Stora abborrar på chatterbait

Ur Fiskejournalen Nr 5 2023

TEXT: PÄR LINDBERG FOTO: PÄR LINDBERG OCH PATRIK SVENSSON

Efter leken behöver skärgårdsabborrarna äta upp sig, de är nu riktigt glupska och tar gärna större beten med en livlig simrörelse. Häng med ut på storabborrfiske med fiskeguiden och betestillverkaren Fredrik Renz.

Det börjar med att fiskeguiden Fredrik Renz berättar om ett spännande – och i Sverige relativt nytt bete för abborre.

Betestypen heter chatterbait och består av ett metallblad kopplat till en jiggskalle som ofta har en silikonkjol baktill och ger en extra förförisk presentation för abborrarna. Metallbladet skapar kraftiga vibrationer och blänker under vattnet, vilket väcker abborrarnas intresse på långt håll. Man brukar också sätta på en så kallad ”trailer-jigg” som är en jiggkropp som träs på enkelkroken bakom silikonkjolen. Den ger ytterligare en dimension till betet som också gör att det sjunker långsammare och går att fiska grundare.

Under tidigt vårfiske efter abborre är oftast olika typer av bottennära jiggmetoder mest effektivt. Men efter leken sprider sig abborrarna ut från lekvikarna och vidare ut i skärgården eller sjön. De är nu svårare att hitta än under förleksfisket eftersom de jagar i mindre stim, det går dock att lokalisera dem om man letar lite – och när man väl har hittat dem hugger de ofta hårt i betet.

FREDRIK VÄNTAR VID RAMPEN

– I dag har vi bra förutsättningar med sol och högtryck! ropar Fredrik när han får syn på oss.

– Det låter bra, säger jag och Patrik nickar instämmande.

– Ge mig er utrustning så packar jag allt i båten så drar vi, säger Fredrik ivrigt.

Snart bär det av i rasande fart mellan kobbar och skär. Ibland saktar Fredrik ner när det är riktigt grunt. Det är kostsamt att laga propellrar och i värsta fall även växelhus och propelleraxel. Detta har vi alla i båten erfarenhet av men ”den som aldrig går på grund är ingen riktig fiskare” var det någon som lärde mig när jag var en ung sportfiskare.

Ibland krävs det att man kryssar en hel del mellan grynnorna för att hitta de hetaste fiskeplatserna. Och så verkar det vara även i dag men vi är glada över att ha en så erfaren kapten i båten som Fredrik, som under säsong fiskar fem till sex dagar i veckan. Om någon kund avbokar så sticker han ofta ut själv och fiskar. Det är ett gediget intresse han har, konstaterar Patrik och jag.

– Fisket har varit extremt trögt de senaste dagarna, men det kommer nog släppa vilken dag som helst, berättar Fredrik.

Kanske i dag, tänker både Patrik och jag och tittar på varandra och nickar. Vi hoppas i alla fall det.

FÖRSTA FISKEPLATSEN

Vi glider in mot en flack och ganska grund vik som ligger relativt lång ut i skärgården. Man ser ut mot öppet hav mellan några öar när man tittar österut. Fredrik ger oss var sitt chatterbait som han har riggat med sina egentillverkade Renzshad Perchjiggkroppar.

– Vi börjar kasta här.

I de första kasten får vi en grön sörja av sjögräs på krokarna. Vinden har legat på under ett par dagar, vilket är bra, men det är lite väl mycket gräs för att det ska gå att fiska effektivt. En gädda hinner sno ett av våra beten trots att vi har en fluorocarbontafs på 0,6 millimeter.

– Vattnet är riktigt klart här, därför är ståltafs inte att rekommendera, berättar Fredrik som alltid använder fluorocarbontafs där det finns gott om gädda. Även gäddor gillar chatterbait.

Vi drar vidare något längre in och lägger upp båten vid en kant mot en ö. Här är vattnet renare och det går att fiska utan att få gräs på kroken, i alla fall inte hela tiden. Men inga hugg av abborre. Fredrik byter bete till en vanlig shadjigg och i tredje kastet hugger en hygglig sjuhektosabborre.

Fredrik får ytterligare ett par abborrar men ingen att skryta över. Patrik tycker att fisket är lite trögt så även han byter till jigg och lyckas kroka en abborre efter ett tag. Jag håller fast vid mitt chatterbait och kastar på med mitt lätta spinnspö och multirulle som är laddad med 0,20 millimeters flätlina.

Fisket är betydligt trögare än väntat men vi kämpar på. Efter en kort lunchpaus i en vik som ligger i lä från vinden styr Fredrik in båten mot kanten av en ö. Det strömmar svagt längs med kanten och vi ser att det skvätter en del löja i strömkanten en bit ut från land.

Jag lägger ut mitt chatterbait i ett kast längs med strömkanten. Fredrik och Patrik kastar ut mot djupet med sina jiggar och låter dem singla ner mot botten för att jigga med dem längs djupkanten. Jag känner de intensiva vibrationerna i mitt korta spinnspö från betets ivriga simrörelse.

Plötsligt stöter det till. Var det botten eller vad var det? hinner jag tänka innan det stramar till ordentligt.

– Nu har jag en!

– Bra Pär, och på chatterbait dessutom! säger Fredrik. – Känns den fin? frågar Patrik.

– Ja, det gör den faktiskt, säger jag med ett leende på läpparna.

Det är en underbart vacker och stor abborre jag har på kroken. Den kämpar hårt mot det korta spöet medan rullens slirbroms matar ut linan.

När abborrarna är så stora att de tar flera meter i rusningarna brukar de vara av rejäl storlek.

Fredrik sträcker ut håven mot abborren vars krafter nu börjar sina. Det är en härlig syn och en skön känsla att se den lyftas in i båten. Fredrik mäter abborren till dryga 49 centimeter. Efter några foton får den majestätiskt simma tillbaka ner bland löjorna för att fortsätta att äta upp sig.

ALLA BYTER TILL CHATTERBAIT

Grabbarna är inte sena att byta jiggarna till chatterbait. Vi prövar lite längre bort i samma strömkant och Fredrik ankrar upp med båtens två grundvattenankare, som sitter monterade på båtens akterspegel. Dessa gör att vi kan ligga i perfekt vinkel med det stora kastdäcket i fören mot vår kastriktning.

Patrik lägger ett perfekt kast mot strömkanten och börjar genast veva hem sitt bete. Ett chatterbait kan vevas hem med konstant inveving men man kan också pröva att göra spinnstopp då och då vilket Patrik testar. Något plockar upp Patriks chatterbait från botten …

– Nu har jag också en! ropar han.

– Snyggt kompis! hojtar jag tillbaka.

GÄDDHUGG

Patriks abborre är också en riktigt fin fisk på 48 centimeter. Det är verkliga praktabborrar här nere i den sydostliga skärgården av vårt avlånga land. De är betydligt större här jämfört med abborrarna som jag brukar fånga hemma i Stockholms skärgård, även om jag även där har turen att fånga en fining emellanåt.

Vi fiskar på någon timma ytterligare men det enda som händer är att en gädda ger Patrik en spännande upplevelse innan han förstår att det just är en gädda. Det är inget fel på gäddor men just nu är vi ju helt fokuserade på abborrfiske.

– Jag tycker vi gör en längre förflyttning mot en vik med ett litet sund. Det kan vara bra där ibland, säger Fredrik.

Patrik och jag är med på idén och stänger betesaskarna och säkrar spöna ifall Fredrik kommer att dra på ordentligt, vilket han snart gör. Vi har bara ett par fisketimmar kvar av dagen och dessa vill Fredrik att vi nyttjar på bästa vis. Han gör alltid sitt bästa för att alla i båten ska ha ett så bra fiske som möjligt.

HUGGRUSCH

När vi kommer fram till viken kör Fredrik försiktigt in båten med hjälp av den frontmonterade elmotorn för att inte skrämma abborrarna – om det nu finns några här. Mitt i vikens spets finns sundet där det strömmar igenom vatten från den andra sidan av ön.

Det sprätter av småfisk och vi anar att det är spigg. Våra små multirullar varvar rejält men helt utan tendens till backslag, när våra chatterbaits far i väg med en rasande fart.

– Tänk vad utvecklingen har gått framåt på multirullar som nu även fungerar bra till lättare abborrbeten, säger jag men hinner bara göra några vevtag innan Patriks spö står i djup böj.

Snart gör Fredrik honom sällskap. Jag ser spöna röra sig i tunga knyckar och får efter några minuter göra en dubbelhåvning av två bamseabborrar. Patriks fisk är längst, 49 centimeter, medan Fredriks mäter 47 centimeter.

Nu visar våra chatterbait upp sig från sin bästa sida. Ingen av oss tänker på att byta till jigg eller annat bete. Jag får snart en 45:a och Fredrik ytterligare en hygglig fisk. Det blir en napprusch och vi skrattar av fiskelycka.

– Nu jäklar har jag en bamsing på! ropar Fredrik.

– Oj, den ser ut att vara riktigt stor, påtalar Patrik och tar fram håven.

Vi ser den randiga jätten närma sig båten. Dess röda bröstfenor lyser i det klara vattnet. Abborrar är alltid vackra och inte minst här nere på sydostkusten där en del av kosten, förutom småfisk, är tångräkor som ger extra glöd åt fenornas röda färg. Det är för övrigt samma färgämne som gör kräftor och andra skaldjur röda när de kokas.

Patrik sträcker ut håven i vattnet men abborren skyggar tillbaka och gör en sista rusning innan Fredrik till slut kan styra in den mot håven igen. Patrik lyfter in den stora abborren, som är dagens längsta. Vi mäter den till 50 centimeter.

Vilken fiskedag vi haft, vilken skicklig guide Fredrik är och chatterbait är nog här för att stanna, tänker jag när han sätter kurs mot trailerrampen i ett härligt, varmt kvällsljus …

Fredriks chatterbait-tips

■ Chatterbait fungerar på abborre från försommaren till långt in på hösten.

■ En cirka tio centimeter lång fluorocarbontafs på 0,6 millimeter med ett beteslås skyddar mot gäddornas vassa tänder. En kort tafs syns mindre jämfört med en lång och påverkar inte betets gång nämnvärt.

■ Våga variera olika modeller på chatterbait. En del har stora blad och andra mindre blad som ger olika gång och vibrationer.

■ Variera modell på trailer-jiggen. En tunn jiggkropp med en liten paddel ger djupare gång och en tjock med stor paddel ger en grundare gång.

■ En jiggkropp med tail-svans ger lugnare gång och snabbare dropp jämfört med en shadjigg med paddel som sjunker långsammare och ger en livligare rörelse.

■ Ett chatterbait går att fiska in monotont med jämn inspinningshastighet eller så kan du låta det sjunka ner till botten med vevstopp, ungefär som när du fiskar med en jigg. Det händer ganska ofta att abborrarna plockar upp betet från botten när det ligger stilla en stund. Testa dig fram och variera din teknik och inspinningshastighet efter dagens förutsättningar.

■ Fredrik fiskar mest med färgerna chartreuse, pearl-vit, pumkin och motor oil. Variera gärna färg på betet och på jiggkroppen så att det blir olika kontraster.

■ Hittar du platser med hård botten som angränsar till vegetation brukar de hålla abborrar som trivs i den miljön.

■ Fredrik rekommenderar 0,18 millimeters flätlina till haspel och 0,20 millimeter till multirulle. Fisken hugger hårt på de starkt vibrerande chaterbaiten och man vinner inget med att använda för tunn lina som slits ut fortare och risken för linbrott ökar.

■ Enligt Fredrik är det optimala chatterbait-spöet 7,7 fot med en betsvikt på 5–25 gram. Det skall ha en snabb responsiv aktion för att kroka bra och inte böja sig allt för mycket då chatterbait gör mer motstånd i vattnet jämfört med många andra beten.