Anton Ähdel och den hungriga gäddan. Foto: Theo Tornemalm

Storgädda från Dalarna i glupskaste laget

Publicerat Senast uppdaterad

Vi inleder veckan med en fantastisk läsarberättelse från ett osannolikt gäddfiske på Sjön Dalaskogen. Under ett ismete fick vännerna Theo Tornemalm och Anton Ähdel uppleva något de sent lär glömma!

”Det var helt vindstilla ute på sjön och dimman låg tät. Vi hade redan hunnit dra ett par mindre gäddor när Anton skrek till om ännu ett fäll. Det var hans tur att dra och han hinner inte många meter innan spöt som sitter 15 meter bredvid också fäller. Anton hinner ner till det första spöt och gäddan rusar kraftigt. Mothugget sitter och han ropar direkt att det rör sig om stor fisk. Jag springer fram till det andra spöt och även där sprutar linan ut. Jag sätter mothugget och känner direkt en enorm tyngd. Tack vare närheten kan vi se varandra kämpa på var sitt håll. Vilken action!

Jag sätter mothugget och känner direkt en enorm tyngd. Tack vare närheten kan vi se varandra kämpa på var sitt håll. Vilken action!

Vi har båda dragit stora gäddor förr på ismete, men det här var något alldeles extra. Jag minns att jag skriker till Anton att det måste vara tvillingar vi krokat. Så fort jag lyckats veva in ett par meter så stack gäddan iväg med minst det dubbla. De här gäddorna skulle bara upp! Vi var båda enormt rädda för att tappa våra fiskar, och blev samtidigt allt tröttare av kampen. Jag pressade min fisk lite hårdare och kunde efter en kvart äntligen se gäddan i hålet. Vilken bjässe! Tänker direkt 10+ och nu är pulsen på max. Gäddan känns lugn och jag ser min chans att försöka ta upp den. Ner med handen genom hålet, men så fort jag får fatt så rycker gäddan till. Pang! Tafsen ryker och gäddan är fri. Vilken besvikelse! Dels för att fisken aldrig kunde vägas, men också för att den fått en krok i munnen ”som tack” för vår hårda kamp. Jag samlar mig och går snabbt över till Anton för att hjälpa vid hans landning. Någon minut senare dyker hans gädda upp under hålet. Jag bedömer den till ungefär samma storlek. Minst 10+!

Någon minut senare dyker hans gädda upp under hålet. Jag bedömer den till ungefär samma storlek. Minst 10+!

Den här gången får jag ett bra grepp om gäddan och lyckas dra upp den. Vilken fisk! Jag håller i gäddan medan Anton krokar av den när han utbrister ”det sitter ju en annan krok i den”. Jag blir helt paff när jag ser att det är min krok som sitter i mungipan. Vi hade fångat samma fisk! Trots alla märkligheter hade ingen av oss haft den tanken. Men nu föll alla bitar på plats. De helt fantastiska drillingarna vi upplevt hade fått en förklaring, och berodde på att vi kämpat mot varann!”

Vännernas ”gemensamma” gädda var hela 125 centimeter lång och vägdes till 10,88 kilo innan den återfick friheten.

Vi säger grattis till en fantastisk fisk och en otrolig upplevelse!

Hans Hällman