Sik i sikte

Vintern i norr är inte vad den har varit och det man brukar kalla den femte årstiden kommer allt tidigare. När snön smälter och vårsolen börjar värma går siken mycket nära land och ett av årets roligaste fiske väntar.

Siken tycks ha en förkärlek till att gå riktigt grunt. I min jämtländska favoritsjö brukar 90 centimeter vara ett magiskt djup – och då menar jag is OCH vatten. Många gånger har det inte varit mer än 30-40 centimeter vatten under isen där jag hittat de största sikarna. Och faktiskt har jag några gånger fått sik som passerat 2,5 kilo. Från de bofasta har jag hört om pimpelsikar på över tre kilo och det lär ha fångats sik på hela 4,2 kilo i nät.

Mormyska

Bete nummer ett för sik heter mormyska. Den är så bra att man egentligen inte behöver något annat. Men det finns en enorm variation på mormyskor och det är helt klart så att modell, färg och Inte minst storlek är avgörande för hur framgångsrik man är i sitt sikfiske. Vissa dagar funkar rejäla mormyskor på upp till 2-3 gram. Andra dagar eller i andra vatten är de pyttesmå bäst. Lär dig ditt vatten, pröva dig fram! Problemet med de minsta momyskorna är att de har väldigt små krokar och det ställer till det.

Bra krokar i rätt storlek

Siken har en väldigt speciell mun som kan göra det svårt att få med fisken hela vägen upp på isen. Underkäken är så mjuk och skör att den oftast går sönder om kroken fastnar där. Nu har ju dessbättre mormyskan kroken uppåt vilket gör att kan allt krokar ”rätt”. Överkäken är i stället hård och ska du ha en rimlig chans att kunna landa en riktigt stor sik måste kroken ha ett brett gap och vara så lång att den krokar en bit in i munnen. En del gör sina momyskor själv just för att kunna anpassa krokstorlek och modell efter sikens mun.

Stort hål

Siken är ingen stor fajter men den har en makalös förmåga att gå fast i iskanten och lossna. Stora hål är därför en jättefördel. Allra helst ska hålet vara 200 millimeter men ett borr på 150 millimeter funkar. Är isen riktigt tjock blir det slitigt att borra med de största borren och många använder elborr eller borrskruvdragare med adapter som fästs på isborren.

Sikdarren

Mormyska kräver sitt handlag och det behövs lite träning för att bli en duktig mormyskafiskare. Siken tycks föredra att mormyskan rör mycket på sig om än men mycket små rörelser, eller snarar darrningar. Man brukar därför prata om sikdarren som man får till genom att lyfta och sänka pimpelspöt med en lätt darrande rörelse. Börja med att släppa ner mormyskan och fiska den uppåt samtidigt som du darrar i spöt. När du kommit en halv meter över botten sänker man spöt med samma darrande rörelse. Men ta det lugnt. Ett lyft kan ta en minut eller till och med mer. Det kan också var mycket effektivt att ta pauser på upp till tio-femton sekunder då man låter mormyskan hänga stilla.

Mormyska måste agnas och bästa agnet brukar vara maggot. Får man tag i fjädermyggslarver är det ett kanonbete och små bitar av mask kan funka.

Välj rätt spö

När snön börjar försvinna från isen och ljuset blir starkare kan man ofta kikpimpla siken. Få saker är så galet kul som att ligga på en renfäll och titta ner i hålet och se hur siken är framme och tittar på mormyskan. Annars går det lika bra att fiska sittandes på en pimpelstol. Då är det ett måste att ha en nappvanare, en så kallad mormyskatopp, på pimpelspöt. Sikens napp är så försiktiga att de ofta bara märks som en lätt stöt i nappvanaren.