100 000 östersjölaxar per år kan hamna i industritrålarnas nät

Att laxstammarna i Östersjön har problem är ingen nyhet, men tidigare i höstas kom siffror från LIFE, Low Impact Fishing of Europe, en organsiation som samlar kustfiskare och andra som försöker fiska med så liten påverkan som möjligt, som visade att så många som 100 000 laxar kan hamna som bifångst i de stora industritrålarnas nät. Det ska sättas i relation till att den kvoterade fångsten av lax i Östersjön är satt till 45000 laxar för Sverige och Finland. Trålarnas upptag kan alltså vara mer än det dubbla lagliga kvoten.

Problemet med beräkningen är dock att den är gjord utifrån vetenskapliga trålningar för att beräkna den procentuella fångsten av lax vid trålning. De vetenskapliga trålarna fiskar inte på samma platser och vid samma tider som de industriella trålarna som främst fiskar för fiskmjölsproduktion.

Siffran är osäker

Det betyder att den verkliga siffran kan vara både högre och lägre än 100 000. Kustfiskaren Christian Tsangarides arbetar med LIFE och menar att osäkerheten är ett problem i sig, men också ett problem när det gäller förvaltningen av lax. Om man inte känner till hur stor del av beståndet som fångas som bifångst är det svårt att göra beräkningar på hur mycket beståndet tål att fiskas på.

E-DNA kan hjälpa 

Christian Tsangarides skulle gärna se att man kompletterade stickprovskontrollerna och kamerakontrollerna av trålarna med kontroller med hjälp av e-dna. Då räcker det med ett vattenprov från tanken på trålaren för att se om det har fångat några laxar. – Då kan de flytta trålfisket till ett annat område där det är lägre sannolikhet att de kommer att fånga lax, säger Tangarides till Vetenskapsradion. Enligt forskare vid Danmarks tekniska universitet ska tekniken vara mogen för det men det krävs gemensamma myndighetsbeslut för att en sådan testning ska inledas. – Diskussionen är intressant, men det är inte aktuellt just nu, säger Ellinor Rutgersson, chef för avdelningen för fiskerikontroll på Havs- och Vattenmyndigheten.