrattar.

Skralt fiske

Vi turas om att ro och byter vobblers med jämna mellanrum men gösarna verkar inte vara på bettet. En mindre på drygt ett kilo krokas men det hela rör sig inte om ett regelrätt hugg. Vi får i stället en gren på kroken och när vi tar upp den finner vi en lina. När linan halas in upptäcker vi att det rycker i änden.

– Det verkar vara fisk på. Nån har tydligen blivit av med sina grejer, säger Fredrik medan han drar in löslinan.

I änden hänger en gös på 45 centimeter. Kroken, sannolikt från ett mete försvinner in i matstrupen och vi knackar gösen i stället för att släppa tillbaka den.

Trots att vi fortsätter beta av de heta ställena lyser gösarna med sin frånvaro. Klockan 16 ger vi upp och ror mot rampen. Där möter vi flera bekanta till Fredrik som precis är i färd med att ge sig ut.

– Det är ingen idé. Gösen biter inte i dag. Fredrik ger grabbarna lite gliringar medan vi drar upp ekan på trailern. Vi har nog bara hunnit köra halva vägen hem innan första sms:et kommer. Därefter kommer det ett par till. Det visar sig att gösen visst ville hugga. Bara inte när solen stod i zenit och vi var på sjön. Våra vobblerval var det i alla fall inget fel på, samma färger syns på MMS:en från kompisarna.

Försök i skymningen

Några dagar senare gör vi ett nytt försök som vampyrjägare. Båten är densamma, men nu är elmotorbatteriet fulladdat. Dessutom har vi några fler spön med, för denna gång är vi i en annan, lite större sjö.

Klockan är strax för åtta på kvällen och löjor sprätter i ytan när abborren jagar dem. Suget efter lite dropshotfiske är stort men det är gösarna vi är ute efter.

– Denna sjön har jag fiskat ganska mycket gös i. Den är skapligt djup så vi kan köra med mina minidjupriggar och spöna vi använder på sidoparavanerna kan vi blya ner lite med. Gösarna brukar jaga i språngskiktet mellan varmt ytvatten och kallare vatten.

Timmarna går och vi ser solen försvinna över trädtopparna på andra sidan sjön. Några få andra båtar är ute men vi kan inte se att de drillar fisk.

Så nickar det första spöt till och Fredrik som sitter bäst till i båten gör mothugg och börjar drilla.

– Gös är kanske inte den roligaste fightern. Jämfört med gäddan bråkar den betydligt mindre. Jag är helt säker på att detta är en gös som är på.

Fredrik halar in fisken och lyfter in en gös på kanske tre kilo. Perfekt matfisk.

– Stora gösar går alltid tillbaka. Däremot behåller jag gärna några stycken varje år i denna storlek. Gös är väldigt gott, säger Fredrik medan han skickar ut vobblern igen och växlar plats på spöna så att inga linor korsas.

Smäller igen

Gösen högg på en neongul och grön vobbler och det verkar som den färgkombinationen är det som gäller i kväll. För det dröjer inte länge förrän samma spö nickar till igen. Denna gången är det jag som snor till mig spöt och börjar drilla. Det är en större fisk men den kommer villigt in.

Fredrik kan håva en grann gös på drygt fyra kilo.

– Den går väl tillbaka Per.

– Nja, den får allt hamna i kyllådan. Men jag lovar att resterande firrar i kväll returneras.

Under en timme nappar det. Vi får ytterligare ett par gösar i samma viktklass som går tillbaka. Dessutom tappar Fredrik en efter några sekunder. Några gäddor kliver också på men ikväll är tången med och gäddorna lämnar aldrig vattnet utan krokas av utanför båten.

När det sista ljuset försvunnit och stjärnhimlen tänts är det dags att vända hem. Det har hänt att vi fiskat oss igenom mörkret men man blir så himla sliten till nästa dag. Det kommer ändå ta lite tid att filea fisk när vi kommer hem så det är lika bra att ge sig i tid.

Slutsatsen blir att skymningen verkat trumfa dagen, i alla fall för dessa två vampyrjägare. Nästa sommar gör vi nya försök. Kanske statistiken ändras då.

HÄR HITTAR DU GÖSEN

● I grunda grumliga vatten finns gösen i princip överallt, använd ekolodet eller lokalkännedom.

● I djupa klara sjöar finns gösen oftast på djupt vatten i närheten av branter. På kvällen stiger plankton mot ytan och både betesfisk och gös följer efter. Blya vobblern mer tidigt på kvällen, senare på natten kan du fiska oblyat.

● Gösen kan hugga nära båten. En vobbler på kort lina precis i turbulensen några meter bakom motorn kan vara effektivt.

BRA UTRUSTNING VID GÖSFISKE

● Mindre vobbler med rasselkulor i grumliga vatten som Bomber 15A, Cotton Cordell Wally Diver. Gärna skrikiga färger.

● Större vobbler i klara vatten som Nils Master 15 cm och 18 cm, Bomber 16A. Prova klassiska färgkombinationen röd-vit.

● Blya vobblerna för olika djup. Droppbly och gummisnodd några meter framför vobblern funkar. Ju tyngre bly desto djupare går vobblern.

● Spöparavaner som Ghost Supracruz om fiskereglerna tillåter detta.

● I mörkret kan det vara svårt att se utrustning. Led-lampor på spöparavanerna kan vara bra, likaså brytljusstavar vid spötopparna så du upptäcker huggen.

● Flätlina och kemvässade tunna krokar för bra mothugg.