Pimpla regnbåge i vinter
Regnbågen trivs i kallt vatten och jagar aktivt under vintern. Den kan fiskas med många metoder och den bjuder på härliga fajter på lätt utrustning.
Regnbågen är vår populäraste ”sättfisk”. Vi hittar den över hela landet. Till och med i norr där det finns fina bestånd av öring, sik och röding. Regnbågen är lättillgänglig och i välskötta vatten är tillgången på fisk alltid god.
Bra isborr i större storlek
Vid allt pimpelfiske är hålet i iset en begränsande faktor. Pimplar man småabborre kan det funka med ett borr med en diameter på 110 millimeter men för större fisk som regnbåge är 150 eller allra helst 200 millimeter bäst. Till skillnad från siken som har en snudd på magisk förmåga att gå fast i iskanten och lossna sitter regnbågen ofta bra på kroken men den är stark och låter sig inte ledas upp ur hålet hur som helst. Finns det dessutom stor fisk i sjön kan isborrets diameter vara avgörande för om man ska få upp fisken eller inte.
Många metoder
Metoderna för regnbågspimpel är många. Ett klassiskt rödingblänke med en enkelkrok i en tio centimeter lång tafs i fluorocarbon och en bit kokt räka på kroken är en mycket effektiv och enkel metod. Fiska en halv meter botten ungefär och gör små lockryck växlar med ordentliga lyft i blänket för att göra reklam som syns på långt håll.
Mormyska är ett fantastiskt bete. Lite större mormyskor med ett par, tre maggottar på kroken fiskar ofta fantastiskt bra. Vill man kan man använda spön utan den typiska nappvanare som mormyskaspön har. Hugget känner man utan problem.
Balanspirk som fiskas med lite intensivare rörelser brukar ge stenhårda hugg. Regnbågen är en aktivt jagande rovfisk som brukar attackera balansen i full fart.
Spö med isfiskerulle
Vilka pimpelspön man vill använda är en smaksak. Dock har moderna isfiskespön på 2-3 fot med en mindre haspel- eller isfiskerulle flera stora fördelar när man fiskar efter regnbåge som kan dra iväg på långa rusningar under isen. Det korta spöt är perfekt att drilla med och med en liten rulle minimeras risken för linbrott och man behöver inte hantera en massa lina på isen. En del trivs ändå med traditionella pimpelspön men man bör då inte välja de allra känsligaste ”abborrstickorna”.
Fluorocarbon eller nylon
Vid pimpelfiske är klassisk nylonlina eller fluorocarbon mycket bättre än flätlina. De absorberar inte vatten och fryser som flätlinan gör och elasticiteten är faktisk bara en fördel, särskilt när man fiskar på kort avstånd från fisken. Dessutom är monolinan mindre känslig för skav mot iskanten. Det finns ingen anledning att fiska med för tunna linor och 0,25 millimeter funkar ofta utmärkt. Vid mormyskafiske kan man vilja ha en tunnare lina eftersom det påverkar en hel del hur mormyskan rör sig i vattnet. 0.16-0.18 funkar bra om man bara är försiktig i drillarna.
