4,6 miljoner kronor ska förbättra för fisken i Storsjön
Ett nytt projekt i Jämtland ska försöka underlätta för lekvandring och återväxt för fisken i Storsjön. Man ska också göra sitt bästa för att decimera något som anses vara ett historiskt misstag.
I Jämtland har länsstyrelsen fått 4,6 miljoner kronor från den europeisk havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden för ett projekt som ska pågå mellan 10126 och 2028 för att gynna den inhemska fisken i Storsjön. Anders Rydeborg, biolog och fiskerikonsulent på länsstyrelsen i Jämtland är en av de som ska arbeta med projektet.
– Vi ska bland annat göra en återställning och restaurering efter flottning på sträckor i Dammån, Kvitsleströmmarna och Semleån. En dammutrivning i Häggån, samt att försöka reducera kanadarödingen i Storsjön. Vi kommer också att ta fram en övergripande fiskeförvaltningsplan för Storsjön för att få till en hållbar förvaltning, berättar Anders Rydeborg.
I Dammån, Kvitsleströmmarna och Semleån handlar det om klassisk restaurering. Dels för att ge vattnet sitt naturliga flöde åter, men man kommer också att fylla på med lekgrus som spolats bort i och med att man anpassade vattendragen för flottning.
– I Häggån kommer en gammal industridamm som inte längre är i bruk att rivas ut. Det kommer att ge den lekande öringen, som idag har ungefär 400 meter att leka på, en sträcka på över två mil som blir tillgänglig för lek. Förhoppningsvis kommer det att leda till att ån kan producera mer öring, berättar Anders Rydeborg.
Åtgärderna kommer främst att gynna Storsjöns öringbestånd, men även andra arter kommer att få bättre möjligheter till lek och uppväxt. Om ovanstående arbete är förhållandevis vanliga typer av åtgärder när det gäller restaurering av vattendrag är det man planerar för kanadarödingen lite annorlunda.
– Kanadarödingen sattes ut från 1960-talet fram till 90-talet som en kompensationsutsättning, vilket var lite olyckligt. De har en stor påverkan på andra arter i sjön. Dels för att de växer sig stora och kan predera på övriga arter, men också för att de konkurrerar om födan med de andra fiskarna, säger Anders Rydeborg.
Radiosändare och reduktionsfiske
Metoden man tänker använda är att märka kanadaröding med radiosändare och för att ta reda på var de leker. När dessa platser är funna kommer man att fiska dem hårt med nät. Man har redan idag ett antal kanadarödingar som är märkta i ett annat projekt, men nu ska man utöka projektet för att få mer kunskap.
– Vi har gjort ett liknande reduktionsfiske i en annan sjö i Jämtland och åren efter reduktionsfisket gav det väldigt goda resultat på en inhemska fisken. Kanadarödingen växer sig väldigt stor i sjöarna här, i Ånnsjön, där vi fiskade tidigare fick vi exemplar på över 17 kilo och det finns antagligen liknande fiskar i Storsjön som är en betydligt större sjö än Ånnsjön. Förr i tiden kunde man få öring mellan 10 och 15 kilo i Storsjön, men det är väldigt sällsynt idag. Däremot har det fångats ett flertal kanadarödingar över 10 kilo, berättar Anders Rydeborg.
Reduktionsfisket måste upprepas för att beståndet ska hållas nere, exakt med vilket intervall vet man ännu inte. Kanadarödingen tycks också ha ökat i Storsjön på sistone vilket gör reduktionsfisket mer angeläget.
– Vid kommande reduktionsfisken efter det här projektet är avslutat har vi ju förhoppningsvis kunnat optimera för att vara så effektiva som möjligt, men vi kommer aldrig att kunna utrota den helt, resonerar Anders Rydeborg.
En förhoppning är också att ett minskat kanadarödingsbestånd ska leda till att den inhemska rödingen, som man tidigare trodde hade försvunnit, ska få bättre möjligheter till fortplantning.
Fler problematiska arter
En annan fisk som skapar problem i Storsjön är regnbågen. 2022 var det en stor rymning från odlingskassar där enorma mängder regnbåge tog sig ut i Storsjön. Liksom med kanadarödingen konkurrerar regnbågen med de inhemska fiskarna om både föda och lekområden.
– Det har kunnat konstateras att de har stört harrleken eftersom de leker i samma miljö och vid samma tidpunkt. Men det är svårt att kvantifiera vilken skada som görs, förklarar Anders Rydeborg.
Vid rymningen ville länsstyrelsen att allmänheten skulle rapportera in när de fångade regnbåge, för att man skulle få en uppskattning om rymningens storlek, då fick man inte rapporter om 30 000 fångade fiskar. Men Anders Rydeborg tror att det var väldigt många fler.
En förhoppning är att vissa resultat av projektet kan komma att märkas ganska snart, men för att ge fisken chans till att både reproducera sig i större utsträckning och växa till sig så bör man nog räkna med ett par generationer innan resultaten blir märkbara på riktigt, enligt Anders Rydeborg.
