Tillfälligheternas spel

illustration: Bastian GierthFÖLJANDE HÄNDELSE UTSPELADES 

Följande händelse utspelade sig i den även för svenska laxfiskare välbekanta Målselva, som ligger i Troms fylke i norra Norge.

Minnet sviker när det gäller året det hände, men det var runt midsommar – eller Sankt Hans, som den motsvarande norska högtiden heter – för cirka 12–15 år sedan.

Jag och min kamrat Vidar Lunde bodde på en campingplats i anslutning till sträckan där vi fiskade, och den här eftermiddagen skulle vi inleda fisket längsmed en lång grusbank ett stycke nerströms från campingen.

Väl på plats insåg jag att min matsäck låg kvar i bilen. Retligt, men i stället för att börja svära över detta när hungern var i antågande, beslöt jag att gå tillbaka och hämta den.

Det var inte särskilt långt, kanske 3–4 minuters promenad, men när jag kom tillbaka hade dramatiska saker hunnit hända.

Illavarslande klädfynd

Innan jag gick hade Vidar sagt att han ämnade gå ett hundratal meter nerströms längs med grusbanken och fiska därifrån.

Jag spejade neråt mot platsen där han borde ha varit, men där fanns ingen.

Jag började gå neråt, fortfarande utan att se honom, men däremot drogs blicken mot något annat, som var aningen oroväckande: I älvkanten ligger Vidars ena vadarkänga.

Vad har hänt?!

Jag ökar farten och en ytterligare bit nerströms får jag syn på den andra kängan.

Det är förstås bara att fortsätta neråt, och det nästa som dyker upp i älvkanten är vadarbyxorna.

Slutligen uppenbarar sig även Vidar.

Han stiger likt en vattengud upp ur älvens mittfåra med ett bylte i armarna.

Jag springer dem tillmötes.

Det visar sig att byltet är en pojke i tolvårsåldern, han är medvetslös och andas inte.

Vi placerar honom i sidoläge. Nu kräks han, han är fortfarande medvetslös men till vår stora glädje börjar han andas.

Därefter är det bara att dra igång det övriga batteriet av insatser. Med andra ord ringa 113 (det norska ambulansnumret) och hålla honom varm till dess att räddningshelikoptern anländer och flyger honom till akutmottagningen i Tromsø.

Svårbegriplig insats

Efteråt berättade Vidar sin version av historien.

Han hade blivit uppmärksam på att någon hade ropat en bit uppströms.

Han tittade upp från sin flugask och såg något som kom flytande i strömmen.

Flytande var i och för sig en sanning med modifikation; pojken var en bra bit under vattenytan, närmare bottnen.

Sen hände det Vidar själv hade problem att begripa:

I slutet av sträckan gör älven en sväng mot en djup hölja.

Det är en stor älv – vattenflödet är cirka 150 kubikmeter i sekunden – och det gällde att få tag på pojken innan han var nere vid höljan. Kom han dit skulle han vara bortom räddning.

Det enda alternativet var därmed att springa nerströms och SAMTIDIGT sparka av sig vadarskorna och byxorna.

Att hoppa i med vadarutstyrseln på skulle garanterat ha lett till döden för de båda.

Men hur gick det till?

Vissa av oss har svårt att kränga av och på utstyrseln i stillastående läge, men vad vi instinktivt kan göra i en nödsituation går tydligen bortom den vanliga måttstocken för mänsklig förmåga.

Fångst som gav medalj

Pojken blev helt återställd.

Han hade semestrat med sina föräldrar på campingen och lekt på en slänt intill älven när han föll i.

Tromsøs lokaltidning Nordlys fick nys om händelsen och i den följande upplagan tackade han sin okände räddningsman.

Efter ytterligare research, fick tidningen tag på Vidar, som då prydde framsidan poserandes med en lax.

Det var en äldre bild eftersom fångsten under den aktuella fiskeresan hade varit obefintligt.

Den här resan hade gett en annan ”fångst”, av ett helt annat värde.

Ett halvår senare tilldelades Vidar Carnegies hjältemedalj i silver – ”… för hjältegärningar utförda i Norge och där vidkommande räddningsutövare frivilligt och med risk eller fara för eget liv räddar andra.”

Väl förtjänt.

Berättat av Paul Amundsen, Bardufoss, Norge

Publicerad i Fiskejournalen nr.1 2025