Debatt: Vem försvarar äganderätten vid våra fiskevatten?
Den som olovligen fiskar i någon annans vatten begår ett brott. Ändå möts fiskerättsägare och fisketillsynspersoner alltför ofta av uteblivna polisinsatser, nedlagda utredningar och få rättsliga följder. När brott mot fiskelagen inte tas på allvar urholkas inte bara fiskeförvaltningen – utan också respekten för äganderätten och rättsstaten.
Detta är en debattartikel, åsikter som uttrycks i texten är skribentens egna.
Runt om i landet vittnar våra fisketillsynspersoner om samma sak. De påträffar personer som fiskar utan fiskekort, bryter mot lokala fiskeregler eller använder förbjudna redskap. När polisen kontaktas blir svaret ofta att resurser saknas eller att patrull inte kan skickas. Anmälningar läggs ned och få ärenden leder vidare till åtal. Konsekvensen är att den som bryter mot fiskelagstiftningen snabbt inser att risken att ställas till svars är liten.
Det är en farlig utveckling.
Samtidigt blir arbetsmiljön för landets fisketillsynspersoner alltmer utsatt. De arbetar ofta ideellt eller på begränsad ersättning, ibland ensamma och på avlägsna platser. När den som ertappas vet att polis sannolikt inte kommer till platsen ökar risken för hot, trakasserier och aggressiva konfrontationer. Ingen ska behöva känna oro för sin egen säkerhet när man utför ett uppdrag som ytterst handlar om att upprätthålla lagen. Problemet handlar inte bara om några förlorade fiskekort. Det handlar om respekten för äganderätten och för rättsstaten. Om samhället inte förmår upprätthålla fiskelagstiftningen skickar det en tydlig signal: vissa brott anses inte värda att ingripa mot.
Det måste förändras.
Polisen måste ge brott mot fiskelagstiftningen en högre prioritet och säkerställa att fisketillsynspersoner får det stöd de behöver när de begär assistans. Åklagare måste i större utsträckning driva väl underbyggda ärenden till domstol, och domstolarna måste markera att olovligt fiske inte är en bagatell utan ett brott mot en lagstadgad rättighet. Samtidigt bör lagstiftningen ses över. Straff och sanktionsmöjligheter måste vara tillräckligt kännbara för att avskräcka från upprepade överträdelser. Det bör också övervägas om fisketillsynspersonernas befogenheter och skydd behöver stärkas, så att de kan utföra sitt viktiga uppdrag under trygga former.
Därför kräver Sveriges fiskevattenägareförbund förändring på följande områden:
• Att polisen ger brott mot fiskelagstiftningen högre prioritet och att stödja tillsynspersoner vid begäran om assistans/handräckning!
• Att rättsväsendet driver väl underbyggda ärenden till domstol för att markera allvaret!
• Att lagstiftningen ses över så att straffen blir kännbara och tillsynens skydd och befogenheter stärks!
Varje år investerar landets fiskerättsägare och fiskevårdsområden stora belopp och tusentals ideella timmar i fiskevård, restaurering av vattenmiljöer och tillsyn. De gör det för att skapa livskraftiga fiskbestånd och ett hållbart fiske för alla. Det arbetet förtjänar ett rättssamhälle som står bakom dem – inte ett som vänder bort blicken. Brott mot fiskelagen är brott mot äganderätten, och äganderätten är en av grundstenarna i ett demokratiskt rättssamhälle.
Lagen måste gälla även vid våra sjöar och vattendrag!
Tony Forsberg,
förbundsdirektör Sveriges Fiskevattenförbund
