Leif Engström förnyade gäddfisket

Gäddprofessorn

Publicerad Senast uppdaterad

Leif Engström har närmast blivit en kultfigur efter sina tidiga uppslag runt gös- och gäddfiske. Inte minst heller för sina tidiga innovationer inom båtfiske. Här berättar Olof Johansson – Fiskejournalens första chefredaktör – om hur Leif fyllde kunskapsluckor i svenskt sportfiske.

Redan första numret av Fiskejournalen beslutade jag att tidningen i varje nummer skulle innehålla artiklar och marknadstips om fiskebåtar. Det retade mig att båtens roll i fisket aldrig fick någon uppmärksamhet i press och böcker, trots att båt ofta är avgörande för att man alls skall kunna utnyttja ett vattens fiskeresurser. Jag visste att jag själv hade erfarenhet nog att producera en del av båtmaterialet efter många år med olika farkoster i västkustvattnen. 

Inte minst såg jag i amerikanska fisketidningar många exempel på hur funktionellt en båt kunde formas för att underlätta fisket. Men jag hade ingen aning om vilka idéer de otaliga sportfiskarna i sjöar och längs ostkusten kunde ha om saken.Den som fyllde denna besvärande brist var Leif Engström. Redan i nummer tre av första årgången, 1974, kom han med en trevligt skriven och illustrerad artikel med rubriken ”Kartlägg ditt fiskevatten”. 

Övertygande argumenterade han att framgångsrikt fiske förutsätter att man har en tydlig bild av landskapet under vattenytan. Endast då kan man välja rätt fiskeplats, bete och fiskemetod. Leif visade hur man med ekolod och djuptermometer kan framställa en detaljerad fiskekarta över undervattenslandskapet. Med inritade enslinjer till grundtoppar, kyliga källflöden markerade och bottenbeskaffenheten beskriven, kan man lyfta fisket från måfåstadiet till smart planerad taktik.

Kultfigur med kultbok

Leif Engström var då ingalunda ett okänt namn. Två år tidigare kom han ut med Gäddfiskarens Specialknep, en bok som med åren närmast blivit en kultbok inom gäddkulturen. Gäddfiske hade dittills oftast bedrivits med fem fots spinnspö med multiplikatorrulle och ett beprövat gäng drag som Utö, Mörtblänk, Abuspinnaren och Hi-Lo. Som regel fiskade man på grunt vatten och nära land. 

Leifs idéer stuvade om beväpningen rejält. Alla vattendjup kan vara intressanta och stora beten behövs ofta, kraftiga tvåhandsspön och ambassadeuren fylld med stum dacronlina så man kan nita fast kroken ordentligt.Den nya läran stöttade Leif med noggrann statistik från 13 års gäddfiske och med data om årstid, vind- och temperaturförhållanden. Kanske mest spännande av allt: I Engströms fiske var inte storgäddan en drömfisk. Den var något man faktiskt kunde vänta sig då och då om man fiskade rätt.

Livlig debatt

Redan några år tidigare hade Leif skrivit en artikel i Svenskt Fiske om fiske med ekolod. Det kom kritik från en del läsare som ansåg att ekolod inte hörde hemma i sportfisket. Samma typ av inlägg dök också upp efter Leifs artikel i Fiskejournalen och på debattsidorna som kallades För & Emot startades en ganska livlig debatt om ekolodets plats inom sportfisket.

Dessutom tyckte en del att det var fel att Leif Engström fick skriva om ekolod — alla visste ju att han importerade och sålde både ekolod och djuptermometrar. Jag svarade att Leif faktiskt var en av ytterst få sportfiskare som hade erfarenhet av ekolod för insjöfiske och att det var bättre att han själv fick berätta om det än att det skrevs av utomstående som säkert skulle missförstå hälften. Jag hade själv i flera år använt ekolod i västkustvattnen och kunde intyga att Leifs beskrivning gav en sann bild av hur det fungerar i fisket.

Göstrolling

I nummer sex av årgången 1974 var Leif tillbaka med en artikel om gösfiske. Även här öppnade han dörren till nya fiskeupplevelser från båt. Det var inte så många sportfiskare som riktade sitt fiske efter gös på den tiden — den ansågs svårfiskad och mystisk.

Leif visade att nattfiske med trolling eller dragrodd kunde leverera resultat. Han var kanske den första ett använda elmotor för detta fiske. Han rekommenderade också leadcore-lina i stället för blysänken och växlade mellan vobbler och tacklad naturlig betesfisk.

1980 var Leif tillbaka med en ny uppgraderad artikel om göstrolling i Mälaren. Det största problemet nu var att trolling inte var tillåtet och att ro drag är inte så lätt med de moderna plastekorna. I anslutning till artikeln i en redaktionell textruta tipsade jag fiskare runt Mälaren att skriva till länsstyrelserna och föreslå en ändring i fiskestadgan så att folk kunde utöva denna stillsamma och familjevänliga fiskemetod. Jag inkluderade ett formulär med förtryckt text till hjälp för de som inte hade så lätt att skriva till myndigheterna. Ganska snart försvann också trollingförbudet.

Effektivt och hårdkokt

Ett par år senare var Leif tillbaka med en fördjupad artikel om kartläggning av fiskevattnet. Denna gång introducerade han också termen ”Topofiske” för fiske som baseras på information om landskapet under ytan.

Leif fortsatte under 70-talet och början av 80-talet att skriva banbrytande artiklar om främst gädd- och gösfiske. Det var inte tätt mellan artiklarna, något som säkert bidrog till det stora förtroende han fick bland läsarna, som kunde se att han bara hörde av sig när det fanns nya erfarenheter och idéer att presentera. Dit får man också föra den vägledande artikel som han skrev om Askö Kortfiskeområde. Trosa skärgård var kanske det vattenområde Leif kände bäst och det blänker till i många artiklar.

När Leif skrev om fiske handlade det inte om kaffekok, solnedgångar och fågelsång, detta naturpanegyriska träsk som fiskeskribenter gärna fastnade i på den tiden. Stilen är effektiv och hårdkokt. Så här ser förutsättningarna ut, därför väljer jag den här fiskeplatsen, betet och djupet! Kring Leif samlades en grupp av styva gäddspecialister som blev rikskända som Team Saida.

Före sin tid

Leif Engströms fiske på sjöar och kustvatten förutsatte båt och Leif lade ner mycket tid och pengar på att utveckla en båt som passade hans fiskemetoder. Han berättade i ord och bild hur han tillsammans med fiskekompisen Kjell Lagergren gjorde om ett par enkla, öppna båtar.

Inspirerade av båtar de läste om i amerikanska fisketidningar, fick båtarna den funktionella utrustning och utformning som vi först under 2000-talet kunnat se på båtar hos svenska handlare. Det är inte överdrivet att påstå att utvecklingen inom båtfisket under denna period låg långt före det man kunde läsa om i andra europeiska fisketidningar.

Gäddprofessorn

Så småningom kunde Leif förverkliga sin dröm och ägna sig åt att på heltid importera och sälja amerikansk fiskeutrustning. Hans företag LEF-produkter i Bålsta hade agenturen för Lowrance ekolod och Minn-Kota elmotorer. Leif tog också hem beten varav några modeller, till exempel Swim Whizz och Bomber vann många fiskares gillande. Det här är beten som än i dag favoriseras.

Ett smeknamn som han fick vänja sig vid att lyssna till var Gäddprofessorn, det blev sedermera synonymt med Leif Engström. På ålderns höst fortsatte han att vädra sina funderingar och erfarenheter. Då på forumet Fiskesnack, under namnet Old Firehand. Nästan dagligen fyllde Leif igen kunskapsluckor hos nya generationer fiskare. En brygga mellan dåtid och nutid, en nog så viktig uppgift.

I slutet av februari i år nåddes vi av beskedet att Leif gått ur tiden. Gäddprofessorn blev 84 år.