Näbbgäddan – kustens vassaste fisk!
Nu råder högsäsong för kustens pilsnabba näbbgäddor. Många grunda vikar är redan fyllda av dessa exotiska gäster som kommit in från Atlanten för att leka. Men att kroka dem är inte alltid lätt och här kommer några snabba tips på hur du lyckas.
Näbbgäddan – denna märkliga fisk som sätter vårkänslorna i svall. Fisket kan se ut på många sätt och vara både riktat och slumpmässigt. Många gånger hugger de under havsöringsfisket eftersom båda arterna fiskas på samma platser och med liknande tekniker. Men allra roligast blir fisket om utrustningen anpassas efter de stenhårda munnarna och fiskens unika snabbhet.
En som gärna ger sig ut på näbbgäddsfiske är den duktiga allroundfiskaren Richard Gelotte. Är fisket bra och fisken simmar grunt tar han gärna med sig hela familjen.
– Det är ett roligt fiske för både barn och ungdomar eftersom näbbgäddorna är både huggvilliga och starka, säger han.
Teknikerna kan variera efter tycke och smak men också efter fiskarens erfarenhet.
– Vanligt flötmete med stagg eller sillfilé är enkelt och spännande och brukar uppskattas av barnen. När vi spinnfiskar kör vi ofta med små långsmala drag med decimeterlånga tafsar mellan draget och trekroken. De gör krokningen effektivare och dessutom minskar risken att fisken sliter sig. Var inte rädda för att spinna hem betet snabbt och ryckigt. De här fiskarna vill ofta att betet rör sig ordentligt, hälsar Richard.
Även flugor är effektiva och dessa fiskas ofta på liknande sätt som vid havsöringsfiske, alltså med flugutrustning, som upphängare vid spinn eller bakom en bombarda.
Men oavsett teknik så gäller alltid samma regel – se till att krokarna är vassa!
Nedan ses en kort film av Grzegorz Czajka / Greger
Fakta: Näbbgädda (Belone belone)
Kallas också horngädda. Lever större delen av året i Atlanten och kommer in till våra kuster i samband med lek. Leken sker på grunt vatten och gärna i anslutning till ålgräs. Efter leken lämnar näbbgäddan grundvattnen för att i mindre grupper söka näring ute till havs. Då förlitar den sig på sin imponerande acceleration i jakten på mindre stimfisk som sill och skarpsill. Ofta stannar den kvar i svenska vatten till augusti–september varefter den åter vandrar ut till Atlantens djuphav.
Det svenska sportfiskerekordet togs i Ellösfjorden 1981 och vägde 1500 gram.
Hans Hällman