Gummitrolla gäddan på hösten

Ska du fiska gädda i höst? Var inte rädd att använda riktigt stora gummibeten. Det kan nämligen vara glödhett att släpa sådana bakom sidoparavanerna för höstgäddan, enligt Markus Teilus.

TEXT: MARKUS TEILUS 

FOTO: MARKUS TEILUS OCH RASMUS RANNESTAM

DET HÄR HUGGET liknar inget annat som vi upplevt tidigare idag. Det tar tvärstopp i grejerna och spöet bugar sig djupt. Jag tittar upp mot Rasmus som nästan ser rädd ut.– Vad har vi krokat i? klämmer han fram. Fisken, som för oss ännu är okänd, går djupt och stångar med tunga huvudskakningar mot Rasmus trollingspö.Vanligtvis brukar jag inte bli så nervös under drillningen, men nu är jag det trots att det inte ens är jag själv som håller i spöet. För att underlätta landningen av jättefisken, röjer jag undan de spön som är närmast båten så att risken för trassel minskar.Därefter hjälper jag Rasmus genom att lägga ur och i växeln på motorn, som fortfarande tuffar framåt. På så vis blir inte belastningen mot fisken lika stor. Gäddan närmar sig och vi skymtar fisken snett bakom båten. Mycket riktigt, det är ett as!– Det där är lätt personbästa, Rasmus! påpekar jag snabbt och spär på nervositeten ytterligare.Om inte Rasmus såg rädd ut innan, gör han definitivt det nu!

KORSA TVÅ METODER

Låt oss lämna denna fajt en stund och skruva tillbaka tiden några dagar. Eller nej förresten, vi backar några år istället.Under några höstar då jag flötestrollade väldigt mycket, märkte jag att gäddan ofta reagerade och högg på en betesfisk som stannade upp och sjönk sakta ned mot botten. Metoden kändes glödhet, men var ineffektiv när stora ytor behövde täckas. Backar vi ännu längre i tiden så trollade jag ofta med stora gäddvobbler – utan något riktigt bra resultat. Anledningen vill jag tro var att en vobbler inte får samma fina sjunk vid ett stopp, som en förtyngd betesfisk får. Det dröjde inte länge innan jag och mina fiskekamrater insåg de stora fördelarna med att trolla något annat – nämligen gummibeten.

SIDOPARAVANER – EN GRUNDFÖRUTSÄTTNING

När jag trollar gädda – oavsett om det är med gummibeten eller vobbler – använder jag 2-4 sidoparavaner på vardera sida om båten. Trolling med sidoparavaner har många fördelar, och det är en grundförutsättning för att du ska lyckas bra med gummitrollingen. Varför kommer jag till lite senare.Som vanligt vid trolling med flera spön är det bäst att köra det mest grundgående betet längst ut från båten och sedan successivt djupare närmare båten, med det mest djupgående betet närmast. I vissa fall kan jag ibland smyga in en rejält djupgående vobbler bland gummibetena på spöet närmast båten, just för att effektivt fiska nära botten.Vid fiske med gummibeten, som saknar sked och därför inte dyker, handlar det endast om betets vikt för att styra djupet. Tycker du att betet går för grunt, kan du enkelt sätta en extra vikt framför det. Ytterligare en sak att tänka på är hur långt du släpper ut betet bakom paravanen. Ju längre lina desto djupare kommer betet att simma, till en viss punkt.Vid de tillfällen då jag fiskar väldigt grunt släpper jag ut betet endast 2-3 meter bakom paravanen. Däremot ska det erkännas att det blir lite fel med tanke på att man vid traditionell trolling generellt väljer att ha längst linsläpp på det bete som är ytterst från båten, för att undvika trassel vid hugg. Därför är det extra viktigt att placera det lättaste gummibetet längst ut, på det sättet kan det enkelt glida ovanför alla andra linor när hugget kommer och paravanen löser ut. Görs inte detta är det bara en tidsfråga innan trasslet kommer.

KÖR BÅTEN SOM EN FYLLEKAJA

Det finns flera fördelar med att trolla gummibeten men det viktigaste, som åtminstone min framgång vilar på, är just att betena sjunker. Så fort båtens hastighet sänks kommer även gummibetena att göra det. Detta är också anledningen till att jag kör båten lite som en fyllekaja. Jag svänger båten till höger och vänster, lägger ur växeln och gasar på rejält. Att köra båten på det här sättet leder till att gummibetena fiskar av stora delar av vattenmassan. Betena sjunker och stiger alltså i takt med hur du kör båten.Det är också här som sidoparavanerna kommer till sin rätt. Om du svänger skarpt, kommer ytterparavanen i innerkurvan att gå ännu långsammare och betet på den här sidan sjunker mot botten. Ytterparavanen i ytterkurvan gör däremot tvärtom – den går fortare och betet stiger i vattnet. Samtliga beten på respektive sida om båten uppträder likadant, men ju närmare paravanen är båten, desto mindre blir skillnaden mot båtens rörelse. Genom att köra båten i ett sicksack-mönster samt i olika hastigheter, fiskar du helt enkelt varierat med dina gummibeten och därför också väldigt effektivt.Det är just detta fenomen som förmodligen är nyckeln till att Rasmus storgädda inte längre kan hålla sig från att nypa ett av hans trollade gummibeten när det simmar förbi. Mitt i en kraftig högerkurva hugger det på ett av betena på båtens högra sida, alltså i innerkurvan. Hans Savage Gear Burbot har under kurvans gång minskat sin fart och börjat simma djupare och djupare. Kombinationen av att betet sakta dalar i takt med att det simmar framåt, har många gånger visat sig vara oslagbart och utlöst många hugg. Så även den här gången.Landningen av Rasmus fisk går bra och innanför håvens ram skådar vi en mycket välkonditionerad dam.– Det är utan tvekan en gädda över tolv kilo! påtalar jag försiktigt medan fångstmannens ansikte mest ser omtumlat ut.

PLANERA DROPPEN EFTER DJUPKARTAN

Tror aldrig att jag har sett Rasmus så glad som när jag tyder digitalvågen och utläser hans nya personbästa; – 12,19 kilo gädda på … 115 centimeter … ha ha, vilken toppengädda! Den stod precis på djupkanten, just som vi trodde!Faktum är att vi tidigare har loggat området med ekolodet, som direkt ritar upp ett sjökort i plottern, vilket är ett oerhört värdefullt hjälpmedel. När jag befinner mig på nya fiskevatten brukar jag sätta ”waypoints” där fiskarna hugger för att skapa mig en uppfattning om i vilka miljöer eller områden fiskarna befinner sig i. Ganska snabbt kan jag se ett mönster som kan hjälpa mig att effektivisera fisket. Efter många års gäddfiske brukar det till slut gå att förutse var gäddorna borde stå, redan innan huggen kommer.Med hjälp av en djupkarta går det faktiskt att planera var gummibetena helst ska ”droppa”. Kör båten i en skarp sväng just över djupkanten – för att ta ett exempel på en vanlig plats att söka gäddan på – så att betena i innerkurvan saktar ner och simmar djupare. Prova att ta svängen i olika vinklar och hastigheter för att presentera betet för gäddan på olika sätt. Till slut kommer du förhoppningsvis att pricka rätt.

STORA GUMMIBETEN MED ”CURLYSVANS”

När det gäller typer av gummibeten har jag experimenterat en hel del. De med paddelsvans – de som vi brukar kalla shadjiggar – har inte alls fungerat lika bra vid mitt trollingfiske. Bäst har de modeller med curlysvans visat sig vara, modeller som ursprungligen kommer från den klassiska Bull Dawg. Varför det är så vågar jag inte svara på riktigt men det kan vara så enkelt att det har med storleken att göra.De riktigt stora gummibetena är faktiskt också de som fångat de största gäddorna. Inte minst Rasmus tolvkilosgädda är ett exempel på detta, den tog på en Savage Gear Burbot i den hiskeliga storleken 50 centimeter!Stora beten syns på större avstånd och flyttar mer vatten, vilket väcker gäddornas uppmärksamhet. En lake på en halvmeter är egentligen inte ett särskilt stort byte för en storgädda, så var inte rädd för att prova riktigt stora beten.Exempel på andra beten som visat sig fungera bra är MangeBoy BIG Azkikr, Storm Thunderbeast, Westin MonsterTeez och egentligen de flesta andra som liknar Bull Dawg, ett amerikanskt påhitt från 1993 som blivit en klassiker.

GRUNT FISKE KAN RÄDDA DAGEN

Under hösten är det ofta djupkanter som brukar leverera, men det viktigaste av allt är att lista ut var bytesfisken står. Hittar du bytesfisken är gäddan garanterat i närheten.Ibland kan det vara en fördel att först köra runt med båten och få en översikt över det tilltänkta fiskeområdet. Finns det några heta djupkanter eller grundflak? Att ha en grundläggande plan för fiskedagen visar sig ofta vara ett vinnande koncept. Har du dock tidigare erfarenhet av vattnet kanske du inte behöver reka så mycket.Några dagar innan Rasmus lyckades bärga tolvkilosgäddan, fiskade vi tillsammans i ett vatten där jag fiskat flertalet gånger tidigare. Djupkartan var redan uppritad och vi hade en “game plan”. Jag snurrade runt båten likt en fyllekaja och mitt i en skarp vänstersväng kom hugget när paravanen längst in i kurvan nästan stod helt stilla i svängen och betet hade såklart börjat simma ned mot botten. Direkt när jag lyfte spöet ur spöhållaren rusade gäddan i sidled och det var ingen tvekan om att det var en större fisk. En stund senare vilade gäddan i håvnätet som ytterligare ett bevis på hur oerhört effektiv den här fiskemetoden är. Den gäddan vägde in på drygt tio kilo och mättes till 116 centimeter.Senare under samma dag hittade vi fler aktiva gäddor som jagade på ännu grundare vatten, på 2-4 meters djup. Med hjälp av ekolodets sidoseendefunktion går det ibland att se tydliga ekon från gäddor som står på sidorna om båten. Det händer faktiskt ofta att det sedan också hugger på någon av sidoparavanernas beten just på den sidan där ekot tecknades. Det finns med andra ord ingen anledning att vara rädd för att fiska riktigt grunt, i synnerhet under hösten. Det har räddat många sega pass när jag irrat omkring ute på djupet när fisket under hösten annars ska vara helt rätt.