Tips på Första Metaredagen: Så fiskar mästaren Möller

Daniel Möller från Helsingborg tillhör landets absolut mest framgångsrika och erfarna sportfiskare. Gädda, abborre, lake och en massa arter – Daniel vet när de största exemplaren av dem ska tas. I samband med Första metaredagen 26 maj berättar den regerande mästaren i Svenska Specimentävlingen för Fiskejournalens läsare hur han lägger upp sitt fiskeår.

Daniel Möller går här på djupet kring metoder och strategier för de arter han fiskar efter. Till sin hjälp har han massor av statistik och anteckningar som han fört genom årens lopp. Kort sagt så delar han med sig av sin kunskapskälla, till gagn för både nybörjare och redan inbitna.
Nedan berättar han om några av arterna som han fiskar efter under våren.

Faren.
Denna art har verkligen fångat mitt intresse på senaste åren. Kanske för att man lyckats hitta lite fisk och knäcka nöten, eller en bit av nöten i alla fall. Dessa fiskar vandrar upp i våra åar i april för att leka, efter detta är de som bortblåsta. Jag hoppas att fler och fler får upp ögonen för denna art. För självklart är den inte svårare än någon annan art. Och går absolut att fiska efter året runt. Det gäller bara att veta var de uppehåller sig. Tror att det svenska rekordet går att putsa till många gånger om. Vill passa på att tacka Svante Otter som håller i Svenska specimentävlingen. Att denna art togs med, trots mångas missnöje. Det är just detta som kan krävas för att vi skall komma underfund över denna art. Flötmete med mask, maggots är den metod som används mest. Och då på stigande fisk för lek i våra åar. Men även bottenmete visar sig fungera.

Id.
Samma som för faren gäller för iden. Går upp i åarna för lek, men här nere kan det vara över när april månad börjar. Detta beror på hur våren börjar. Vid idfisket i åarna slutar oftast dagen med en lång bilresa hem. Man börjar i en å och kör norrut till nästa och nästa … Har man lite flyt, kan man pricka riktigt rätt. Att se dessa klunsar som står parkerade och inväntar lekstart är mäktigt. Samtidigt väldigt frustrerande. För nu skall de bara behaga att hugga. Man driftar och driftar förbi sitt flötmete, på den ena stora fisken efter den andra. Men så plötsligt hugger den, och det är lika roligt och spännande varje gång.

Karp
Karpfisket drar igång nu och blir bara bättre och bättre, innan lek. Har fiskat ganska lite karp i april, på grund av att det är så många andra arter som är läge just då. Men de få gånger jag tagit mig tid, har jag stundtals haft ett riktigt bra fiske. Fisket är oftast väldigt trögt eller väldigt bra. Karpen väcks verkligen till liv nu och börjar äta på riktigt. Ju längre in på året man kommer så, sprider de ut sig mer och får betydligt mer annat att äta. Samtidigt blir de bara tyngre och tyngre.

Sarv.
En av våra absolut snyggaste metefiskar. Inte mycket som slår en stor ”guldklimp” med dessa röda fenor i håvnätet. Sarven är en väldigt glupsk fisk, som verkligen visar sig och äter när den kommer in på mäskplatsen. Har varit med om ett flertal tillfälle att linan går med en större sarv på, kort efter hugger samma fisk igen. Sarvfisket är helt dominant under våren i Motala Ström. Leken sker i mitten av maj, men mer slutet av maj och början av juni. Självklart hänger alltid detta ihop med hur vintern har varit och hur våren börjar. I mitt tycke en väldigt enkel fisk att fiska, svarar snabbt på mäskning och glupsk. Finns nog lika många fiskemetoder som fiskare, och inget är rätt eller fel. Bottenmete med sänke eller feeder, och då med olika längder på tafsen. Eftersom sarven älskar växtlighet är det väldigt effektivt att få brödbiten svävande en bit ovanför vegetationen. Ja även precis under ytan. Flötmete fungerar också utmärkt. Även att leta upp fisken och köra klassisk frilina. Sarven är lite som en ”miniatyr-färna”, äter det mesta. Själv rankar jag nog bröd och majs som de bästa agnen.

Braxen.
Denna art har man tyvärr fullständigt tappat verklighetsförankring på helt, och det är inte bara jag. Tack vare Rögle har braxenfisket skenat, men det är samtidigt kul. Kommer ihåg när jag själv började på allvar med specimenfisket, år 2000. Vid denna tid fanns ett vatten som heter Bäen. Det kom upp braxen strax under 5 kilo, vilket var oerhört stort på den tiden. Faktiskt är det en väldigt stor braxen även i dag. Men får du en sådan i Rögle, blir man nästan besviken:) Kommer ihåg att jag lade många pass för att ta min första registrering på braxen, som då var 4,2 Året var 2001 när jag i Hossmoån år 2006 fick min första över 5 kilo. Kommer ihåg att Peter Johnsson satt mitt emot, och då fanns det inte många som hade lagt så mycket som honom, och inte kommit över 5 kilo. (Får tillägga att han fick, några timmar senare också sin första över. Glömmer aldrig hans lättnad och lycka:) Inte mycket som slår när man har mäskat upp en plats, när man sitter i mörkret med sina lysstavs-beklädda quivertoppar, och braxen kommer in och börjar äta. Rejäla sug i topparna och tvärstopp vid krokning. Stundtals hinner man bara kasta om innan det är dax för nästa hugg. Nu är jag glad att det finns ett vatten som Rögle. Man måste bara inse att om det händer något med detta vatten, är vi tillbaka till ruta ett igen. Kan också tillägga att under hela förra året, fick jag till sist ett hugg. Alltså ett hugg, dock hade jag turen på min sida att det var en över 8 kilo. Faktum är att jag i år den 28/4 fick samma fisk igen. Denna gången passerade den det nuvarande rekordet. Fisken granskas och förmodligen kommer det att bli godkänt, 8,490 gram. Men det är slaget igen.

Mört.
Under våren är det läge för att lyckas fånga en riktigt stor mört. Samlas upp för lek som oftast äger rum någon gång, mitten till slutet av april. Det gäller bara att hitta de få vatten som håller riktigt stor mört. Tyvärr har jag aldrig kommit rätt själv, och fått uppleva den där magiska dagen när de riktigt stora stigit upp i våra åar. Men det är något speciellt som händer, när man väl har en mört runt kilot i håven. Då förstår man hur stort det är. Fördelen med mörten är att den i stort sett går att fiska på året runt, även de stora. Men som sagt, att hitta vattnet med stor mört är utmaningen.

Färna.
Detta har kommit att bli min absoluta favorit. Förr har jag alltid bara haft framgång med mitt eget färnafiske precis innan leken. Känns som att många färnor tappar mycket i vikt efter leken och tar lång tid på sig att hämta upp en hög vikt igen. Men på senare år har jag lyckats fånga större exemplar året runt. För mig är färna ett smidigt fiske, som man kan åka och köra kortare pass på också. Så lite packning som möjligt eftersom det är mycket rörligt och aktivt fiske. Sitter oftast inte länge och nöter på en färna. Låter den hellre ”vila” och kommer tillbaka en gång till, och ibland en gång till om så behövs. Kanske den gången när mörkret fallit, som utdelningen kommer. Varje färna är som egna individer och beter sig samtidigt som det. Det gäller oftast att gå varsamt fram vara lyhörd, vaksam och bara iaktta. När väl en färna röjer sig, det är då fisket börjar. För färnafisket finns det lika många metoder och beten, som fiskare. Inget är rätt eller fel. Det är bara att trixa och prova.

Vimma.
Tyvärr är det dåligt med denna i södra delen av Sverige. För mig blir fisket från Dalälven och norrut. Kommer upp i vissa älvar och åar för lek, slutet av april till mitten av maj. Här handlar det om att komma rätt, när stigningen kommit och de stora. Vimman kämpar oehört mycket för sin storlek, och huggen är oftast brutala. Föredrar själv att bottenmeta efter dem, men även flötmete kan fungera bra. Beror lite på ställen och vattenföring. Beten jag föredrar för vimma är räka, maggots och mask.