Reportage

Abborre på kräftimitationer

"Ibland kan man få verkliga ”kräftabborrar” som är helt röda längs buken"

Publisert

Rasmus Kristensson har siktet inställt efter stor abborre, gärna med rörliga kräftimitationer i klara insjöar. Vi träffar en ung och driven flugfiskare som tänker annorlunda än de flesta.

TEXT: JOHAN KLINGBERG 

FOTO: VICTORIA FREDING

I SVERIGE HAR DET skett en konstant förändring kring synen på vilka fiskar vi helst söker. Av tradition fiskar vi efter harr, öring eller lax när det handlar om flugfiske. Men idag intresserar sig allt fler även för andra arter som färna, asp eller abborre. Vi har träffat Rasmus Kristensson, uppvuxen i Skåne men numer bosatt i Habo. Trots gott om både fina öring- och regnbågsvatten inom rimligt köravstånd, håller han ändå abborren som en favorit att flugfiska efter.

UTVECKLAR NYA MÖNSTER

Under senare år har Rasmus särskilt inriktat sitt flugfiske efter kräftätande abborrar. Finns det gott om kräftor finns det som regel också stor abborre.Dessutom är han en hängiven flugbindare som tar varje chans att hitta nya lösningar för att göra fisket ännu bättre.– Abborrfiske med fluga har varit populärt i många år. Men fortfarande finns mycket nytt att utveckla, både fisketekniker och flugmönster, säger han.Vi har träffat Rasmus för en intervju för att ta reda på hur han går till väga för att fånga insjöarnas stora, randiga krigare med kräftimitationer.Vad fascinerar dig med abborren?– Så länge det finns öppet vatten är abborren tillgänglig som flugfisk hela året. Den finns i alla sötvattenstyper, dessutom har den attityd och är jäkligt rolig att fiska efter.Ofta förknippas de stora abborrarna med ostkusten eller de stora sjöarna. Går det att rikta fisket efter stor fisk även i andra vatten?– Ja, självklart, det handlar om sjöns förutsättningar. Konkurrens och föda spelar en stor roll. Det är viktigt att leta efter sjöar med rätt potential. Precis som danicajägarna letar efter sina öringåar, gäller det som abborrfiskare att leta efter bra sjöar.Han berättar att många vatten innehåller tusenbröder. Men emellanåt hittar man ett guldkorn där ekosystemet är i rätt balans. I sådana vatten går det att hitta riktigt fin fisk, även i små sjöar.Vilka tecken tittar du efter när du letar efter en bra sjö?– Gärna steniga bottnar, där finns förutsättningarna. Annars är det födotillgången som är en avgörande faktor. Rik tillgång av bytesfisk, som nors, löja eller kräftor är ofta en bra garanti för att där även ska finnas stora rovfiskar.Rasmus berättar att sjön inte bör vara allt för djup, det beror helt enkelt på att fisket annars kan bli svårt. Finns det tydliga grynnor eller djupbranter kan det också vara ett bra tecken, där samlas ofta fisken.

KRÄFTDIET

Eftersom signalkräftor finns i nästan varje sjö, är Rasmus övertygad om att abborren på många ställen går över till kräftdiet.– Finns det steniga bottnar trivs kräftorna och abborren lär sig då snabbt att jaga dem. Ibland kan man få verkliga ”kräftabborrar” som är helt röda längs buken.När du letar efter stor abborre, hur går du tillväga då?– Då börjar jag med att studera sjökorten, för att ta reda på sjöns djupkurvor. Ibland använder jag även Google Earth för att se hur sjön ser ut från ovan. Ibland går det att hitta information på nätet. Tyvärr är det oftast svårt att hitta något matnyttigt, som regel måste man själv ge sig ut och pröva.Väl på sjön använder han sig av ekolod, för att lättare hitta djupbranter och grund, men också för att identifiera vilken bottentyp som finns.– Ekolodet hjälper mig också att hitta stim av småfisk. Är det då bytesfisk som hittas är det hett. Är det däremot småabborre som samlats är det läge att flytta på sig. Det är nämligen sällan som den större fisken går tillsammans med liten fisk.Han använder alltid båt, en stabil roddbåt ser han som perfekt. Men han slår gärna ett slag för flytring. Det tycker han fungerar riktigt bra:– Fördelen med flytringen är att jag lättare kan kontrollera exakt position. En båt driftar ofta eller rör sig i ankarlinan och då kan grynnan missas.

SERVERA KRÄFTOR

Hur serverar man då en kräfta på flugfiskemanér? Vi låter Rasmus berätta:– Jag använder alltid sjunklina, i sjunkgrad fem till sju. Mellan tafsen och flugan använder jag en ögleknut, så att flugan ges en bättre rörlighet.Genom en sådan knut går det att få flugan att ställa sig med stjärten rakt ner mot botten och klorna rakt upp. Hemtagningen sker genom två snabba, 30-centimeters ryck, efter botten och liknar då en flyende kräfta. Mellan hemtagningarna görs en kort paus så att flugan kan sjunka ner till botten igen. Ofta kommer hugget i samband med pausen, därför gäller att hålla koll på den lösa linan mellan spötoppen och vattenytan. Spötoppen hålls konstant några centimeter från vattenytan, är avståndet längre kan det vara svårt att upptäcka nappet.Fungerar kräftorna under hela säsongen?– Ja, det gör de. En kräftfluga är en riktigt bra attraktionsfluga, mycket rörelse som abborren uppskattar. Den behöver alltså inte alltid tas för en kräfta, den lockar genom sin rörelse i alla lägen. Men bäst är helt klart ”kräftfisket” under sommarmånaderna i samband med hudömsning, säger han.

UTRUSTNING FÖR ABBORRE?

Det behövs inte några särskilda spön för att fiska abborre, menar Rasmus. Har du ett havsöringsspö till exempel, så är det ypperligt.– Klass 6-7, det vanliga spöet för regnbåge fungerar utmärkt. Jag använder helst mitt rappa kustspö, det klarar att kasta de oftast tunga flugorna även när det blåser. För ”kräftfisket” krävs en snabbsjunkande lina. Är det några meter djupt tar det en förskräcklig tid innan en normalsjunkande lina har nått botten. Tafsen varierar, främst på grund av vilket djup som ska fiskas. Jag börjar alltid med nio fot och en spets på 0,36 millimeter. Man vet ju aldrig om där finns någon gädda och abborren skyggar sällan för den grova linan. Tafsen klipps sedan allt kortare i takt med att fiskedjupet ökar för att ha bättre kontroll på hur flugan presenteras.Flugorna som ska imitera kräftor finns i välsorterade sportfiskebutiker, och det finns förvånansvärt många mönster att hitta. Trots allt så är det enklast – och kanske till och med bäst – att binda egna.– De flesta av dem är utvecklade i USA, där de används efter öring, ofta i strömmande vatten. Här i Sverige använder vi gärna något större imitationer än jänkarna, ofta gjorda med rörliga material som zonkerstrips eller gummiben. Det finns också bra imitationer att köpa hos välsorterade sportfiskebutiker. Men enklast är absolut att binda dem själv, eller köpa av en flugbindande kompis. De hemmagjorda flugorna är i mitt tycke oftast betydligt bättre. De rör sig på annat vis och de kan anpassas efter fiskemetod.

FLUGOR

Vilka är dina favoritmönster?– Nancy P, den använder jag gärna. Det är en slags hybrid som både kan imitera en liten fisk och en kräfta. Ett annat mönster jag gärna använder är egenkomponerat och görs av zonkerremsor och SLF-dubbing. Den rör sig fantastiskt fint och uppför sig mycket likt en kräfta när den fiskas. Jag gör den i lite olika färger, orange/brun, fluogrön/oliv och svart/lila. Den senare är en klar favorit och binds med självlysande ögon. Den fungerar nästan hela året. De skrikigare färgerna fungerar ofta bäst mitt på dagen, när det är som ljusast. Den orange/bruna använder jag när det är klart vatten och fisken är skygg.Finns det något särskilt att tänka på när den binds?– Som zonkerstrips väljer jag alltid ekorre, eftersom sådana är tunnare och innehåller tätare fibrer. Det gör att det bildas luftfickor i pälsen som i sin tur håller flugan upprätt när den står mot botten. Kroken bör vara långskaftad med ögat ställt nedåt. Eftersom stjärten är ställd uppåt bör krokböjen vara ställd nedåt. Kombitationen gör att flugan simmar ”rätt”, berättar Rasmus.Nu, när kräfttiderna är inne ska Rasmus bege sig ut och leta efter nya, intressanta abborrvatten. Han har precis fått tips om ett par spännande åar, där det lär simma grov fisk. Dessutom, berättar han, att norra Vättern står på agendan, där förutsättningarna är klockrena. Som bekant är det verkligt stor sjö, så han ser utmaningen som det kan krävas för att hitta de bästa ställena.