Westrin om harrbestånd, klimatförändringen och fallande löv

Vårflödena kommer allt tidigare och vintern allt senare, vilket i sin tur ställer till med stor oreda för bland annat harren på fjälltrakterna. Gunnar Westrin har sett förändringarna och oroas för framtiden.

För många år sedan mötte jag en vildmarkens man i det inre av Frostviken i västra Jämtland. Han hade ordning på sina personliga funderingar och menade bestämt att harren lämnade sommarströmmarna när löven föll om hösten.

-Annars skulle de bli fastfrusna och svälta ihjäl, var hans enkla kommentar. Då lämnar de sommarparadiset för att söka sig ur bäcken och ner till den större ån. Där skulle de samlas i hundratals för att sedermera simma vidare till övervintringsplatserna, kanske i en sjö eller i något djupt sel. När försommaren åter smälte isarna skulle de simma upp till lekplasterna i åns mynningsområde för kommande lek. Så fungerar naturen, viskade han fram över brasans rök. Den är den eviga cirkeln vi inte får rubba på. Ta bara sånt elände som kraftverk, dammar och avverkning av våra skogar. På så sätt kan vi kalla fiskar som öring, röding och harr för skogsorganismer, trots att de lever i vatten. Jag minns fortfarande den blanka tåren som kom ur hans fuktiga ögon.

På den tiden hade vi inte fått klimatföränderingar på agendan. Folket på skogen den tiden hade klara åsikter om livet i den ekologiska sfären. Jag minns varje ord som mannen från vidderna berättade. Naturligtvis fattar inte harrarna att vintern kommer när löven faller. Just därför är sådana berättelser särskilt genuina och skapade ur ett liv i skogar och på fjäll. Så njutbart och så egenartat i sin framtoning att dagens forskning hamnar lite i skuggan.

Trevlig fiskesommar!