Utterns liv och leverne

Legendaren Gunnar Westrin hälsar på igen med en upplyst betraktelse som är lika välskriven som viktig. Vi är stolta över att ha Westrin som gästkrönikör. Det gör oss bättre.

Jag brukar säga att utter i våra vatten är en bra indikator på hur vattnet mår. Om vi backar tillbaka femtio år fanns de flesta uttrarna i mer avlägsna trakter om man ser till vår befolkning. Det berodde på att många vatten i närheten av samhällen och städer var negativt påverkade av allehanda miljögifter, som PCB (poly klorerade bifenyler), dioxiner och DDT. Enkelt uttryckt är PCB en grupp ämnen som har använts i framför allt transformatorer, kondensatorer och plaster. PCB är förbjudet i landet sedan 1979 att användas i ny utrustning. Problemet med dessa stabila organiska ämnen är arr de kan transporteras långa vägar, framför allt i vatten och tränger oftast in i fettvävnader hos fiskar, vattenlevande däggdjur mm. Ett annat organiskt ämne som fungerar på samma sätt som PCB är dioxiner som också är gravt cancerframkallande. Dessa kom oftast från förbränningar (öppna sopdeponier) och från metallindustrierna. Man kan säga att dioxiner är ett av de mest cancerframkallade ämnen som människan, sas utan vetskap, har framkallat. Uttern var ett av de djur som slogs ut av dessa gifter. Kanske inte underligt att uttern har tagit till sig vattendrag långt från tunga industrier. Ett mysko problem är utan tvekan avsaknaden av lake ibland andra Råneälven, ett vattendrag som vimlade av arten när jag flyttade till byn 1972. Forskningar har också gjorts om dioxiner efter Bottenvikskusten och om jag inte minns alldeles galet var lakarna vid mynningen av Råneälven de mest dioxingiftiga på hela sträckan Luleå-Haparanda. Dioxiner har den problematiken att ämnet bunkras i bottnarna och liksom poppar upp lite då och då.

Därför är det extra trevligt att konstatera att utterstammarna trots allt växer i landet, bland annat i Råneälven. Det i sin tur betyder att vi har blivit mer restriktiva i hanteringen av allehanda miljögifter, åtminstone de vattenburna. Uttern har många fiender, trots att de står överst på den näringslistan. Under mina år i Råneå har jag noterat en handfull trafikdödade uttrar och några som har fastnat i otillåtna gäddsaxar. Flera uttar ger också färre minkar!

-Gunnar Westrin-