Satsa på superkul sikfiske i Norge
Siken är en otroligt rolig fisk att fiska på vintern. Den är ofta ganska huggvillig, den kan bli ganska stor och den är utsökt i köket. I nästa nummer av Fiskejournalen, som kommer lagom till jul, finns det en längre artikel om sikfiske i Norge men redan nu kan vi bjuda på några av tipsen här.
Vi som bor i syd har inte alls samma tillgång till förnämliga pimpelvatten som de som bor lite längre norr ut. Dels sätter dåliga isar ofta stopp för fiskeplanerna, dels har ni i norr belönats med en lite annan fiskfauna. Siken finns visserligen på många platser i landets södra ända men det är ändå inte helt lätt att hitta lämpligt vatten. Men tar man sig över gränsen till Norge öppnar sig en del andra möjligheter. Vi åkte till Fredrikstad där man har ett fantastiskt sikfiske mitt i stan.
Glommasik
Älven Glomma har sitt utlopp i havet mitt i Fredrikstad och det är sik från den som gör födosök ute i mynningsområdet. Siken här är inte alls så storväxt som den kan bli i många av norrlandssjöarna eller som monstersikarna i Dalsland. Men det är mycket gott om fisk och den är lätt att hitta.
Mormyska
Mormyskafiske är den perfekta metoden för sik. Siken är ofta liten i maten och en liten maggottagnad mormyska tycks ha en nästan hypnotisk effekt. Dessutom har mormyskan den enorma fördelen att den har kroken på rätt håll för sikfiske. Siken är nämligen otroligt lös i underkäken och med kroken uppåt kommer kroken i princip alltid ta fäste i överkäken som är betydligt fastare. Mormyskafiske är ett riktigt finessfiske och de som hittar en fungerande teknik fångar mest fisk. Och skillnaden kan verkligen vara enorm. Man brukar fiska momyskan från botten och några decimeter upp men det händer att fisken går mitt i vattnet eller alldeles under iskanten. I Fredrikstad fiskar man på vatten som bara är någon meter djupt ändå är det helt avgörande att hitta exakt det djup som siken föredrar att äta på för dagen, det kan skilja på någon decimeter om man ska få fisk eller inte.
Mormysktopp
De pimpelspö som man använder för mormyskafiske är utrustade med en nappvanare som tydligt visar minsta pill på mormyskan. Det är helt nödvändigt att ha en sådan nappvanare för att kunna fiska effektivt. Mormyskorna väger från några tiondels gram och upp till ett par tre gram och man kan behöva anpassa nappvanare efter vilka mormyskor man fiskar med. Till de minsta mormyskorna behövs en väldigt mjuk nappvanare och till de större krävs en lite styvare nappvanare. Linan måste vara tunn och av nylon eller fluorocarbon och en del fiskar med så tunna linor som 0.8-0.10 millimeter till de allra minsta momyskorna men våra erfarenheter säger att det funkar alldeles utmärkt att använda en lina runt 0.14 millimeter. Då har man också en rimligare chans om det kliver på en stor fisk.
Stort hål
Sikpimpel kräver större hål än pimpelfiske efter abborre. Även om man krokar siken i överkäken har den en fantastisk förmåga att köra huvudet i iskanten och lossna när man ska ta in den. Ett isborr på minst 150 millimeter gärna ännu större gör att man får många fler sikar på rätt sida isen.
Sikdarren
Börja med att släppa ner mormyskan till botten. Studsa de sedan ett par gånger i botten och lyft upp den fem centimeter och håll stilla. Är fisken på plats kommer ofta första hugget här. Händer det ingenting är det dags att testa sidarren. Den går ut på att man får mormyskan att darra genom att man höjer och sänker toppen på pimpelspöt i en långsam, darrande rörelse. Detta kan man göra på ett fast punkt men man kan också börja på botten och sedan darra sig uppåt till en bra bit över botten. I Fredrikstad träffade vi på lettiska mormyskafiskare som förfinat den här tekniken och fiskade sig från botten och en halvmeter upp för att sedan fiska sig ner till botten igen. Denna teknik visade sig var överlägsen och de som behärskade den fick mycket mer fisk än oss andra. Med lite träning så lossnade det även för oss och sikarna kom på löpande band.
