Grov abborre älskar mört

Ismete är den garanterat säkraste metoden för att komma i kontakt med grov abborre från isen. Men beväpna dig med tålamod för huggperioderna är korta. Men när det händer så händer ofta allt på en gång.

Ur Fiskejournalen Nr 2 2022

HYLLORNA MED VINTERFISKEPRYLAR i butikerna runt om i Västsverige påminde om utbudet efter en vecka med mellandagsrea. Stabila isar, högtryck och en pandemi verkar utlöst ett kollektivt fiskeintresse hos svenskarna som bidragit till att utbudet av prylar så här i sista stund var begränsat.

Tur då att spöna och pirkarna längst in i garderoben ändå såg ut att kunna erbjuda viss variation. Dessutom skulle Fredrik Andersson, en duktig sportfiskeprofil i Skaraborg, samt en materialare av rang, med på turen. Det man inte har själv, det har Fredrik.

– Jag har bokat fin mört så vi kör mete efter stor abborre, säger han när vi talas vid inför turen. Men ta med dina grejer. Det är alltid bra att borra runt lite och pimpla under tiden så man har något att göra medan man väntar på huggen.

DALSLANDSABBORRAR

Fredrik har varit extremt sportfiskeintresserad sedan barnsben och i de 20 åren jag känt honom har han aldrig sagt nej till en fisketur, oavsett om det handlat om laxtrolling, färnamete eller jiggfiske efter sommarabborre.

Isfisket är för oss västsvenskar en sällsynt lyx. Det kan gå flera år utan att det blir fiskbara isar i dessa trakter av Sverige. Så när väl kylan slår till gäller det att passa på. Vintern 2021 dröjde lite men när den väl dök upp blev det rejält kallt. Till och med så kallt att regeringen uppmanade oss att dammsuga mindre. Under tiden växte isarna sig tjocka.

I Dalsland finns många fina pimpelsjöar. Landskapet påminner nästan om Finland när det kommer till fiskemöjligheter. Historierna om monsterabborrar från vatten i detta landskap är många och vänner har genom åren fångat fina fiskar här. Det är till en av dessa sjöar vi ska.

VÄDEROMSLAG

Fredrik har fått färska rapporter från sjön och under gårdagen fick en bekant till honom flera stora abborrar, planen är nu att fiska i samma område.

Ett orosmoln gnager en smula. Under gårdagseftermiddagen skedde ett rejält väderomslag. Det stabila högtrycket som varat i flera veckor byttes mot ett lågtryck. Flera fiskekamrater valde att stanna hemma i dag, men när vi kommer fram och parkerar bilen ser vi ändå en prick i horisonten.

– Det är Tord Magnusson. Han fick stora abborrar i södra änden av sjön förra veckan. Inte så många men desto större. En var på kilot.

VÄLUTRUSTADE

Pulkor packas med all tänkbar fiskeutrustning, både nödvändig och onödig sådan. Men eftersom föret är tacksamt och pulkan är tillräckligt stor, finns ingen anledning att snåla på mängden fiskeprylar.

– Vi får fiska med fem spön var, så vi sätter ut dem vi har, säger Fredrik.

Riggningen är relativt enkel. Ett kort pimpelspö runt 70 centimeter, med en liten haspelrulle i 500-storlek med 0,20 – 0,25 millimeters nylonlina har försetts med en löpande blykula på 2,5 gram, en liten svart gummikula och ett lekande. En tafs på 60-80 centimeter i flourocarbon (0,20-0,28 millimeter i gäddfattiga vatten, annars grövre fluorocarbon runt 0,40 millimeter eller en tunn vajertafs) är försedd med en plastkula i attraktorfärg samt en trekrok storlek 10 i änden. Trekroken träs genom under- och överkäke på mörten.

Vi ska fiska på de pelagiska abborrarna, mellan isen och botten. När linan är utmatad görs en liten ögla på linan, som öppnas vid belastning, strax utanför spöringen. Öglan häktas sedan runt vippan som består av en fjäder med ett starkt orangelysande huvud. Därefter ställs spöet i den hemgjorde spöhållaren. Det är viktigt att spöhållaren lutar mot hålet så att linan lätt löper ut vid hugg, Fredrik förklarar varför.

– Abborren tar försiktigt och har lätt att spotta ut mörten om den anar oråd. Därför är det viktigt att linan kan löpa ut från spolen. Används en stor mört som rör på sig kan man säkra upp linan genom att lägga en ögla innanför ett gummiband på spöhandtaget. Det gör så inte linan rasar av innan abborren hugger.

Blir du prenumerant kan du läsa hela artikeln.

TEXT OCH FOTO: PER JONSON