Gunnar Westrin om fina och fula fiskar och om ekologisk okunskap
Gunnar Westrin är en ikon inom svenskt fiske. Här funderar han kring varför vi kallar vissa skräpfiskar och andra fiskar ädelfiskar när alla fiskar behövs för en fungerande ekologi.
Jag har jobbat med vattenekologi, flugfiske, skolverksamhet med mera i stora delar av mitt liv. För en tid sedan användes ord som ”skräpfiskar” i ett radioprogram. Jag blev överraskad att vi fortfarande talar i termer av ”skräpfiskar” och ”ädelfiskar”.
För ett femtiotal år sedan snackade vi absolut om ”skräpfiskar” eller ”ogräsfiskar”, såsom id, mört, braxen och en hel del andra fiskarter. Gäddan var inte bara en ogräsfisk, den var också en marodör som hade den dåliga vanan att äta både öring och röding. Dessutom hatad på grund av att de trasade sönder näten.
I programmet fick vi lyssnare veta att det vore på tiden att vi började äta mer ”skräpfiskar” för att om inte annat spara på våra kvarvarande ”ädelfiskar”.
Det där med att äta ”skräpfiskar” tycks vara en mystifikation. I början på 1900-talet var det inne att äta ”surmört” en förgångare till surströmmingen. Rökt braxen och id är absolut en superdelikatess. När jag flyttade till Norrbotten i början på sjuttiotalet blev jag bjuden på rökt braxen, en månghundraårig tradition i norr. Otroligt gott!!!
Mitt jämtländska dialektspråk har gjort förehavandet enkelt. När vi om sensomrarna drog till fjälls för att plocka bär (hjortron) ville mamma att vi skulle ta hem någon fisk. Fisk i den betydelsen betydde röding och öring. Bär betydde hjortron. (Bär=hjortron, fisk = öring, röding). Skulle vi fiska abborre sa vi abborre, och skulle vi plocka lingon sa vi lingon. Enkelt!
AVSLUTNINGSVIS; Vi vet att fiskbestånden sinar i våra hav, bland annat på grund av överfiske och klimatförnedring. Under de tragiska premisserna kan det knappast vara lämpligt att vi skulle satsa på att äta de fiskarter som vissa vill kalla skräpfiskar. Snacka om att det skulle bli obalans. Alla fiskar behövs för att alla fiskar ska kunna leva. Detta är återigen ett praktexempel på ekologisk okunskap.
Gunnar Westrin
