Stor andel vild lax fångad i fredningsområden

Den vilda laxen i Östersjön för en kamp för sin överlevnad, men enligt Stiftelsen för Östersjölaxen finns det mer som kan göras för att underlätta för dess fortlevnad och att få bestånden att öka. 

Efter att ha gått igenom årets fångstrapportering från yrkesfisket i från delområde 31 som innefattar Bottniska viken från Umeå och uppåt kunde man se att hela kvoten på totalt 7200 laxar var fångad. Det som dock var uppseendeväckande var att nästan 40 procent av den här kvoten var fångad inom ett fredningsområde och att runt 90 procent av den fisk som fångades inom fredningsområdet var vild lax. Inte den odlade laxen som sätts ut som kompensation och som är tänkt att vara den som fångats i första hand. Det här är ett stort problem för den vilda laxen menar Thomas Johansson generalsekreterare för Stiftelsen för Östersjölaxen.

Fiske tillåts i fredningsområde

Fredningsområdet vid Umeälvens mynning är det område som stod för 37 procent av den fångade laxen, där en stor andel vad vild lax. Här släppte man från HaVs håll på restriktionerna för fisket tidigare i år vilket innebar att yrkesfiskarna fick fiska med fasta redskap i området. Något som Stiftelsen för Östersjölaxen vände sig emot. Området är nämligen känsligt och komplicerat eftersom Vindelälven, som har en ömtålig vildlaxstam, vilken var anledningen att man skapade frednignsområdet från början, rinner ut i Umeälven. Den vilda laxen som ska till Vindelälven påbörjar alltså sin resa i Umeälvens mynning.

- Det är inte yrkesfisket i sig vi anklagar här, det slog helt enkelt fel i år. Den vilda laxen, som kommer före den odlade laxen, kom ovanligt sent i år vilket gjorde att yrkesfiskarna fick den i större utsträckning, säger Thomas Johansson.

Han menar att man inte borde fiska alls här, det finns inget utrymme att fiska på det här beståndet, det är för få individer.

- Vi vill styra fisket mer mot den odlade fisken, och det följer ju också Havs- och vattenmyndighetens linje. Det går att göra på olika sätt, till exempel skulle man kunna senarelägga laxfisket eftersom den odlade laxen kommer senare, den är avlad på det sättet, men yrkesfiskarna vill helst inte det eftersom de vill ha lax till midsommar och så vidare, säger Thomas Johansson .

Laxen kan inte återutsättas

Metoderna som används är också ett problem, till exempel laxfällorna. Man skulle nämligen kunna tänka sig ett system där man sätter tillbaka den vilda fisken och bara tar upp den odlade. Men i laxfällorna skadas fisken så pass mycket att de inte kan återutsättas, påpekar Thomas Johansson .

Ett annat problem är hur förvaltningen är upplagd i dag. Delområde 31 är ett jättestort område på kartan, det går inte att ha en bra förvaltning över ett så stort område när förhållandena för de olika bestånden i älvarna skiljer sig så mycket menar Thomas Johansson.

 - Vi behöver en mer högupplöst förvaltningskarta, där vi kan styra kvoterna utifrån de enskilda älvarnas bestånd. En annan sak skulle kunna vara personliga kvoter, det vill säga att varje fiskare får en specifik kvot, då skulle vi kunna förhandla med enskilda fiskare och köpa upp deras kvot i de områdena där det behövs, resonerar han.

Så som förvaltningen ser ut idag fördelas resursen väldigt ojämnt och orättvist mellan yrkesfiskare och sportfisket. Den siffran man går efter idag är 30 procent återvandring i älvarna, då ska sportfisket vara tillgodosett. Men Thomas Johansson vill se 100 procents återvandring, annars blir det sportfiskets restriktioner som föder upp smolt till yrkesfiskarna.

- Självklart ska vi kunna ha ett yrkesfiske efter laxen, men det ska inte ske på bekostnad av sportfisket. Båda måste kunna ha goda förutsättningar, påpekar han.