Westrin om fluktuerande harrbestånd

Vår ständige medarbetare Gunnar Westrin har en encyklopedisk kunskap om och en ännu större kärlek till harren. Han kommer i en återkommande artikelserie berätta mer om harren och dess livsmönster.

Det fanns en tid då de flesta kvoterade harrvattnen i Norrbotten var fullbokade. Så är det inte längre och jag tänker närmast på giganter som Tavvaätno (Davvaeatnu) och Råstoätno (Rostueatnu). Flugfisket efter harr har dalat med åren. Det kan bero på harrbeståndens förändrade livsstrukturer. Idag ser det ut som att flugfisket efter röding och öring i mindre fjällsjöar och tjärnar har blivit allt mer populärt.

Året var 2006 då dykare från Lantbruksuniversitetet kom till fiskecampen i Tjuonajokk (Kaitumälven) för att räkna harrbeståndet i Tajvekströmmen nedströms fiskecampen. Den dagen var min grabb Martin och jag på plats. Två dykare gled sakta genom flödet och på bägge strandkanterna gick två forskare för att anteckna vad som sågs. Plötsligt kunde en dykare stanna för att ljudligt meddela mannen på stranden vad han hade sett.

Kunde låta ungefär så här;

– 40 stycken, klass 3! vilket betydde harrar mellan 30-40 cm. När jobbet hade avslutats presenterades detta för oss på campen. Det visade sig att dykarna hade anmält drygt 4500 harrar på en sträcka av knappt 700 meter?! Sanslöst!!! Den största harren var en bjässe i klass 5, alltså en fisk mellan 50-60 cm, möjligtvis snudd på 2 kilo. Tio år tidigare hade det ”bara” räknats in ca 550 harrar på samma sträcka, med toppar i klass 6, just över 60 cm. Genomsnittsviken 2006 var cirka 5-7 hekto.

Generellt har de flesta harrbestånden (numerären) i norr ökat i antal, men att medelvikten har sjunkit. Ett praktexempel är sjön Råstojaure (Rostujávri) i Kiruna kommun, en förr klassisk rödingsjö. Eftersom sjön är relativt grund har vattnet blivit varmare på grund av förändrat klimat. I början på 2000-talet fanns om somrarna cirka 82 procent harr och bara 2-3 procent röding i sjön. Femton år tidigare var normaliteten det motsatta. Forskningen hade dessutom visat att om vårvintrarna hade en del av rödingbestånden kommit tillbaka? Varifrån sias det fortfarande om. Den generella förklaringen till klimatrubbningarna är framför allt den allt mer tilltagande värmen. Varmare vatten förändrade födan (insekter, puppor, larver mm), till gagn för harren.

För mig, som har fiskat på trakten (Sandåslandet) sedan 1970, tycks det ha blivit allt svårare att få en harr över kilot. Trots negativa klimatkonsekvenser är fortfarande ett torrflugefiske efter harr min lisa i livet.

Gunnar Westrin

(Forskarrapporten: ”Rödingen i Rostujávri- en konkurrens- och klimatstyrd naturresurs som gäckar sportfisket”. Version 2009-02-23, Johan Hammar och Ron B. Gre.)