Den orangea abborren - en på 10 000

Här kommer berättelsen med Stijns egna ord: 

Vissa fiskar stannar kvar hos en för alltid. Inte för att de slår ens personliga rekord. Inte för att de väger mer än någon fisk man tidigare har fångat. Utan för att man i samma ögonblick som man får syn på dem inser att det finns en stor chans att man aldrig kommer att få uppleva något liknande igen.

Förra helgen fick jag uppleva ett sådant ögonblick.

Min gode vän Ramon och jag var ute och fiskade i en av mina favoritsjöar längs floden. Abborrfisket i dessa sjöar börjar så smått komma igång för säsongen. Många fiskar håller fortfarande till ute i ån, men de första grupperna av stora abborrar börjar nu röra sig tillbaka in i sjöarna. Det är precis den tiden på året som jag ser fram emot varje säsong.

Som vanligt var vi ute på jakt efter storabborre från våra Hobie Pro Angler 12 360-kajaker. Tillsammans sökte vi av branter, platåer och djupare områden. Plötsligt fick jag syn på en fin fisk som stod på en platå på ungefär tre meters djup. En abborre. En sådan där fisk som man direkt förstår är en riktigt fin en.

Jag kastade min Megabass Nanahan +2 en bra bit förbi fisken och började veva hem betet långsamt. Nästan omedelbart såg jag en reaktion på skärmen. Abborren lämnade botten och började följa efter mitt bete. Närmare och närmare ... och den fortsatte följa efter längre och längre.

Normalt sett kan man efter några meter ganska enkelt avgöra om en fisk tänker hugga eller inte. Men den här abborren fortsatte att följa efter utan att riktigt bestämma sig. Till slut var betet bara några meter från kajaken när jag kände det allra försiktigaste lilla petet genom toppen på mitt nya Ramon's spö.

Det var allt. Bara ett ytterst försiktigt litet tick.

Det som gjorde ögonblicket ännu mer speciellt var att Ramon bygger dessa spön helt själv, med hjälp av sina egenutvecklade högklassiga japanskinspirerade kolfiberklingor. Att få en så unik fisk att hugga på ett spö som handbyggts av en av mina bästa vänner gjorde fångsten ännu mer minnesvärd.

Jag gjorde mothugg och kände direkt att det var en riktigt fin fisk. När abborren närmade sig kajaken upptäckte jag plötsligt något märkligt under vattenytan. Fisken rullade lite åt sidan och jag såg en intensiv orange färg blixtra till.

”Orange! Orange!”

Jag tror inte att jag lyckades få fram något annat.

Ramon tittade på mig som om jag fullständigt hade tappat förståndet. Ända tills han själv fick syn på fisken ...

Några sekunder senare låg abborren säkert i håven och vi tappade fullständigt fattningen av upphetsning. Det här var inte vilken abborre som helst. Det var en abborre med en extremt ovanlig genetisk färgmutation. Man uppskattar att endast ungefär en på tiotusen abborrar föds med detta tillstånd.

På grund av sin iögonfallande färgteckning har dessa fiskar sannolikt betydligt sämre förutsättningar att nå en hög ålder. En vanlig abborre smälter väl in i sin omgivning. Den här fisken gjorde definitivt inte det. De starka orangea tonerna gör att den sticker ut direkt och därmed blir betydligt lättare för rovfiskar att upptäcka.

Det gör fångsten ännu mer speciell. Fisken som nu låg framför oss hade inte bara överlevt, utan dessutom vuxit sig till en riktig ”en på miljonen”-fisk.

Mätbrädan stannade på 46,5 centimeter. En otrolig storlek för en abborre, särskilt med tanke på hur gammal den här fisken måste ha varit för att nå den längden.

Det som hände sedan blev kanske dagens allra bästa ögonblick. En annan fiskekompis till mig, Gregg, fiskade från sin båt några hundra meter bort. Självklart ringde vi honom direkt. Inom några minuter var han framme hos oss och kunde beundra den otroliga fisken. Vissa ögonblick måste helt enkelt delas med människor som förstår hur speciella de faktiskt är. Det här var definitivt ett sådant ögonblick.

Det lustiga är att Ramon och jag hade pratat om just dessa orangefärgade abborrar bara några dagar tidigare. Vi visste att det ryktades om att det simmade ytterligare en sådan fisk någonstans i sjön. En sådan där fisk som man pratar om då och då, men som man aldrig på allvar förväntar sig att få se. Än mindre fånga.

Att vi själva lyckades landa en bara några dagar senare känns fortfarande helt overkligt.

Självklart fångade vi flera andra fina abborrar under dagen, och ärligt talat var några av dem riktigt grova fiskar. Men när man väl har fångat något sådant här hamnar allt annat i bakgrunden. ”Den orangea jätten” var det enda vi pratade om under resten av dagen.

För mig kändes den här fisken också som en milstolpe i en fiskekarriär som nu har pågått i över tjugo år.

Jag fångade min allra första fisk som sexåring under en semester i Italien. Därefter följde flera år av tävlingsmete med långspö, en intensiv passion för karpfiske och så småningom ett allt större intresse för predatorfiske.

Det var det aktiva fisket som verkligen fångade mitt intresse. Att inte sitta och vänta på att något ska hända, utan i stället ge sig ut och aktivt leta efter fisken. Utrustad med vadare tillbringade jag otaliga timmar med att vandra längs flodsjöarna, med inget mer än en ryggsäck och ett finessespö.

Senare kom flytringen, vilket förmodligen var ett av de bästa besluten jag någonsin fattat. Den tog mig så småningom hela vägen till segern i det nederländska nationella mästerskapet i flytringsfiske 2023.

Men som alltid väntade nästa utmaning runt hörnet. Större räckvidd. Fler möjligheter. Nya vatten.

Flytringen fick till slut lämna plats åt min Hobie-kajak, och numera fiskar jag från den nästan året runt. Allt från flodsjöar fulla av storabborre till saltvattensäventyr där jagande stim av havsabborre kan skapa fullständigt kaos i ytan.

Ändå finns det en art som fortfarande står över alla andra: abborren!

Kanske för att varje stor abborre är unik. Kanske för att de lär en något nytt varje dag. Eller kanske för att man aldrig vet vad som kan dyka upp bakom nästa kast.

Mitt personliga rekord på 52 centimeter står fortfarande kvar. Men ärligt talat?

Även om jag skulle fånga en ännu större abborre redan imorgon tvivlar jag på att den skulle lämna samma intryck som den här extraordinära orangea fisken.

Vissa fiskar är stora. Andra är unika. Och ibland får man en fisk som man vet att man fortfarande kommer att prata om om tjugo år.

Det här var en sådan fisk.

Helt klart en av de mest speciella fiskar jag någonsin har fångat!

Grattis till fisken önskar vi på redaktionen!