Tid för finfrämmat

Sensommar och tidig höst är den tid på året då de flesta observationer och fångster av arter som normalt inte finns i vår vatten sker. Det är också nu de enorma tonfiskarna kommer på besök.

Havet är i förändring på grund av att planeten blir varmare. Men även utan uppvärmning är det många arter som söker sig norrut så här års.

Bonito är en släkting till makrillen och tonfisken. Den kommer då och då till den svenska Västkusten. I bland i mindre stim, i bland så mycket att man kan ha ett fantastiskt roligt fiske efter dem. Oftast är det i vattnen kring halländska Bua som fångsterna sker men då och då kommer rapporter från andra ställen.

Bläckfisken är egentligen inte en fisk utan en mollusk, ett blötdjur. Varje år i augusti nås vi av rapporter om fångster av en att som numera är så vanlig att den fått ett eget svenskt namn. Nordisk kalmar finns stundtals i mycket stora koncentrationer i yttersta havsbandet. De flesta fångas som bifångst vid makrillfiske, men med rätt bete (bläckfiskvobbler)kan man få uppleva något unikt.

Förra året fångades för första gången en mulle i svenska vatten. En liten fisk som man ofta ser på restauranger kring medelhavet. Sankt pers fisk är en art som då och då dyker upp. I höstas fångades flera sankt pers-fiskar i nät utanför Fjällbacka.

Tjockläppad multe är en art som av och till varit vanlig i Sverige sommartid. Det tycks som om den minskat i antal på många håll. Istället har vi nåtts av flera rapporter – och själva sett – kusinen tunnläppad multe. Denna art har bland annat fångats i utloppet till Göta älv.

Och så har vi naturligtvis giganten bland fiskar, den blånade tonfisken. Den besöker svenska vatten vid ganska exakt samma tid varje år. Tonfisken har ett myckets speciellt vandringsmönster och den gör en rejäl lov från Medelhavet och tillbaka. Tonfisken fångas på spö i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet som bedriver ett storskaligt forskningsprojekt på arten.