Stank, oväsen och uppäten fisk

Skarvkolonin på den lilla ön Snöholmen i Trosa har blivit till en plåga för boende i området. Nu har man tvingats hugga ner träden på ön för att skavarna ska flytta.

Skarven har blivit så talrik att den numera riskerar att utrota hela fiskbestånd. Och även om det numera finns både politisk enighet om att stammen måste hållas nere på rimliga nivåer görs det alldeles för lite för att detta ska bli verklighet. Största problemet finns på våra länsstyrelser som ofta är så försiktiga när det gäller att bevilja tillstånd för skyddsjakt på skarv att det är lätt att få uppfattningen att de har sin egen agenda. Det verkar som om våra fiskbestånd är värda att offra till förmån för en exploderande skarvstam. Varför man tänker så är svårt att förstå. Det har historisk sett aldrig funnits i närheten av så mycket skarv i Sverige som det gör nu.

I Trosa har skarvinvationen varit ett återkommande inslag i media. Skarvens avföring är inte bara mycket illaluktande, den är dessutom så starkt frätande att den dödat alla träd på Snöhlomen. Dessa spökträd har nu sågats ner vilket gör att skarvarna tvingas söka nya boplatser där de, kan vi förutsätta, kommer orsaka samma typ av problem.

Vi har tidigare kunnat berätta att skarven lokalt äter upp så mycket som 30 procent av den havsöring som sätts ut.