Jakten på svaret bakom Sveriges småkräftor

Yrkesfiskare i flera av Sveriges stora sjöar får allt oftare upp kräftor som är mindre än tio centimeter. De får inte behållas och är samtidigt för små för att vara särskilt attraktiva på kräftskivan.

Förändringen har märkts sedan 2015. Samtidigt som de små kräftorna blivit fler har andelen stora kräftor varit ungefär densamma. Det innebär att de stora kräftorna utgör en allt mindre del av bestånden.

Nu ska ett nytt forskningsprojekt vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, försöka ta reda på varför.

Under sommaren har forskare tillsammans med yrkesfiskare runt Hjälmaren märkt och släppt tillbaka mer än 2 500 signalkräftor. Under de kommande två till tre åren ska kräftorna återfångas vid flera tillfällen och vägas och mätas.

På så sätt hoppas forskarna kunna se hur snabbt kräftorna växer, hur många som överlever, hur de rör sig och vilken effekt fisket har på beståndens storlek.

En möjlig förklaring är att kräftorna konkurrerar om födan och därför växer långsammare. En annan är att fisket påverkar bestånden genom att de största kräftorna oftare fångas upp.

- Genom att kombinera långsiktig miljöövervakning, märkningsförsök och avancerade molekylära analyser hoppas vi kunna lösa gåtan med de små kräftorna, säger Patrik Bohman i ett pressmeddelande.

Forskningen omfattar även analyser av kräftornas föda och näringsupptag, bland annat genom studier av fettsyror i kräftor från Hjälmaren och Vättern.

Projektet finansieras av Havs- och vattenmyndigheten, Länsstyrelsen i Örebro, Länsstyrelsen i Jönköping och Purdue University.