Replik från Havs- och vattenmyndigheten
Här om dagen kunde vi, efter avslöjande i Sveriges Natur, berätta om att trålgränsen i själva verket flyttades in när den skulle flyttas ut 2004. Havs- och vattenmyndigheten(HaV)som är arvtagare till Fiskeriverket som vid den tidpunkten var ansvarig myndighet har mailat Fiskejournalen och vill ge sin syn på saken.
Så här skriver HaV i det klargörande man hänvisar till:
”I februari 2003 remitterade dåvarande Fiskeriverket ett förslag rörande ändrade bestämmelser om trålning i kustområdet. De två övergripande syftena med förslaget var att minska fisketrycket med oselektiva redskap på bottenfiskbestånden i kustzonen och att öka skyddet mot mekanisk påverkan på känsliga bottnar. En del av förslaget var att den generella trålgränsen skulle flyttas till den gräns dit utländska fiskare har tillträde. Denna gräns framgår av EU:s grundförordning och är 4 nautiska mil från baslinjen, förutom i Kattegatt där den anges som 3 nautiska mil från kustlinjen. Det är alltså inte Fiskeriverket som beslutat var denna gräns ska gå. Fiskeriverket beslöt dock att denna gräns skulle koordinatsättas och det är denna uttolkning av 3 nautiska mil från kustlinjen som nu framgår av HaV:s föreskrifter.”
Vidare i texten så lägger Hav ansvaret för den katastrofalt dåliga förvaltningen av våra hav på EU:
”Sammanfattningsvis så har inte Fiskeriverket fattat beslut om var gränsen för var utländskt fiske har tillträde ska ligga. Denna gräns framgår av EU:s grundförordning. Det Fiskeriverket gjorde var, att med den teknik som då fanns tillgänglig, tolka och koordinatsätta denna gräns. Fiskeriverkets förslag om att ändra de områden där bottentrålfiske tilläts ledde inte fram till ett minskat skydd för varken fiskbestånd eller bottnar utan på stora ytor som tidigare bottentrålats förbjöds sådant fiske.”
Vi tackar Hav för inspelet och noterar att det med all önskvärd tydlighet framgår att tjänstepersonerna på den myndighet som har det verkställande ansvaret för fiskeriförvaltningen är väl medvetna om bottnentrålningens skadlighet för både fiskbestånd och bottnar. Hur ska man annars tolka stycket ovan?
Det måste vara tufft att verkställa en politik som man vet i förlängningen kommer ödelägga våra marina fiskbestånd.