Annons
Sillkungar strandade på Filippinerna
Nyligen sköljdes två enorma sillkungar upp på en strand i Saint Bernard, Filippinerna. Arten lever vanligtvis på stora djup och upptäckten väckte uppståndelse, inte minst eftersom fynd förknippas med stundande jordbävningar.
Sillkungarna var döda när de hittades men i fin kondition. Det talar för att de kom från något närliggande havsdjup utanför kusten. Obduktionen kunde inte fastställa vad som orsakat strandningen, vilket förstärkte oron för en kommande tsunami. Det har nämligen hänt att uppsköljda sillkungar efterföljs av jordbävningar till havs, exempelvis i Japan 2011 då flera sillkungar dök upp innan utbrottet i Tohoku.
Forskare är i dagsläget inte eniga om huruvida det finns ett samband som kan förklaras vetenskapligt. I Japan har i alla fall sillkungar i lång tid setts som ett varsel från ovan. Där kallas arten Ryugu no tsukai som betyder ungefär ”budbärare från havsgudens palats”.
Följdes fynden av en jordbävning? Ja, det skedde faktiskt ett utbrott på Filippinerna dagen efter. Men det var över 100 mil från stranden där sillkungarna hittades, så sambandet är ytterst osäkert.
Bildspelet nedan visar obduktionen. Inuti honan fann man stora ansamlingar av välutvecklad ägg.
[allergallery id=”47598″]
Läs mer här.
Fakta: Sillkung (Regalecus glesne)
En spekatakulär och mycket långsmal fisk som vanligtvis lever på stora djup i alla världens oceaner. Anses vara världens längsta benfisk och individer på 8 meter har bekräftats. Är mestadels silverfärgad och har en längsgående ryggfena som är röd. Ryggfenans första fenstrålar är långa och har gett upphov till artens namn, då de kan påminna om en ”krona”. Huvudet är kort och högt och har en förhållandevis liten, utskjutande mun med svart insida och mycket små tänder. Sillkungen äter bland annat småfisk och krill som den jagar aktivt. Dess märkliga utseende har sannolikt gett upphov till rykten om havsodjur. Arten tros vara sällsynt, men har påträffats i Sverige minst tre gånger. Senast i Bovallstrand 2010.
Hans Hällman
