Lockar doftmedel fler gösar till hugg?
Ett tre dagar långt fältförsök efter gös gav intressanta resultat. Beten behandlade med ett doftämne fångade i detta fall både fler och större fiskar.
Kan doft få en större betydelse när gösen inte längre är lika huggvillig? Det är en av frågorna som väcks efter ett nytt fältförsök med pelagiskt trollingfiske efter gös i Sverige.
Under försöket fiskades tio spön samtidigt under omkring 27 timmar. Fem av betena behandlades med ett doftmedel, medan fem obehandlade beten användes som kontroll. Samtliga beten fiskades under så likartade förhållanden som möjligt.
Resultatet blev 32 landade gösar på de behandlade betena, jämfört med 23 på kontrollbetena. Det motsvarar en observerad skillnad på omkring 39 procent.
Även storleken på fisken skiljde sig åt. Gösarna som fångades på de behandlade betena var i genomsnitt 54,1 centimeter långa, medan kontrollgruppen hade ett snitt på 47,4 centimeter.
De fyra största gösarna under huvudförsöket på längderna - 76, 75, 74 och 68 centimeter, fångades dessutom samtliga på behandlade beten. Medan den största gösen på ett obehandlat bete var 62 centimeter.
Största skillnaden när fisket blev trögare
Det kanske mest intressanta resultatet kommer när fångsterna delas upp efter hur aktiv gösen var.
Under den tydligaste huggperioden, som varade omkring 70 minuter per dag, var det faktiskt kontrollbetena som hade övertaget. Där fångades 12 gösar på obehandlade beten, jämfört med åtta på de behandlade.
Utanför denna period förändrades bilden markant.
Då landades 24 gösar på de behandlade betena, medan kontrollbetena endast gav 11 fiskar. Under den långsammare eftermiddagsperioden blev skillnaden ännu tydligare: 11 gösar på de behandlade betena mot tre på kontrollsidan.
Det innebär inte att försöket kan slå fast att doftmedlet var orsaken till skillnaden. Däremot går resultaten i linje med den hypotes som fanns inför försöket, att ett doftämne skulle kunna ha störst betydelse när rovfisken inte aktivt söker efter föda.
Försiktiga slutsatser
Skillnaden i antal fångade gösar är tydlig i försöket, men resultaten behöver tolkas med viss försiktighet. Studien omfattade endast tio spön under tre dagar och de behandlade respektive obehandlade betena placerades på varsin sida av båten.
Det innebär att försöket inte är utformat på ett sådant sätt att man säkert kan utesluta andra faktorer som kan ha påverkat resultatet.
Däremot var skillnaden i fiskarnas längd statistiskt signifikant. Det genomsnittliga måttet var drygt 6,6 centimeter högre i gruppen som fångades på de behandlade betena.
Fiskarna vägdes inte individuellt. Den beräknade totalvikten på omkring 52,4 kilo för de behandlade betena och 24,5 kilo för kontrollbetena bygger därför på en uppskattning utifrån fiskarnas längd och ska inte ses som en faktisk vägd fångstvikt.
Försöket ger därmed framför allt en intressant indikation som kan vara värd att testa. Större och mer kontrollerade tester skulle kunna ge svar på om mönstret återkommer och framför allt om doft verkligen har störst betydelse under de perioder då gösen är mindre aktiv.
