Fiskarnas rike 2 under inspelning

Martin Falklind och teamet bakom den internationella succén Fiskarnas rike är mitt uppe i produktionen av uppföljaren som har arbetsnamnet Fiskarnas rike 2 – Hjältarna. Idén till uppföljaren kom ur mötet med alla eldsjälar man mötte när man gjorde första säsongen.

Frågan är om det finns någon i detta land som arbetar så hårt för att berätta om fisken och vattnen den lever i som Martin Falklind. Med ett okuvligt engagemang och en lätt manisk energi kan han lägga oerhört mycket tid för att i bilder kunna ge tittaren en inblick i fiskens värld. De mest unika företeelserna, som fiskars lekvandring, är nästa alltid svårt att pricka in och de sker kanske bara under några få dagar varje år. Men Fiskarnas rike är mycket mer än filmfoto i världsklass. Engagemanget för att visa hur vi människor behandlat och behandlar våra vatten och fiskbestånd är minst lika stort som jakten på den perfekta filmsekvensen. Denna unika kombination av bild och berättelse har gjort Fiskarnas rike till den mest framgångsrika naturfilm som någonsin producerats i det här landet.

Vi fick ett samtal med Martin där vi kom att prata om hur man kommer tillbaka efter en megasuccé och gör en uppföljare. Helt uppenbart är att det finns ett inte så litet mått av prestationsångest inför uppgiften, den i alla konstnärliga processer så fruktade ”tvåan”.

—Det känns som om vi inte kan toppa det vi gjorde förra gången. Men vi kanske inte behöver inte uppfinna hjulet igen. Vi kan bara fortsätta göra det vi gör och försöka skapa något som åtminstone är lika bra. Det finns så otroligt mycket som inte är visat. Arter och företeelser som var och en på sitt sätt är unika. Det blir en naturlig fortsättning att försöka visa åtminstone en liten del av det.

Vad lär man sig av att lägga tusentals timmar på att filma och fota fiskar?

—Det är lite som att fiska! Man tar med sig kunskaper och erfarenheter. Det man lär sig av att filma en art tar man med sig till nästa även om det aldrig är aldrig exakt lika dant. Man får lära sig varje art för sig. Med erfarenheten från att filma andra arter lär man sig fortare vad som är unikt och vad som krävs för att få det att funka. Sen kan en art reagera lite olika vid olika tillfällen. Ibland kan fisken vara väldigt skygg och det är svårt att komma tillräckligt nära, andra gånger är den inte alls lika skygg och arbetet blir lite lättare.

Vilka är annars de viktigaste lärdomarna från ettan?

—Det finns ett enormt engagemang för att rädda och återskapa våra vatten. Nästan vart vi än kom fanns det eldsjälar som lägger otroligt mycket av sin tid och energi på projekt som syftar till att vi ska ha friska vatten med starka fiskbestånd. Det engagemanget värmer i hjärtat och vi förstod snart att det var dessa människor vi skulle lyfta fram i en eventuell uppföljare till Fiskarnas rike.

Jag kommenterar det politiska ointresset av att komma till rätta med de enorma problem som finns för förvaltningen av våra vatten och tillägger att engagemanget och viljan till att komma till rätta med dessa frågor, hos våra makthavare, har gått från urdåligt till katastrofalt.

—Den lilla människan förstår hur illa det är och vad som behöver göras oavsett hur de som har den politiska makten styr. I det finns hoppet för framtiden. För det är inte för sent, det går fortfarande att ställa saker och ting till rätta.

Jag frågar Martin om man är lite manisk när man lägger 20 dagar fördelat på flera år för att få den perfekta filmsekvensen på lekvandrande idar eller ligger dagar i sträck i med filmkamera och torrdräkt i en bäck för att kunna visa hur öringens lek går till. Martin skrattar högt.

—Lite manisk är bra.