Vart tar strömmingen vägen?
Strömmingen i Östersjön har blivit både färre och mindre. Samtidigt har fiskekvoterna höjts. Nu hoppas forskare att långvariga provfisken och en ny trålgräns ska ge sar på hur bestånden kan återhämta sig.
Sedan 1990-talet har mängden strömming i Bottniska viken minskat kraftigt. Framför allt är de äldre och större fiskarna betydligt färre. Det är ett problem både för ekosystemet och för kustfisket och för den traditionella surströmmingen, som kräver större, lekmogen fisk.
En av de bakomliggande faktorerna är det storskaliga trålfisket. Enligt forskaren David Gilljam landas omkring 95 procent av strömmingsfångsten i Bottniska viken av stora trålare.
Samtidigt har fiskekvoterna fortsatt att gå uppåt. Inför 2026 höjdes kvoten i centrala Östersjön till drygt 96 000 ton, medan ICES samtidigt slog fast att mängden könsmogen strömming visat tecken på återhämtning. De stora och äldre fiskarna är däremot fortfarande ovanliga.
- Det vi behöver göra är att ge beståndet en chans att återuppbyggas. Vi kan inte bara utöka fisket varje gång vi ser att biomassan ökar. En strömming kan bli 20 år gammal. Så länge behöver vi inte vänta, men ge det sex, sju eller åtta år. Jag är ändå försiktigt positiv just nu, säger David Gilljam till F&F.
Vid Forsmarks kärnkraftverk försöker forskare förstå strömmingens utveckling genom att jämföra dagens provfisken med underlag från 1970- och 80-talet. Det långa tidsspannet gör det möjligt att se förändringar som annars hade varit svåra att upptäcka.
Sedan 2025 testas också en utflyttad trålgräns längs delar av Östersjökusten. Förhoppningen är att ett större skydd från trålning ska ge strömmingen bättre förutsättningar att växa till sig. Men forskarna betonar att tre år sannolikt är för kort tid för att säkert kunna se effekterna.
Samtidigt förändras också ekosystemet. När strömmingen minskar i antal ökar storspiggen kraftigt. Den äter bland annat yngel av abborre och gädda och kan därmed bidra till ytterligare förändringar i kustmiljön.
Trots utvecklingen är forskarna dock inte uppgivna. De menar att strömmingsbeståndet kan återhämta sig, men det kräver att fisket ger fisken tid att växa till och att förvaltningen tar större hänsyn till storlek, ålder och genetiska skillnader mellan olika bestånd.
