Martin Falklind om skulderna, priserna och catch & release

Fiskeprofilen Martin Falklind och hans kollegor vinner priser i hela världen för sina fantastiska filmer. Idag berättar han att alltihop började med att han uppfattades som en gnällig, gammal gubbe av sin omgivning.

- Gör något åt det här - sitt inte och gnäll som en surgubbe, sa min fru till mig.

61-årige Martin Falklind var chefredaktör på Fiskejournalen i 18 år, mellan år 2000 och 2018.

- När jag var liten var min enda dröm att resa jorden runt och fånga stora fiskar. Min omgivning var väldigt orolig för mig, eftersom jag hade ett sådant sugrörstänk kring livet. De förstod att det inte finns några sådana jobb att få, berättar Martin Falklind.

Med stigande ålder började han inse att hans omgivning hade rätt. Han tänkte att foto, skrivande och filmande kanske kunde ge möjlighet att resa till alla möjliga häftiga ställen och fiska.

"Var konkursmässig"

- Men frilanslivet var ingen dans på rosor. Till slut var jag skyldig banken över en halv miljon kronor, vilket var mycket pengar på den tiden. Jag var konkursmässig.

Han erbjöds jobbet som chefredaktör på Fiskejournalen och det blev en räddningsplanka för honom. Utöver det fasta jobbet extraknäckte han som föreläsare till skulderna var betalda.

Han beskriver jobbet på Fiskejournalen som världens roligaste. Men med åren började känna att det var något som skavde.

"Lyfte blicken"

- Jag lyfte blicken från den här galna jakten på stora fiskar. Jag insåg hur illa vi behandlar våra vatten - till och med sportfiskarna, om jag generaliserar. Miljö kom absolut längst ned i alla läsarundersökningar. Folk ville bara veta var, när och hur man fångar den största fisken, säger Martin Falkind.

Han kom fram till att varken politiker, media eller allmänheten brydde sig om den pågående katastrofen för våra fiskar och deras livsmiljöer. Han tyckte att alla var dumma och säger idag att han höll på att bli en djävla surgubbe.

Vändningen kom 2017: Maria Ålander, nyhetschef på Fiskejournalen och idag Martins hustru, konfronterade honom.

Trött på tjötet

- Martin, jag är så trött på att höra ditt tjöt om alla andra människors tillkortakommanden. Gör något åt saken, sitt inte bara och gnäll, sa Maria. Ja, men då måste vi säga upp oss båda två och pantsätta hus och hem, svarade jag. Ja, så får vi göra. Eller också får du sluta gnälla, hålla tyst och redigera dina artiklar. Det finns bara två alternativ, sa Maria.

Så blev det: Martin och Maria sade upp sig och arbetet med SVT-dokumentären Fiskarnas rike startade.

Idag jobbar han, hustrun Maria och 28-årige sonen Johan i produktionen. Dessutom anlitar man stadigt fyra professionella fotografer - och samarbetar även med "glada amatörer".

Och så prisas man på filmfestivaler och vinner priser över hela världen.

Den svåra debatten

Jag ska inte bara stryka dig medhårs i den här intervjun. Vad säger du om catch and release-debatten?

- Jag anser att den debatten inte alls är konstig. För vanliga människor framstår det som helt absurt att man fångar fiskar för att släppa tillbaka dem. Men catch and release grundar sig i att det är ont om fisk. Vanliga människor kan tycka att det är helt "sinnes" att bete sig så mot levande varelser, svarar Martin Falklind.

Han har ett konkret förslag på hur vi sportfiskare kan tackla debatten:

- Låt oss ha ett hållbart uttag av fisk parallellt med att vi försöker vårda våra vatten, så att de producerar mer fisk. Då blir konsekvensen att vi släpper tillbaka vissa fiskar och tar upp andra. Idag tycker jag det är precis det som hänt i Sverige - på bred front; alla sportfiskare generellt sett är väldigt medvetna på det här.

Levande varelser

I jakt handlar det om att döda djuret så snabbt och smärtfritt som möjligt. Med vilken rätt leker vi med en annan, levande varelses liv?

- Det är en jättebra fråga. Jag är själv dubbelbottnad i mitt fiske, för jag tycker verkligen att det är väldigt roligt att fiska. Jag tycker att det är helt okej att ta upp en matfisk - men jag tycker också att det är helt okej att släppa tillbaka en fisk.

- Samtidigt kan jag känna, med vilken rätt gör jag detta? Och jag känner samma sak när jag kör en bil, som jag vet har tillverkats med mineraler från en gruva. Man blir tokig om tänker alla de tankarna, svarar Martin Falklind.

Han tycker att debatten är svår att ta.

"En dåres försvarstal"

- Man kan vända och vrida hur länge som helst på det här. Det är en svår debatt och en svår fråga. Det är svårt att försvara sig - det blir en dåres försvarstal. Även de som sysslar med nätfiske ska tänka sig för lite. Hur mycket lider deras fiskar? Vi måste alla tänka till lite, oavsett om vi är husbehovsfiskare, sportfiskare eller yrkesfiskare, eller om vi köper fisk från bolag som förstör våra vatten, säger Martin Falklind.

När vi talades vid en gång för 15 år sedan efterlyste du tävlingar i att fånga de minska gäddorna. Vad menade du med det?

25-grams gädda

- Alla fiskare, inklusive jag, älskar att jaga de stora fiskarna. Och det är de fiskarna det är minst av. Skulle vi vara lite mer hållbara, skulle vi jaga de små fiskarna som det är väldigt många av. Lite skämtsamt: Om vi ska ha fisketävlingar, som också är ett sätt att leka med andra levande individers liv, då kanske vi ska fokusera på att fånga de små fiskarna istället. Det är lite allvar och och lite skämt - bara för att väcka en tanke.

Vilken är den minsta gädda du fått?

- 25 gram, skulle jag tro. Den är jag väldigt stolt över, men jag vet inte om jag vinner något pris för den.