Annons
Några timmar på kusten
Händ med på en härlig fisketur på västkusten.
Hård ostlig vind dag efter dag suger. I alla fall om man är på Västkusten. Förr sa man att det är meningslöst att fiska i sådant väder. Det är inte helt sant. Men det är fan inte lätt.
Axel plockar fram sina mikorbeten. 7 gram med gummikropp där det är dryga tjugo meter djupt. Det kräver en tonårings vilja.
–Jag tycker tio gram är för tungt på den här branten, då går betet för djupt. Sju gram är bättre. Då kommer man lagom långt över blekorna, säger Axel.
Jag kör på med mitt 19-grams skeddrag. Det är ultralätt jämfört med vad man använde förr tänker jag. Missar en stöt och en till. Typiskt bleka. De finns där men de hugger inte ordentligt.
–Nu har jag en, säger Axel och vevar upp en mycket liten torsk.
Jag tänker inte byta till så lätta beten. Det får bli en maskjigg på 16 gram. Nya stötar ingen fisk. Lika bra att småfisken slipper bli krokade intalar jag mig själv.
Så ser jag Axel resa ett rejält böjt spö. Fisken rusar och Axel glänser som majsolen. Han leder in fisken bland strandstenarna och lyfter upp den.
– Vad fick du den på?
Sju grams Sany And. De svävar ju så bra över tången.
