Westrin om att göra Lagan till nationalälv

Älvräddaren, författaren och debattören Gunnar Westrin tar till orda om de ekologiska och biologiska strukturerna kring ån Lagan i Halland.

Här kommer en drapa från legendaren och Fiskejournalenmedarbetaren Gunnar Westrin. Med stor glöd och skärpa sätter han fingret på hur en av våra fantastiska halländska åar år efter år missköts och vanvårdas. Lagan, tycker Westrin, borde få status som nationalälv.

Det gör mig uppriktigt orolig över hur delar av miljödebatterna förs, oavsett om det gäller vattendrag, skogar, vindsnurror, gruvor med flera aktuella projekt. Plötsligt kommer debatten, som i bästa fall håller några dagar. Miljöorganisationer och lokala eldsjälar gör naturligtvis sina röster hörda. Oftast blir utgången den att någon onyanserad politiker, eller annan ansvarig, kommenterar och punkterar debatten, som därefter oftast tystnar. Jag tycker att några praktexempel på detta är tragedin om ålarna, om torskdöden och om strömmingens vara eller inte vara. Dessutom svajar laxbestånden, mycket på grund av överfiske. Media visade på den tragiska åldöden, alla lovade att göra något men av detta blev synbarligen ingenting.

Desinformationen grasserar.

Värst i den klassen var när en kommentator berättade att… ”om vi släpper på 5% mer vatten i kraftverkens utskovskanaler kommer laxen att återvända”. Men sedan då? Hur kommer fisken till lekplatserna? Det tragiska med den ”sanningen” var att uttalandet gjordes till en sanning? I många debatter om våra älvar och skogar tycks den ekologiska kunskapen vara generande skral, men att de krassa ekonomiska idéerna har fått förtur?

Älven som vägrade att dö.

Under åren 1976-86, debatterade vi i norr idéerna om en utbyggnad av Råneälven i Norrbotten. Förutom att älven var/är landets största skogsälv, menade många att det skulle bli bra för bygden, nya vägar skulle byggas men framför allt alstra nya men tyvärr tidsbestämda arbetstillfällen. Men sedan då? I samma veva bildade vi organisationen AMORE, ”Aktionsgruppen mot Råneälvens exploatering”. På den tiden hade vi tappat laxen i Råneälven, mest på grund av ett onyanserat överfiske i havet. Det blev ordentlig fart på debatterna när politikerna äntligen äntrade talarstolen. Kontentan var hur som helst att vi till slut lyckades rädda älven, via en omröstning i riksdagen. Forskarna hakade på och idag har vi många tusen laxar som går upp i flödet.

Kommande nationalälv!

Förr var Lagan en laxälv av rang. Min mening om Lagan är att vi behöver fler fririnnande älvar, inte enbart i Norrland. Lagan borde vara det perfekta målet, i en trakt där många människor bor, i en helt annan biotop än de i norr. Fick vi tillbaka laxen i Lagan skulle bland annat nya organisationer kring turism och friluftsliv gynnas. Det är också allmänt känt att Lagan har varit en av våra mest produktiva laxälvar, en pärla för hela landet. Det naturliga, vettiga är att riva Laholms kraftverksdamm som en första åtgärd. Målet måste vara att sanera så pass att laxen åter kan komma upp till återställda lekplatser fram till Karseforsen. Att sedan långsiktigt restaurera hela Lagan, som en gång i tiden var en mångomtalad laxälv, borde också vara en självklarhet. Ett projekt som dessutom långsiktigt är självfinansierande. Nästa steg är naturligtvis att göra Lagan till den femte nationalälven!!! Det går om vi vill!!!

”SÅ LÄNGE SOM KRASS KORTSIKTIG EKONOMI GÅR FÖRE LIVSVIKTIG EKOLOGI HAR NATUREN INGEN CHANS”.