Är (put & take-)fisket för billigt?

Det är svårt att få tag i odlad fisk och den fisk som finns att köpa blir dyrare och dyrare. Lägg där till allt mer kostsamma transporter så blir det tydligt att de flesta put & take-vatten inte är ekonomiskt lönsamma.

-Vi går back på put & take-fisket, men vi täcker upp med kortförsäljningen i våra vatten med vild fisk, berättar en ordförande i en fiskevårdsförening.

Det allt populärare fisket efter inplanterad regnbåge och öring är en kostsam historia för fiskeklubbar och vattenägare. Räknar man in frakten av fisken landar man i många fall runt 100 kronor kilot för fisken man planterar ut. På många håll känner man att man inte kan höja fiskekortspriserna trots att man går back om någon fångar och tar upp de tre fiskar som kortet ofta ger rätt till. Folk anser sig inte ha råd att fiska om korten blir dyrare.

Men är det kanske så att vi måste vänja oss att betala vad det kostar när vi fiskar? Är det rimligt att betala 125 kronor för att få fiska i ett välskött regnbågsvatten med möjligheten att få flera kilo fisk med sig hem.

Omsätter man diskussionen till vatten med vild fisk som gädda, gös och abborre finns det mängder med vatten med få eller inga begränsningar i hur mycket fisk man får ta upp där ett dagskort kostar en bra bit under hundringen. Hur rimmar det med att många av oss har utrusning för tiotusentals kronor med oss ut till fiskevattnet?